Det har varit extra synd om mig igår och lite idag! Jag badar i självömkan och stackars lilla Minna andan....det här med köpstopp sucks...ibland...men just nu känns det lite jobbigt..lätt sagt...jag vet att jag är löjlig, jag vet att jag surar över patetiska saker, men men...jag kan inte hjälpa att det suger ibland ...hårt...
Vi har varit i sommarhuset hela helgen och det gick kanon fint. Jag har målat staket, snickrat blomlådor mm....men på hemvägen kom det där berömda guuud vad det är synd om mig syndromet. Det hela började med att vi skulle åka hem i sambons fula bil....På motorvägen ser jag exakt en likadan s class (mercedes) som jag hade innan.... Jag tänkte åååhhh vilken fin bil, jävla lyllos kärring bakom ratten (hon var blond, hade gucci solglasögon, och såg bra ut)...och helt plötsligt får jag ont. Precis som om någon hade krossat mitt hjärta eller som om någon hade dött. En jätte stark reaktion och jag fattade ingenting. Den kom från ingenstans. En sååå stark sorgkänsla. Jag tittade på mina naglar, mina hemska naglar, som är korta och har inte fått en manikyr på hundra år. Just naglar har varit viktigt för mig. Jag tittade upp i spegeln och blev förskräckt! Jag såg hemsk ut, inget smink...håret i en jävla skit tofs och jag sitter i en jävla volvo!!!
Och så kom dom där klassiska tårarna.
Sambon fattade direkt. "jag anade oråd så fort jag såg bilen i backspegeln"sa han...
" du och bilar, det är så känsligt, lilla gumman, kom igen nu, gråt inte, det där är väl ingenting, det är bara en bil, inte världens undergång"
Och nästa reaktion vara bara hat, ren hat...och jag vet inte riktigt vart det kom ifrån heller....
"håll käften skrek jag till sambon, håll bara käften".... Han tittade chockat på mig... men tro inte att jag fattade att hålla käften själv....jag exploderade ännu mera....skrek ännu mera och sa... " jag är sååå jävla trött på den här skiten, jag sparar och sparar, säljer allt som har varit viktigt för mig, medans du fortfarande köper dyra märkeskläder och handlar nästan som innan. (jag överdrev nog lite) Visst du sparar och ger mig lite pengar för att sätta undan i en fond eller två, men det är jag som ansvarar för ekonomin mest och jag är ur less på det. Det är så jävla lätt att gnälla på mig och mitt jävla jobb men det har aldrig varit problem med att leva lyxliv med mig. Alla dessa bilar, motorcyklar och resor hit och dit. Du har kvar din bil, men jag sålde min ögonsten. Du lever i princip som innan men jag har förändrat allt. (inte riktigt sant,men jag var förbannad) I stundens hetta glömde jag bort att sambon hade sålt sin motorcykel mm för att vi kunde köpa huset, och detta poängterade han snabbt och då skrek jag och vem fan köpte den då? Och så höll vi på...kaos....som barn i sandlådan, men samtidigt gjorde det ont på riktigt. Oavsett vad så hade jag en viktig poäng. Ur löjligt att skrika och bråka, men jag hade en poäng.... Samtidigt som jag var less på mig själv.. Det är inte lätt att förändras....
Väl hemma gick jag in i badrummet och satte på badet. Jag tog olivolja och mixade med balsam och bad om ett mirakel till svintotrasan. Man tager vad man haver ...Arg som ett bi fortfarande.
Sambon kom in och kastade av sig alla sina kläder och satte sig i badet. Jag blev arg och bad honom lämna mig ifred=) Jag tänker inte bada om du ska bada sa jag och började klä på mig igen.
-Nehe du sa han, vi ska spara pengar och from nu badar vi alltid tillsammans.... Du har rätt, jag har ibland bråkat med dig i onödan om ditt jobb, fast det är tack vare det vi har levt lyxliv. Men nu går det bra för mig på mitt jobb och du ska bli belönad!
- Vadå, som om jag vore någon jävla lassie hund eller, ska jag få ett kex eller vadå?
Jag var fortfarande ursinnig...=) Men vi började att skratta båda två..... och sen drog han in mig i badet med kläderna på och hela jäkla koppen med olivolja och balsam föll in i badet. (ingen räddning i sikte för svinton) Vi både skrek och skrattade och kastade vatten på varandra och då kliver sonen in i badet och säger "herregud, ni har blött ner hela badrummet, vad har ni gjort" ?
-" det var pappas fel sa jag och pekade på sambon, och sonen fortsatte att klaga, Herregud ni beter er som småbarn, ni klagar alltid på mig om att inte stöka omkring och titta på det här nu.
Ni har t.om kläderna på er i jacuzzin. Och det vart droppen ,jag tog tag i sonens arm och sambon i den andra och vi drog in honom också. Och så sambon, men titta vad du har gjort till sonen.
