mynthögen växer så det knakar=)

I går när jag pluggade så började vi på fika rasten prata om klockor och kopior. Klockor är en passion. Då frågade ena kurskamraten, "vart har du köpt din klocka" ? Då visar hon sin klocka och säger att hon gav 600 kr i turkiet. Hennes klocka var en kopia. Väldigt lik min. Hon fortsatte att berätta att innan krisen köpte hon varje år en ny klocka. Breitling, omega och rolex osv...som ett mått på hur bra året hade varit. Jag har försökt hålla en "tonad" sida utåt. Jag har undvikit ekonomisamtal på nya skolan. Visserligen pluggar jag i danderyd , men ändå. Jag vill inte bli klassad. Låter det inte hemskt? Jag vill bara vara Minna. Vanliga svensson Minna utan krav på fin väska, fin bil osv. Bara vara och bli omtyckt för min person. Jag hade dock glömt bort min klocka. Jag har inte tagit mina dyra väskor till skolan. Dock har jag en "halv märkesväska " från DKNY, men mest för att den är i skinn och rymmer alla böcker. Jag har haft mina lindex jeans och några vanliga tröjor från medelklassmärket gant, esprit osv... inget fancy....

Hon frågar om hon får titta på min klocka vilket hon får. Jag kan ju inte direkt säga nej! Och då utbrister hon "men shit den här är ju äkta, det var den här klockan jag ville köpa förra året"....

Normalt hade jag tyckt att det var kul. Vi hade babblat på om modeller och märken. Jag hade blivit lite stolt och glad över att någon hade märkt min fina klocka! Sjukt , jag vet, men många med mig är så.....Istället fick jag ont i magen. Fan också. Fan hur hade jag kunnat glömma klockan. Kanske för att jag aldrig tar av mig den? Aldrig tänker på den? Den tål allt och sitter alltid som gjuten på handleden.

Vet ni vad som hände. Hon ger mig den där gillande blicken, den där vi är samma sort och ska bli vänner blicken. Jag hade blivit dömd direkt efter min klocka. Jag orkar inte med såna vänner mer tänkte jag. Jag vill inte tänkte jag...då kom jag på det, jag skulle ljuga och säga att det var min mammas klocka, och precis när jag tänkte öppna käften säger hon..."jag var tvungen att sälja mina klockor. Jag hamnade i ekonomisk knipa för jag var shoppingberoende, jag hade aldrig vågat berätta det förut för någon men nu skäms jag inte mer,jag är frisk och mår bra"

Världens största PUH!!! Fan vad skönt! Resten av dagen pratade vi och hon berättade sin historia. En sorgsen historia. Jag kände att jag kan inte berätta ännu, men klappade henne på axeln och sa, jag är halv vägs, men jag kan fortfarande inte prata om det! Det är första gången det kom ut offentlig framför en främling. Jag kanske borde ha varit glad, men jag kände mig sorgsen. Jag har förändrats så mycket och fortsätter att förändras och just nu känner jag mig identitetslös.

Samtidigt läste jag mina kommentarer idag. Någon klok människa bad mig tänka på framstegen=)

Och så får det bli ...tänka på allt det bra...

Har ni tänkt på hur lätt det är att glömma bort allt bra? Allt peppende och secret filmer är med ens ute i tomma intet igen! Usch vad less jag blir på mig själv ibland! Nu jävlar skall det fokuseras på det positiva! Tänka på min farfars kloka ord att göra det bästa av varje dag, man har bara dagen!!!

I morse var det svårt att trycka in kronan i cola flaskan. Man fick trycka extra hårt! Så full är den!!! Jippie! Nästa vecka ska jag tömma den i Swedbanks myntmaskin! Äntligen, så som jag har mätt och tittat och fyllt i krona efter krona! Även kaffekannan ökar i värde! =) Jag har ju kryddburkstiorna på ett konto som jag har döpt till myntkontot! Snart har jag nått målet att ha en månadslön i mynt!!!! Men jag slutar inte där. Målet för kaffekannan är att den ska vara full med guldtior och fungera som en hemmabuffert! Colaburkens pengar ska in på myntkontot och sedan fyllas på igen! Och igen! Och igen....och allt ska in på ett konto....jag undrar hur mycket pengar det blir på tio år! Min kusin har sparat mynt i tio år och har över 100 000 kr på sitt konto! Hon hatar kort och skulle aldrig använda kort. Alla mynt sparar hon. Hon märker aldrig av att hon sparar. Hon har pengarna på ett högränta konto och dom tickar där sakta men säkert och får påfyllning nästan varje dag. Så fort hon har samlat till tio kronor lämnar hon in dom. Nu ska hon börja spara till aktier istället. Så fort hon har samlat till 500 kr ska hon köpa aktier. Hon jobbar som undersköterska och har fyra barn och säger att hon hade aldrig haft råd att spara. På det här viset märker inte familjen av att hon sparar.

