Det är lördag och jag var redan på jobbet vid sju. Sambon har mycket på sitt jobb just nu, och då tänkte jag att det var lika bra att åka med in till city och jobba....
Då jag jobbar i dag också så har jag lagt mina dagens 200 kr på mitt turkiet konto=)! Passar bra nu när snön yr ner... Det känns även lite tryggare att lägga in pengarna på ett sparkonto. Mina fonder har rasat ännu mer=(..... och jag vet, jag vet, man ska tänka långsiktigt, men jag vill även ha pengar som jag kommer åt fort om det skulle behövas... med tanke på att jag började mitt sparande då flera experter sa att nu har vi nått botten osv....väldigt snart...men mina fonder bara sjunker och sjunker! Inte alla dock, min obligationsfond och räntefonden har stigit!! Men det här får mig att tänka på alla stackare som har sparat ca 4-5 år på sina fonder och faktiskt betalt sina fondandelar förut till ett ganska så högt pris. Att komma upp till toppen lär säkert ta ett bra tag. Så det kanske var bra att börja spara nu när allt har gått ner så mycket....
Det jag inte gillar är att min bank har sänkt räntan för framtidskontot igen!!! Men å andra sidan så ligger tomtlånet nu på en ränta på 5,30%. Den var uppe i nästan sex procent för några veckor sedan! Så det känns ganska bra....
Jag hoppas att räntan fortsätter att gå ner....jag ångrar att jag inte amorterade mer förut när räntan var så låg... men men , bättre sent än aldrig...
Min sambo har plötsligt börjat ge mig pengar att spara, men det irriterar mig att han fortfarande köper så mycket onödigt skit!!!! Han har som sagt inte köpstopp som jag har. Vi delar alla pengar och har gemensam ekonomi, men han sparar inga pengar själv utan trycker lite pengar i min näve då och då och säger spara det här! Självklart är jag tacksam för det, att han överhuvudtaget ger mig pengar att spara, med tanke på att han aldrig sparade själv. Så det är det positiva, men innerst inne önskade jag att han också brann för det här med ekonomin och sparandet. Att vi skulle ha mer ett gemensamt mål. Nu har vi dock turkiet som ett gemensamt mål, och det är superkul, men med tanke på att han fortfarande shoppar mycket,så skulle vi kunna spara nästan dubbelt så mycket!! Vi delar allt fifty fifty, han ger mig pengar att spara och spenderar resten. Då jag inte shoppar så sparar jag alla mina pengar. Ta inte det här fel, jag uppskattar verkligen att han ger mig pengar att lägga undan och litar på mig, men hur ska jag fint säga till honom att han borde spara mer? Ska mitt köpstopp drabba honom eller ska jag bara vara tacksam att han ger mig pengar överhuvudtaget att spara och hoppas att han lär sig av mig längs vägen? Det känns lite fel om jag ska börja predika över ekonomin då jag har varit precis likadan....
Det känns som om jag är världens rookie på det här med sparandet, aktier och fonder osv....och jag suger i mig all information och tips som en svamp just nu...
Jag vill inte bli en jobbig moralkärring när det gäller ekonomi=)
Jag vill inte sätta mig på höga hästar heller....
Det hände en konstig sak i förrgår som har fått mig att fundera lite. Förut umgicks jag och mina vänner bara på olika shoppinggallerior där vi shoppade och fikade. Nu har jag försökt be mina vänninnor att komma hem och fika hos mig istället och då har jag blivit mött av många olika kommentarer. "varför då" Har du ont om pengar, du som spar så mycket nu" "nej det är så jobbigt, vi mötts halvvägs istället och fikar på ikea och samtidgt shoppar lite viktiga saker" " ikea är inte shopping på samma sätt juh"
I allafall, nu till problemet. Jag var med min mamma och shoppade ett par byxor till henne. Då jag inte handlade något och hade en slant över och ville sätta in på kontot så frågade hon mig, men vart har du fått så mycket pengar ifrån att spara????
