torsdag 11 juli 2013

Egen härd är guld värd?

Samtalet med banken gick väldigt bra. Tack vare värdeökningen på tomten behöver jag inte ha någon handpenning på husbygget på mer än 5 %.  Och detta var väl inget krav direkt heller tyckte han, då tomten kommer att vara betald när bygget inleds. Men vi känner ändå att vi vill lägga in en handpenning.
Efter att ha läst Per Pennings studie i skuldkvot, http://perpenning.blogspot.se/ vaknade jag faktiskt till. Ordentligt!
Tomten är mitt drömställe, bygger jag hus där, vill jag aldrig mer flytta!
Tomten har allt! Utsikt mot havet, den miljön jag vill leva i. Nära skog och natur, men framför allt lockar havet. Jag är uppväxt där, det är där jag hör hemma! Det är mina rötter!
När jag föddes, var området väldigt fint, men priserna var humana. Idag enligt lokaltidningen som kom i veckan, är det ett av Sveriges dyraste områden att bo i, och har landets dyraste priser på hus och fritidshus!
Jag hade aldrig kunnat köpa ett färdigt hus idag i det området. Men tack vare tomten, kan jag faktiskt bo där.
Men nu är frågan, ska vi bygga vårt drömhus som vi bestämde oss för?
Jag har varit övertygad hela tiden, men kanske av visdom, kanske av Pers inlägg, kanske av alla kloka ord runtomkring en har jag börjat tänka annorlunda.  Egen härd är inte guld värd om den tillhör banken!

Jag känner inte samma press, som många andra att huset skall vara betalt tills jag blir pensionär. När jag blir pensionerad, kommer jag tack vare mitt gamla jobb ha en riktigt bra pension.  När folk frågar mig, gjorde du ingenting rätt när du tjänade så mycket pengar, då brukar jag säga " en eller ett par saker"  och pensionen är ett av dem.  För min del gäller det att överleva tills jag blir pensionär!

Men innan det, hinner det hända en hel del. Hemska saker, nästan garanterat, men förhoppningsvis mest fantastiska saker!  Jag vill kunna känna att jag lever och njuter av livet! Jag vill kunna skapa min drömträdgård. Jag vill kunna resa utomlands. Jag vill umgås med min familj och skapa underbara minnen.
Jag vill ha ett jobb jag älskar, men framför allt vill jag vakna upp varje morgon utan att känna oro.  Jag vill inte bli orolig vid arbetslöshet, jag vill inte känna att jag lever på gränsen. Livet är till för att levas. Det ser jag i mitt jobb varje dag....
Så nu har jag återigen börja surfa runt på husbyggar sidor. Letar efter alternativ! Och det är en hel djungel!
Detta hus får du ungefär för en miljon! Sött och litet!

Kuva

lördag 6 juli 2013

tomten, en bra investering

Mitt måldatum var satt till 2015-10-31. Det har känts som en evighet tills dess,men nu känns det väldigt bra. Tiden har gått fort!  Min snälla pappa har värderat tomten då han trodde att den har stigit massor, och det hade den! Värderingen uppgick till 2,7 miljoner kronor! Superglad!  Snacka om bra investering på så kort tid! Nu känns inte drömmen alls långt borta! Äntligen äntligen känns det som att allting lossnar. Nu är jag åter taggad till tusen!
Det är värt att slita några månader till.
På måndag ska jag ta kontakt med banken och gå igenom en kalkyl till husbygget.....Vad jag vet dock, är att man inte får ta ett billigt hypotekslån på en tomt bara, Det måste finnas en byggnad....Annars hade jag tagit ett sådant och löst alla skulder...

