Livet är bra konstigt. Jag har precis börjat få upp ögonen och insett att jobbet kanske inte är allt.
Jag har varit otroligt karriärsmedveten och slitit hund för att nå posten jag har idag. För mig har jobbet varit min andra familj, och jag är väldigt driven som person. Ända sedan tonåren har planen varit att göra karriär, tjäna pengar och vid senast 40 år fyllda ha en VD post. Alla människor prioriterar olika och för mig har jobbet varit jätte viktigt.
Jag tjänar bra idag, men har tyvärr bränt upp mina pengar på shopping. Och det är inte lite heller jag har handlat. Jag har prioriterat helt fel....
Nu har jag insett faran med shoppingen och börjat att spara för en bättre framtid, en trygg ekonomisk framtid. Jag har aldrig tänkt tanken ens att sluta på mitt jobb fast tempot är tufft. Jag har älskat utmaningarna och gett järnet för att nå mitt mål. Sky is the limit har varit mitt motto. Att överhuvudtaget lyckas som tjej i min bransch är något utöver det vanliga. Det har varit super tufft. Jag har fått bevisa massor att jag kan. Det har nästan blivit som en tävling och jobbet har varit min passion...Det är först på senare tid som jag har börjat ställa frågan, vad måste jag bevisa, och för vem?
Jag har även funderat på att sluta, men jag har inte råd, och ärligt talat, jag skulle aldrig hinna bygga upp någon ny karriär. Samtidigt är jag trött och sliten och jag har börjat upptäcka en ny värld som inte innehåller lyxbilar, lyxkonsumtion och gucciväskor. En helt ny Minna har börjat födas och jag gillar mitt nya jag. Köpstoppet har sakta men säkert förändrat mig som människa.
Men det är tufft. Jag har analyserat mig själv och undrat vad jag egentligen vill med mitt liv. Jag har börjat att stanna upp, ställa krav på mig själv och omgivningen. Vissa älskar mitt nya jag medans andra hatar det. Själv känner jag mig fortfarande kluven och det känns lite som att jag inte passar in någonstans längre.
Jag hade precis lagt upp en plan, att jag ska jobba mindre och börja studera. Styrelsen har godkänt detta. Samtidigt har jag märkt en rädsla från deras sida. Kanske pga att jag har tagit lite ledigt på sistone. Jag har stängt av min mobil på dagarna. Jag har sagt ifrån mer istället för att ta på mig mer jobb. Och så idag hände det.
Styrelsen ringde och bad mig komma till sthlm fortast möjligt för att diskutera jobbet. Jag sa att detta var omöjligt då jag hade lovat min son att vi skulle umgås hela veckan. Att om det var något viktigt var dom tvungna att ta det via telefon. (jag vart orolig, tänkte att nu hade något oroväckande hänt) Till min förvåning börjar dom att berömma mig för mitt hårda slit och tackar mig. Kort därefter, erbjuder dom mig VD stolen!! Huvudet snurrar.... En del av mig skriker jippiee, jag har lyckats nå mitt mål.....medans andra delen av mig får panik.....
Just nu vet jag varken ut eller in. Jag är överlycklig, men jag vet att min sambo och son kommer inte att gilla det. Jag vet att mina föräldrar och vänner skulle bli jätte glada för min skull och pappa skulle bli jätte stolt. Men samtidigt som jag är överlycklig vill jag bara bort från jobbet, bort från stressen och oron över dessa tuffa tider..... jag är helt kluven...vet varken ut eller in....
Jag har betänktetid till första augusti... Och just nu har jag ingen aning....
12 kommentarer:
Grattis till erbjudandet! Skönt att det var lite betänketid, så du hinner fundera igenom vad du vill. Men kanske var den lite kort?
Vad kul! Grattis! Dags att göra en fördelar/nackdelar lista? =)
Är VD-stolen verkligen värre än din nuvarande tjänst?(Med tanke på stress och firitidsstörande) Enligt min åsikt så bygger eller förvaltar en duktig VD en organisation på ett sätt att han/hon nästan blir överflödig i den dagliga verksamheten då organisationen klarar det ändå.
VD.n blickar framåt och jobbar med framtiden vilket ger ett mer övergripande jobb en den akuta krisen som mellanchefer ofta upplever.
Fast det är väl olika i alla organisationer.
