ghetto områden

Jag har fått några mail gällande ghetto områden! =)

Vissa tog illa vid sig att jag kallade några platser för ghettoområden, och har jag sårat någons känslor så ber jag om ursäkt. Nu pratade jag förvisso om Sthlms ghetto områden. Andra känner jag inte till.

Några undrade om jag ens hade varit i något ghetto och på det svarar jag jaa!

Jag har tom bott i rinkeby/ tensta sex veckor. Jag har en kusin som bor där, och trivs. Han har bott där nästan hela sitt liv och är lärare i skolan där. Rinkeby har ett bra läge i sthlm, men jag tycker att det är ett slumområde, och själv skulle jag inte vilja bo där mer. Om jag inte var tvungen som sist, fast handen på hjärtat så lockade det mig att prov bo där just för att kolla om det var sant som media och människor säger. Tyvärr vart jag inte glatt överraskad. Jag hade hoppats på det , men det vart inte så. Under dessa få veckor, snodde någon sonens cykel från cykelförrådet. Sånt kan hända i stan också, men det var tyvärr inte allt....Min son blev faktiskt misshandlad av en kille i sandlådan!!! Orsak? Min son ville inte ge sin favorit kula till en äldre pojke, och när han sa nej så tog han fram sin knytnäve....När jag pratade med hans föräldrar så sa dom bara jahaa... inget mer... Till deras försvar så sa dom inte mycket alls, och just då trodde jag att dom kanske inte kunde svenska så jag lät det vara.

Jag har alltid gillat att pyssla. Och då min kusin skulle överta den lägenheten så ville jag fixa i ordning hans balkong. Han har alltid drömt om en egen liten oas, han brukade berömma min lilla balkong i vasastan och då tänkte jag överraska honom med en likadan. Jag handlade två trädgårdsstolar, ett litet bord, en massa gröna kryddor. Jag la ett insyns skydd, köpte lite lyktor och en liten liten bordsfontän. Lägenheten var på andra våningen. Min kusin vart jätte glad och älskade sin balkong. Efter att han hade flyttat in i lägenheten blev han bestulen på allt. En dag när han kom från jobbet var allt borta..."tom persiljan var borta sa han" Det fick vara ifred hela 8 veckor...

Att knyta kontakt vid sandlådan var omöjligt. Och då upptäckte jag varför det bodde så mycket utlänningar i rinkeby. Det var för samhörigheten. Många ville bo nära sin släkt och jag vart rörd över deras närhet till varandra. Det kan man sakna i svenska familjer ibland. Men att komma in i gänget vart inte så lätt. Jag provade med att ta med termos och bjuda på kaffe. Ingen ville ha.

Ingen ville fråga mig något. Ingen frågade hur jag trivdes. Dom visste inget om vår familj. Och dom verkade inte bry sig heller. Dom svarade kortfattat och ibland skyllde dom på språket.

Senare upptäckte jag att mamman vars son hade slagit min son jobbade i affären i rinkeby och pratade tydlig svenska. Jag orkade inte bry mig, tyvärr... Men jag antar att det kan vara svårt att komma in i det svenska samhället också i början....min kusin sa att folk är annorlunda och att det var inget att bry sig om.

Jag vaknade en natt av att larmen på olika bilar gick på parkeringen. Jag skyndade mig ut och såg att det brann på parkeringen. Någon hade tänt eld på en bil. Folkmassor kom ut men ingen ringde polisen...förutom min sambo. Detta upprepade sig efter två veckor!!!!

Att vara blond i Rinkeby var ingen hit. Aldrig att män har ropat efter mig där jag bor nu. Aldrig.

Där fick man höra något varje dag, visslingar mm och jag stördes av detta enormt! Jag kände mig aldrig trygg på kvällarna och jag var tvungen att skippa kvällspromenaderna i kvarteret.

En annan sak jag inte gillade var att nästan varje vecka gick något sönder i vårt kvarter. Någon hade sparkat in glaset i porten. (två gånger under mina sex veckor) och att det var väldigt stökigt på gården. Det var sopor lite här och där och en massa klotter på bänkarna vid sandlådan. Sen kan man inte komma ifrån att det var mycket tystare att bo i vasastan! Folk respekterade att det skulle vara tyst vid 22. Här kom och gick folk på nätterna. Bråk varje helg och polisen kom till vår port tre gånger. Det första min kusin alltid sa, vad tyst det är hos dig och du bor mitt i stan!!!

Det hände mycket.... jag kanske är överkänslig, men jag vågade inte vara ute på kvällarna. Sambon fick följa med när jag skulle ut med hunden. Och att behöva vara rädd där man bor är hemskt. Sista veckan stannade jag bara inne och lät det vara....

Det kanske är fel av mig att kalla områden för ghetton. Men samtidigt kan man inte blunda för problematiken och säga att det inte finns såna områden i Sverige, för tyvärr finns det .

Enligt en undersökning (ett parti) är rosengården bergsjön, fittja och rinkeby ghettoområden.

Självklart finns det folk som trivs att bo så och det är inget fel idet. Det finns folk som skulle hata att bo så som jag gör. Jag har provat båda och vill ge min son det bästa jag kan ge honom. Det finns finare platser också att bo på än vad jag gör, men efter min ekonomi så bor jag så bra jag kan. Jag fick en till fråga via mail: Tror du att folk är bättre om dom har mer pengar, är ett sånt område bättre? Nej, absolut inte. Jag kanske inte skulle passa där. Men pengar brukar inte skada heller måste jag säga. Det viktigaste med mitt boende är trygghet, att jag smälter in. Att folk lever som jag gör, respekterar sina grannar och medmänniskor....

Så här säger wikipedia:

Rinkeby är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun. Den gränsar till Kista, Tensta och Bromsten samt till Sundbybergs kommun. Stadsdelen sammanföll tidigare med stadsdelsområdet Rinkeby och ingår nu i stadsdelsområdet Rinkeby-Kista. Folkmängden uppgår till 14 901 personer per 2008-12-31.
Rinkeby är en typisk miljonprogramsförort med en hög andel invandrare. Den 31 december 2008 hade 89,3 % av befolkningen utländsk bakgrund.[1]. Rinkeby är ett av Sveriges fattigaste områden[källa behövs], medelinkomsten låg på 143 700 kr/år för 2006. På förortssvenska kallas stadsdelen ibland Rinkaby eller Byn.