tisdag 2 juli 2013

Warren Buffett wannabes

Innan jag sa upp mig på mitt gamla jobb, hade jag jobbat som chef i tio år. Det tog mig ca fem år att nå min topp position. Jag började sommarjobba på firman. Och innan jag visste ordet av kombinerade jag studier och mitt nya jobb! Jag var inte gammal, hade inte ens tagit studenten innan jag fick bli huvudsekreterare för Europa kontoret och året därpå ansvarade jag själv för Asien gruppen. Allt gick så snabbt. Lönen och alla nya förmåner kändes lockande. Jag la skolan åt sidan. Jag lärde mig massor på jobbet och hade redan en lön på 25,000 kr när jag var 18 år gammal. Livet lekte!
Hur nådde jag dit?
För det första hade jag en sjukt bra Chef! En sann förebild! Tack vare honom vågade jag sluta skolan och satsa. Visst jag hade naturlig fallenhet och lagom kaxighet för mitt yrke, men till toppen nådde jag med hårt jobb! Första tipset kom från farfar : "lilla flicka, var på jobbet innan chefen kommer och se till att du släcker på kvällen efter honom"
Det gillade chefen. Jag var yngst, men jobbade hårdast. Lärde känna  all våra kunder. Skapade kontakter och minglade med viktiga personer efter jobbet. Det var vernissager hit och dit och seglingar och golfresor. 
Alla visste vem jag var. Jag såg till att det blev så! Det var regel nr två från min pappa! "om dom litar på dig privat, litar dom på dig på jobbet och du får automatiskt förtur till allting"
Det fanns inte en helg där jag inte syntes på rätt restaurang, på rätt golftävling eller visning. Jag lärde känna kunden, men även frun och barnen. Resten löstes automatiskt.
När min son föddes, var jag inte mammaledig. Pappan var pappaledig! Det var regel nr tre från farmor "Kvinnor föds med vissa svagheter, acceptera inte detta utan var värre än männen, som kvinna måste du alltid jobba hårdare och då får du kanske samma uppskattning som en medioker man"
Chefen vart livrädd när jag vart gravid, det var helt oplanerat. Jag kunde se hans panik när han frågade, "hur länge ska du vara mammaledig, vi kanske kan ordna till något, en nanny eller sådant så du kan jobba några dagar i veckan" 
"Mammaledig? , men snälla kära chefen (jag kallade alltid honom så) jag har ett jobb att sköta, jag ska inte vara mammaledig" Jag kommer ihåg att alla i styrelsen gapade först, sedan började dom skratta , för att sedan nervöst fråga hur det skulle bli. För riktigt så bra kunde det inte bli att jag inte skulle vara mammaledig.
Jag såg min chans! Det var min chans att visa att jag kunde vara lika bra och pålitlig som de andra i männen på företaget, att jag var någon att satsa på , så jag förklarade att vi var en sån där ny modern familj där pappan var hemma och jag tjänade pengarna. Den kvällen firade vi hela gänget att jag var gravid på Sthlms bästa restaurang. Jag var superlycklig! 
Vad jag inte förstod då, dum och naiv som jag var, var att jag sannerligen lyckades imponera på min chef och raket klättra karriärmässigt, men jag offrade tid, det bästa jag hade på ett jobb istället för att vara med min son. Det här misstaget ångrar jag bittert!
Vad vill jag med det här inlägget? 
Tänk efter före, om det du siktar på verkligen är det du vill! Och har du bra förebilder?  Har du verkliga förebilder istället för att du blir en stureplanswannabe som har Warren Buffett i guldram på jobbet, eller en bild på Cindy Crawford (min generation) på kylskåpsdörren? 
Jag har haft förmånen att träffa bla Toyota chefen ett flertal gånger, och han sa att så fort en man hade en bild på Warren Buffett i sitt kontor ville han bara kräkas! Då visste han att den mannen aldrig skulle lyckas ordentligt! Man får inte ha en annan gud om man själv vill bli gud!  Då var det bättre med en bild på en annan man, en man som man respekterade och kände väl, som sin egen far om han var en bra far! Sedan suckade han något om att t.om. Warren var en man som först hade blivit rik på någon hästgård som han hade köpt och börjat driva, att han hade köpt fastigheter och hyrt för att få loss kapital. Att sanningen där ute i media var en annan sanning , men att det var inte aktierna som hade gjort honom rik i början, och nu gick halva världen och försökte småspara sekiner från sin lilla medelklass lön för att bli nästa Buffett...
Och man inser själv snabbt hur löjligt det låter!  Man lever bara en gång! Bli inte en kopia, bli ett original istället! Tänk på alla dessa stackars kvinnor som såg upp till Cindy och spenderade en förmögenhet på hennes träningsvideos och smink och krämer! Och resultatet vet vi flesta kvinnor vad det blev!! 
Idag har jag ändrat mina förebilder. Farmors och farfars råd är fortfarande superbra om det är karriär man vill göra....men livet är så mycket annat också....
Idag ska jag sätta mig ner och fundera lite på nya förebilder och målbilder. Vad ska Minna göra när hon blir vuxen, och vilka människor inspirerar mig?