Uggly Minna

Kusin vitamin frågade i går om jag tyckte att allt bara var toppen med köpstoppet. Självklart är det inte det. En av sakerna jag verkligen saknar det är att få köpa en kaffelatte på morgonen för att sakta men säkert vakna upp. Jag saknar även lyxen att köpa färdig lunch med en massa nyttigheter. Jag har varit noga med att alltid äta en super nyttig lunch. Nu blir det gårdagens rester som ofta är mycket billigare mat än innan med en massa onyttiga kolhydrater. Och tro mig , jag har gått upp i vikt! Helt sjukt va? Jag har liksom tappat bort mig själv när jag la av med nagel salongsbesök och frisörbesök. Jag är inte lika mån om mitt utsende mer. Men det värsta är att " i dont give a shit"..... om det här är en hälsosam utveckling eller inte återstår att se...men helt ärligt talat känner jag mig inte lika fräsch på det sättet. Jag saknar lite gamla fräscha Minna.

Självklart har omgivningen märkt av detta , och på jobbet är det inte okej. Jag förväntas klä och uppträda mig på ett visst sätt. Jag har liksom inte den personligheten som Ingvar Kamprad har...tro mig jag skulle också vilja njuta av livet i en volvo 240 , men jag minst inte ens om jag någonsin har suttit i en sådan...nån gång...

Men jag gör framsteg....jag har gummistövlar. Efter ett tips av Troi tog jag på gummisulorna med en lång klänning ala odd molly hipp....och det fungerade, men hade aldrig gjort det på ett jobbmöte utomlands....=)

Men förutom att utseendet har fått lida, och hemmet inte piffas upp lika mycket mer så är det värsta ändå mitt jävla skitsamvete. Första veckan jag började med köpstopp dök herr ångest upp (klart ångesten är en man) och det var jätte jobbigt. Inte blev det bättre efter några veckor.

Självsäkra jag fixar det Minna blev en mes med känslor och ångest och skit. Vissa dagar kände jag att äkta panik. Alla känslor blev för mycket. Jag gick till fröken terapeut som efter tre besök fortfarande inte kunde bidra med något av intresse för att lindra ångesten. Jag mådde jätte dåligt. Nu mår jag bra igen, men kan lika gärna få en ångest attack igen....Jag tänker på vilken förmögenhet jag har lagt upp på märkeskläder, lyxbilar och lyxliv...och nu senast fick jag ett jäkla miljösamvete som ett brev på posten....

Och hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle tacka nej till gucciskor på 50% rean och börja studera igen istället för att satsa järnet på nya Vd yrket hade jag vridit mig av skratt...

Jag frågade sambon rakt ut i går vad han tyckte och han svarade (efter viss rädsla självklart med tanke på det känsliga ämnet) att han såg en klar förändring. Att jag såg annorlunda ut , betedde mig annorlunda. Men att det bästa var att min attityd hade ändrats. Jag har tydligen blivit snäll !!! Lugnare och gladare! Inte lika tävlingslysten och att nuförtiden tar det 5 minuter för mig att bli klar om vi ska åka någonstans. Sen gick han iväg för att klippa gräset....

Det är så jävla typiskt män..... bara gå iväg mitt i diskussionen....jag vill ha rapporter och analys....Jag vill veta om fanskapet tycker att jag är ful nu helt plötsligt?! Och vadå snäll? Som kossorna i hagen snäll eller? Ärligt talat vad fan är det för fel på män...Man kan väl inte säga en sak och sen bara springa iväg. Ta till flykt och plötsligt klippa gräs....

Jag tänkte följa med honom ut och kräva en förklaring om inte grannjäveln hade stått utanför och trimmat sina buskar....Istället vinkade jag glatt och tänkte att i vår familj bråkar vi aldrig, vi är den lugna och harmoniska familjen.... i allafall till varje pris utåt sett =).... sen kom hans bror på fika (jävligt lägligt) och under den här tiden hade jag lugnat ner mig =) .....

Idag fick jag ett sms från sambon "jag gillar nya minna bättre av flera olika anledningar. Lista får du när vi kommer hem"

Om vi säger så här, det är bäst att det är en jäkla bra lista......=)