I går var det studier hela dagen. Jag är fortfarande inspirerad och har sakta men säkert funderat på att kanske byta jobb i framtiden. Får jag min trassliga ekonomi i ordning finns det inget hinder för att gå ner i lön och få ett "vanligt jobb" utan samma stress och press hela tiden. Det är inte kul när jobbet är ens hela liv. Jag kan fortfarande inte sova ordentligt vissa nätter för jag oroar mig över jobbsaker. I går när jag kom hem så började jag att störtgrina. Jag hade hela 65 st missade jobbsamtal. Och inga trevliga samtal. Leverantörer som jagade sina pengar. Sen när blev jag personligt ansvarig för dessa? Är det ingen annan på jobbet som kan ta detta? I över tio års tid har jag haft det så här. Den här pressen och rädslan. Jag både älskar och hatar mitt jobb... Där satt jag i badet och grät och grät tills sambon kom in och undrade varför jag grät....
"jag har fått ett psykbryt" sa jag ...."alla är så snälla och trevliga i skolan, alla bryr sig om varandra och behandlar varandra med respekt, men när jag kommer hem har jag 65 elaka skrik och bråk samtal som jag bara måste orka lyssna på och fixa, helst i går fast jag inte kan.... jag kan inte... och så är det den där pissiga tiden på månaden med alla räkningar och sparande och jag har inte kunnat spara nästan alls pga alla extra utgifter i form av skolböcker och kläder till sonen...." Ja ni förstår säkert, allt bara vällde ut... Stackars sambo igen=)
Han försökte fokusera på det positiva, som att vi extra amorterar massor, påminde mig om kollegan , sa att ju mer vi extra amorterar desto mer närmar vi oss årsmålet. Sen kom jag på det igen. Årsmålet nås genom att antingen spara 10% av alla skulder eller extra amortera. Lite lugnare klev jag ur badet....ibland är det bara så skönt att gråta ut en skvätt....Men jobb problemet består...men jag ska göra mitt bästa.....utbildningen är 1,5 år....jag måste försöka...lite till...lite till...utbildningen måste bli klar....sen kanske jag byter yrke! =)
Jag har inte kunnat spara mycket den här månaden. Men jag sparar alla mynt och det känns skönt att varje dag kunna spara undan en krona eller två...det är mest en psykologisk grej...
Det här var en tung månad- igen....vi har haft mycket extra utgifter som böcker, kläder till sonen och en bilreperation+service på nästan 6000 kr. Det är sjukt dyrt med bilar och jag är så nöjd över beslutet att vi bara har en bil. Jag hatar service på bilar...det är alltid en överraskning ...mer som en kalldusch! Sen har vi ju lagt till extra amorteringar på alla lån, och det känns ganska mycket...men det får det göra...
Men jag kämpar på ändå.... varje dag med små små förändringar. Ni får ursäkta språket och formuleringarna idag, men har super bråttom=)
6 kommentarer:
Låter tungt det där med alla som ringer och vill ha pengar hit och dit.
Jag vet själv hur jobbigt det är att aldrig riktigt kunna slappna av.
Jag sov som skit jag med, sen skulle man jobba och ansvara för en massa saker när man hade haft 2-3 timmars sömn. Mindre kul.
Hoppas du kan gå vidare i framtiden och skaffa ett mer "vanligt jobb" som jag har nu.
Låter som om det är tufft för dig, jag känner med dig!
Jag som läst din blogg länge nu, vill bara påminna om att det kan vara bra att minnas ALLA gigantiska framsteg du åstadkommit i dessa tunga stunder!
Din personliga utveckling är något jag tagit fasta på och kämpar med här hemma.
Tacksam är jag för att du bloggat och jag kunnat läsa dina inlägg.
Sköt om dig!
du fixar det, kram
Hej Minna!
Jag är en ny men trogen läsare till din blogg. Sade själv upp mig från mitt arbete som marknadsansvarig i början av våren och det är det bästa jag gjort. Har dock en liten fundering på hur du gjort med dina redan befintliga fina skor / väskor / accesoarer med din nya livsstil? jag tycker det känns lite konstigt att hoppa ur volvo kombin med mina high heels och märkesväskor, sammtidigt som jag har svårt att göra mig av med dem (det skulle ta mig närmare mitt mål som skuldfri) Hur har du gjort? har du sålt av dina dyrgripar? eller är dina tankar / åsikter kring detta? Kramar från cassidys
Kämpa på! Du tar dig igenom detta!
svenskmillionaire
Tusen tack för era fina kommentarer! Du har helt rätt strävar efter finansiellt oberoende, man glömmer så lätt bort alla dom stora stegen man faktiskt har gjort! =) Tack för påminnelsen! Måste vara skönt pengar och cash att gå vidare! Usch, jaa då vet du hur det känns=(
Cassidys jag har sålt ganska mycket, men vissa dyrgripar behåller jag! Som min första gucci väska! Den ska jag ha som ett minne! Allt i min garderob är märkeskläder förutom ett par lindex jeans som jag avgudar=)
Familjens enda bil är fortfarande en mercedes så det är ganska lugnt på den fronten! Jag känner exakt igen det där med att hoppa ut från bilen! Skrattade när jag läste det! Usch vad vi är ytliga! =)
Skicka en kommentar