Skrattandes alla tre satt vi där i badet och sambon berättade om mitt utbrott...roligast var tydligen när jag hade hotat sambon med att köra av södertäljebron =)
På kvällen satte vi oss ner vid köksbordet och gick igenom ekonomin. Så det kom något gott ur mitt lilla utbrott. När vi gick och la oss sa sambon, jag lovar jag ska köpa tillbaka din S class någon dag....-japp sa jag, om 10 år när den kostar en hundring...=)
15 kommentarer:
Häpp! Vilken historia! Att prylar kan få dig att reagera så? :O
Men du är duktig. Ett steg i taget. Men låt inte för mycket av din frustration projiceras fel? :)
Minna =)
En tuff söndag som ändå slutade bra verkar det som. Att förändras är aldrig lätt och du har gjort en fantastisk resa. Du skall ha alla lovord som finns för det du/ni uppnått hittills. Det materiella är inte allt och det vet du innerst inne. Ni verkar ha en så klok och fin kille (om man hade varit en fluga i er badrumstak, hi-hi)
Tack för veckans första riktiga skratt =)
Man måste få utbrott ibland, man måste få UR sig allt man samlat på sig, och vilken sambo o son du har!!! Som istället för att bråka mer med dig, förstår varför du är arg och som finns där o stöttar dig. o sonen, ja honom har du "lyckats" med. Du har en underbar familj!! ibland tar man ju snedsteg eller snublar på en sten, ramlar, skriker o gråter men du tar dig upp igen! Precis vad du gjorde, upp igen, borsta bort gruset, räta till kläderna och fortsätt gå, kanske att man linkar lite några steg men du fixar det!!! o du är inte ensam om svinto -hår....=)
Ha en bra vecka!!!
/Vill dig bara väl
Jag går igenom det du går igenom. Älskar din blogg. Jag kallar min resa för en klassresa. Från att haft allt till att bara bli en vanlig svensson. Vanlig volvo, vanliga kläder. Jag vill också få ordning på ekonomin och spara till en buffert. Det är så svårt att ge upp allt det fina, utlandsresor och nu till sist min städare och trädgårdsmästare. Jag har valt mitt nya liv själv men det gör ont. Det svider och värker i hjärtat Minna. Jag förstår dig exakt. När jag sålde min porsche dog en del av mig själv. Vem är jag om jag inte har kaxig attityd, framgångsrikt företag och dyra lyxmärken? Min man däremot hatar mitt nya jag. Tycker att jag borde fräscha upp mig mer och ibland skäms han för mig. Att prylar kan få en att reagera så vet jag allt om Per Penning. Prylarna och lyxet blir en livsstil. Du får uppmärksamhet och i mitt fall älskar jag det. Utan pengar blir jag rädd och orolig och det är inte kul när jag ser hur min man är nu mot mig. För vissa är yta allt. Kämpa på Minna. Du är min förebild!
Xtina
Minnas sorgearbete har gått framåt, ser jag. För ett sorgearbete är det att ändra sitt liv och leverne som du håller på att göra och har gjort. Snart är du i mål, och då börjar en ny fas. Du kommer att vara en UNDERBAR MÄNNISKA efter den här pärsen!
Ni är en riktigt "rolig" familj, egentligen. Tänk att han förstod vad som komma skulle, när han såg den där bilen i backspegeln!!! Och att ni håller ihop trots kamperna och utbrotten! Starkt inlägg.
Beatrice, flugan hade drunknat i både oljud och vatten=)
Per penning , jag ska försöka kontrolera frustrationen! =)
Vill dig bara väl....skönt att veta att jag inte är den enda med svintohår! Det tröstar faktiskt lite!
Spargrisens mor, du har helt rätt. Det känns som ett sorgearbete.Samtidigt som jag blir lite osäker på vem jag är och vart jag är på väg. Men min familj är fantastisk! =) Som orkar med mig =)
Xtina, vad ledsen jag blev över hur din man är mot mig. En stoooor kram till dig. Jag känner igen detsamma från några av mina vänner.
:-) Underbart!
Minna, Vill du gifta dig med mig? Jag köper en S class direkt!
/Thomas
Härligt blogginlägg! Även om jag nog aldrig skulle reagera så på en bil...(har alltid avskytt bilar)
Det är nog ganska vanligt med irrationella bråk ibland. Roligt att du skriver så ärligt och detaljerat! Du skriver på ett fångande sätt! Ämnen som spegling och självprojicering skulle kanske vara intressant för dig att läsa om.
Tycker det verkar som att du värderar dig mycket efter prylar och status. Antar att många i din omgivning är väldigt intresserade av sitt utseende, sina kläder och dyra statusprylar. Och det kan man ju vara till en viss gräns, men det kan ju bli rätt självupptaget oxå. Tror att för mycket av det materiella i längden ger tomhetskänslor.
Det är andra värden i livet som gör det meningsfullt, enligt mig.
Har du under den här perioden av din förändring lärt känna nya människor med andra värderingar, eller har du dragit dig undan den vanliga umgängeskretsen?
Viola
Thomas, vad har du missat? Jag har ju blivit lovad en S class redan av sambon =)
Viola, visst handlar det mycket om yta i mina kretsar, tyvärr. Det värsta är att jag har värderat mig själv efter prylar. Hemskt, men jag vågar erkänna det i allafall. I våra kretsar är bilar, fina hem och båtar viktiga samtalsämnen. Har man umgåtts med såna människor så ser man inte direkt felet heller. Man blir bara en i mängden. Jag umgås med alla mina vänner fortfarande, men på ett annorlunda sätt.=)
Åh vad härligt det låter mitt i allt...
Ni har ju varandra som en familj som älskar och respekterar varandra; vad ska du med saker till då? ;-)
Jag är djupt imponerad av din utveckling och någonting säger mig att din resa är långt ifrån klar!
jag har aldrig enssuttit i en jacuzzi.. inte ens drömt om det. Och vår fula Volvo startar lätt även på vintern :)
troi, du har så rätt =)
Hannele, du missar inte så mycket. Jacuzzi är över reklamerat! Ett vanligt badkar duger lika bra och är mycket lättare att rengöra.=)
Men tänk om den där stiliga Gucci-kvinnan som körde dina drömmars bil ligger vaken om nätterna för att hon har skulder upp över öronen för att kunna "keep up appearence" då?
Det kan ju vara så att hon ligger flera snäpp EFTER dig i sin ekonomiska utveckling - sånt kan man aldrig veta ;-)
Ingela
Skicka en kommentar