Det lät nästan anklagande och jag vart lite chockad över hennes fråga. Så jag förklarade igen att jag inte shoppade något, att jag hade köpstopp. Och då kommenterade hon, "men hur mycket har du sparat" ???
Jag har mötts av liknande kommentarer av mina vänner också. Det känns nästan som en anklagande ton som om jag skulle ha stulit pengarna eller något. Men jag undrar varför var det ingen som kommenterade när jag shoppade massor???
Jag kan inte heller säga att min mamma skulle vara avundsjuk eller något sådannt, men jag undrar lite över hennes kommentar...
Istället sa jag också att "mamma , du borde också spara och sluta shoppa" och då sa hon att hon hade lagt av nästan med all shopping. Och hon har blivit mycket bättre, men varför reagerade hon så starkt när hon såg pengarna jag la in i insättningsmaskinen???
Det gör mina vänninnor också. "men guud vad mycket du sparar"
Det känns nästan som om jag gör något skamligt ....om inte min shopping var skamligt, så vet jag inte vad....att lämna affär efter affär med tunga kassar och fika ute jämnt inte var skamligt så vet jag inte vad...
Jag har precis samma inkomster, men jag sparar allt istället för att spendera.....Och då känner jag mig själv plötsligt som the bad guy!!!???!
Kan någon förklara eller har någon varit med om något liknande?
7 kommentarer:
Hej,
Känner precis likadant och tycker att det är svårt att prata om med andra. Att man sparar är ju i grund och botten något bra, men uppfattas av många som att man är snål eller udda.
Ta bara matlådeduskussionen. Bara för att man har med sig käk till jobbet 4 av 5 dagar så betyder det inte att man är snål utan bara en smart kostnadsfördelare. Att betala 70 spänn för en sådär god måltid istället för att lägga 20 på något som du själv har koll på vad det innehåller kan inte vara negativt. Har kollegor som säkert lägger 1700 spänn varje månad på lunch, medan jag lägger kanske 4-500 kr.
Följer många ekonomibloggar på nätet om hur man skall optimera sin avkastning på insparat kapital genom rätt placeringar, men den största förändringen och kapitalökningen man kan åstadkomma är genom det du gör. Minimera utgifter a la Ingvar Kamprad-metoden. Så keep on going!
Gällande din inte så köpstoppande bättre hälft så tycker jag att du skall förklara målbilden för ditt sparande för honom. Troligtvis sträcker den sig längre än Turkiet och är grunden till en stabil och tryggare framtid tillsammans med honom än om du fortsatt konsumera i hög takt. Visa honom efter 1 år hur mycket du sparat så kommer det säkert bli andra bullar :-)
Kör hårt!
/ A
tack för dina råd A, alltid lika kloka! Jag ska göra som du säger, fortsätta med mitt och visa sambon sedan=)
Ingen skulle ifrågasätta mitt sparande eftersom det inte är så mycket, hihi. Men jag tror att det handlar om ... inte kanska avundsjuka, men att du gör något som DE OXÅ skulle vilja, men inte riktigt fixar mentalt. Alla vill ju ha lite sparande på banken men det har lång tid varit extremshoppande som gällt. De kanske också önskar att de hade mål och ork att göra det som du gör. Men det är enklast att bara köra på i gamla hjulspår.
Vad gäller din sambo ... försök så ett frö hos honom. Sätt upp fler gemensamma mål kanske? Kanske han bara behöver "börja tänka annorlunda" precis som du gjort? Och det kan ju ta lite tid innan man reflekterar och landar i det nya "tänket".
Har ni gemensam ekonomi? Isåfall kan jag tycka det är orättvist att du ska snåla och spara medan han konsumerar när hälften av alla sparade pengar ändå är hans.
Det kanske är bäst att du har ditt sparande på eget konto och sätter in pengarna du får från honom på ett annat (som är hans sparpengar) tills ni är på mer jämlik konsumtionsnivå.