Ursäkta att stavfel o konstiga fraser, gick lite väl fort, hoppas det går att förstå ändå=)
Nu får du verkigen möjligheten att jobba så att din kropp, din själ och dina barn blir dig helt frånvända.
Lycka till.
"You can't take anything with you to the other side"
Ojdå, jadu, det förstår jag är ett mycket svårt beslut.
När man väl börjat fundera i dessa banor med vad som är livskvalitet och vad som inte är det. När man börjat läsa alla "utvecklingböcker", då blir man annorlunda och får ett annat perspektiv på saker.
Jag kan lätt erkänna att jag inte alls känner mig som förr (då jag var som alla andra). Men det känns ändå som man kommit till nästa nivå på något sätt. Och det är väl bara att fortsätta gissar jag..
Jag sitter själv av timmarna på ett jobb, som de flesta skulle vara mycket tacksamma att ha. Men icke jag.. Det känns som man bränner bort sitt liv att sitta på ett arbete som styrs i mångt och mycket av andra. Skulle hellre jaga mina egna ideer, men jag är väl för FEG, helt enkelt.
Förstår dilemma. Jag skulle kanske ta chansen ändå, men det är juh stort ansvar och det kanske är svårt att kasta in handduken efter ett tag. Men det är juh inte fel att ha varit en VD innan du går in i väggen ;-)
Jag avundas dig inte beslutet. Om du säger ja: ställ villkor så du får lite tid över, och lär dig deligera.
I all välmening \PD
Grattis till förfrågan! :) Det måste juh kännas mycket bra att ha blivit tillfrågad! Jag hoppas att du tackar ja till posten.
Önskar dig lycka till och hoppas att du hittar det svar som är bäst för dig.
//Pia
Stort och Varmt Grattis! =)
Gå på din känsla och instinkt vad som är bra för dig, oftast så blir det bra för alla berörda omkring.
"Ringar på vattnet."
Kanske kan du ställa lite krav om du ska få jobbet, en telefonfri dag i veckan eller liknande, extra semester eller någon ledig dag eller så ?
Mitt tips är att prata länge och väl med din familj iallafall.
hmmm Alltså har STHLMARNA inget emot att du tar lite mer ledigt, stänger av telefonen mm(förresten, BRA GJORT!!!!!!!!!) De vet att du gör ett bra jobb, det vet du också.. Någon skrev att du skulle ta en lång och ingående diskussion med familjen och det tror jag också du vinnerpå. Betänketiden känns ju ganska kort, det är i princip två veckor kvar bara.. Du får redan nu tycker jag iallafall be att få ytterligare två veckor på dig. Det är ett STORT beslut och måste vara ordentligt genomtänkt och genomältat. och lyssna på din man o son, vill dom överhuvudtaget att du ska bli VD?? vad ställer de för krav iså fall? LYSSNA verkligen på dom! Känn att du har deras stöd. och du är modig som kämpar och inte springer tillbaka till det du vet du hade, det gamla talesättet man vet vad man har men inte vad man får stämmer så väl. Allt nytt är ju inte bra men... så lyssna på maken ossonen, känn efter i magen, och gå vidare. fortsätt framåt! Du är duktig! Vad jag menar är alltså inte att du ska ta jobbet utan att du inte ska gå bakåt bara! Lita till universum och magkänslan! Hoppas det inte blev för rörigt...
Styrkekramr till dig Minna!
/Vill dig bara väl
Grattis, gud va skoj, allt slit betalar sig till sist. Du står givetvis inför ett svårt val nu, stort ansvar att vara VD, men samtidigt kan det ju innebära mindre "jobb" då du delegerar neråt, håller med Auri sacra fames.
Grattis till erbjudandet om att bli VD =)
Från en sak till en annan. Jag har funderat på hur det gått för din kollega som blev slagen? Mår hon bättre? Har hon gått tillbaka till sin kille?
Jag skulle lätt uppskatta en chef med en sån medmänsklighet i alla fall. Nu har jag en sån också som tur är. :)
Jag tycker definitivt att du ska förhandla med ledningen om villkor som gynnar dig och din familjs välmående i större utsträckning än det gör nu. Jag är övertygat att du tar det rätta beslutet när det kommer till kritan. Allt handlar om villkor som tidigare påpekats. Auri sacra fames sa det när det handlar om en VD:s överflöd i den dagliga verksammheten. Jobb går och måste alltid delegeras och det vet du ju redan i din position får jag anta?
Lycka till med beslutet! All framgång till dig. :)
Skicka en kommentar