Däremot om han tjänar mycket mer än du kan det ju ändå vara rättvist att han konsumerar mer medan du sparar mer. Så länge hans sparsumma inte är mindre än din.
Angående vänner och bekanta tror jag ingen tycker om att bli påmind om att man gör fel. Alla vet nog att det är roligare att ha säg 100 000 om fem år än att ha en jättegarderob med omoderna kläder.
Samma fenomen som när någon i ett gäng där alla är överviktiga och/eller röker börjar äta nyttigt och/eller sluta röka. Folk kanske säger att personen är duktig men innerst inne blir de irriterade för att man inte är på samma nivå längre. Man slutar ju inte frivilligt med något man tycker är bra så valet att sluta är detsamma som att säga till andra som fortsätter att de är lite sämre. Kanske.
Hej!
Jag har belagt mig själv med köpstopp sedan i somras och har på bara den tiden lyckats spara så pass mycket att jag nu har betalat av alla mina lån (studielån, krediter etc etc). Jag känner helt igen mig i ditt inlägg. Bland min bekantskapskrets har det nu blivit uppror mot att jag har lyckats med att både spara och betala av lånen. Dagligen får jag höra hur korkad jag är som har betalat av studielånet eftersom "det finns så mycket bättre saker att lägga pengarna på". Dessutom får jag också ofta höra att "du som har sparat så mycket borde ju kunna betala vårt fika, middag etc etc".
Att säga rakt ut att man inte stödjer den shopping- kultur vi lever i verkar vara enormt provocerande. Men jag vet inte varför.
Om man väljer att inte shoppa som en toka verkar man vara en outsider som ska behandlas därefter- med misstänksamhet!
Som tur är finns ju alla bloggare med samma mål som man kan läsa och trösta sig med ;-)
/Madeleine
Pengarna jag spar är på mitt eget konto. Han ger mig sina pengar och säger bara lägg undan dessa, du gillar ju att spara...Det är trevligt att han litar på mig och sparar med tanke på att han aldrig har sparat tidigare. Men, jag tycker att han kunde ändå spendera mindre. Jag har alltid haft en mycket bättre lön än han, tills nyligen (4 veckor sedan) Så vi har ungefär in samma till hushållet. Vi har väl alltid haft bra inkomster tillsammans, men vi har aldrig sparat eller tänkt något nämnvärt på ekonomin. Det har kommit senare hos mig, den där otrygghetskänslan,tomhetskänslan och huvudet föll på spiken när jag läste köp inte den här boken. Ni har nog rätt, jag ska så ett litet frö=) och planera mer gemensamma projekt. Idag har vi lyssnat på turkiskt musik och kikat på lägenheter. Tomtlånet skall bort först, alla små skulder ska vara borta och vi har beslutat oss för att skaffa en bra buffert. Sedan är det dags för köp om allt går planerat och vi har båda jobben kvar. Känner så igen mig i det du skriver madeleine. Kunde bara inte formulera mig.Antar att jag är provocerande på något sätt.Och du finanskvinnan har rätt. Hellre har jag hundra tusen på ett konto än en massa gamla kläder=)Det gäller att hålla modet uppe och inte ta åt sig! Tack för alla oväderliga tips! =)
Kul med fler köpstoppare! Jag kan förstå att det kan bli lite struligt med gemensam ekonomi med en som INTE köpstoppar, men det gäller att kunna isolera det hela till sig själv. Andra måste ha sin process för att ta ett köpstoppsbeslut men vänta och se, din sambo blir ju påverkad av dej, särksilt om du kan låta bli att moralisera runt hans "icke-köpstopp". För min del är det enklare, har ingen att kompromissa med. Jag känner igen det där med att folk reagerar på hur mycket extra man kan spara, det gör jag själv också. Tycker inte att jag shoppat så mycket förut men det måste jag ju ha gjort. Det är väl det där med många bäckar små... Jag har inte problemet med det sociala då mitt köpstopp huvudsakligen gäller materiella ting, det förenklar en del.
Skicka en kommentar