Så även om det känns att jag inte har råd att spara så mycket just nu, så sparar jag faktiskt något varje dag! Jag extra amorterar och sparar mynt! Varje dag....=)

I går var det studier hela dagen. Jag är fortfarande inspirerad och har sakta men säkert funderat på att kanske byta jobb i framtiden. Får jag min trassliga ekonomi i ordning finns det inget hinder för att gå ner i lön och få ett "vanligt jobb" utan samma stress och press hela tiden. Det är inte kul när jobbet är ens hela liv. Jag kan fortfarande inte sova ordentligt vissa nätter för jag oroar mig över jobbsaker. I går när jag kom hem så började jag att störtgrina. Jag hade hela 65 st missade jobbsamtal. Och inga trevliga samtal. Leverantörer som jagade sina pengar. Sen när blev jag personligt ansvarig för dessa? Är det ingen annan på jobbet som kan ta detta? I över tio års tid har jag haft det så här. Den här pressen och rädslan. Jag både älskar och hatar mitt jobb... Där satt jag i badet och grät och grät tills sambon kom in och undrade varför jag grät....
"jag har fått ett psykbryt" sa jag ...."alla är så snälla och trevliga i skolan, alla bryr sig om varandra och behandlar varandra med respekt, men när jag kommer hem har jag 65 elaka skrik och bråk samtal som jag bara måste orka lyssna på och fixa, helst i går fast jag inte kan.... jag kan inte... och så är det den där pissiga tiden på månaden med alla räkningar och sparande och jag har inte kunnat spara nästan alls pga alla extra utgifter i form av skolböcker och kläder till sonen...." Ja ni förstår säkert, allt bara vällde ut... Stackars sambo igen=)
Han försökte fokusera på det positiva, som att vi extra amorterar massor, påminde mig om kollegan , sa att ju mer vi extra amorterar desto mer närmar vi oss årsmålet. Sen kom jag på det igen. Årsmålet nås genom att antingen spara 10% av alla skulder eller extra amortera. Lite lugnare klev jag ur badet....ibland är det bara så skönt att gråta ut en skvätt....Men jobb problemet består...men jag ska göra mitt bästa.....utbildningen är 1,5 år....jag måste försöka...lite till...lite till...utbildningen måste bli klar....sen kanske jag byter yrke! =)

Jag har inte kunnat spara mycket den här månaden. Men jag sparar alla mynt och det känns skönt att varje dag kunna spara undan en krona eller två...det är mest en psykologisk grej...
Det här var en tung månad- igen....vi har haft mycket extra utgifter som böcker, kläder till sonen och en bilreperation+service på nästan 6000 kr. Det är sjukt dyrt med bilar och jag är så nöjd över beslutet att vi bara har en bil. Jag hatar service på bilar...det är alltid en överraskning ...mer som en kalldusch! Sen har vi ju lagt till extra amorteringar på alla lån, och det känns ganska mycket...men det får det göra...
Men jag kämpar på ändå.... varje dag med små små förändringar. Ni får ursäkta språket och formuleringarna idag, men har super bråttom=)

En skuldfri man

Jag orkar inte !!!....Hur mycket jag än anstränger mig så kommer det fler räkningar. Och så lite till...och sen några till....skiten tar aldrig slut.

Ännu en dyr månad för vår familj! Det har varit extra mycket utgifter i form av sonens nya skor,kläder och mina studieböcker. Det känns som om den här katt och råtta leken aldrig tar slut. Vad spelar det för roll om jag sparar hit och dit när räkningarna ändå kommer....Jag vill bli av med mina!

Vi har pratat ganska mycket om privat ekonomi på jobbet nu. Kanske pga krisen...det är inte lika känsligt att prata om avbetalningar, räntor och el...

Vi har en kollega som har gått mot strömmen. Han valde för drygt tio år sedan att sälja sin pampiga våning i Sthlm City och flyttade med sin familj en bra bit utanför sthlm. (sex mil) Han pendlar till jobbet. Jag tyckte att han gjorde helt rätt och stöttade honom fullt. Kort därefter flyttade jag också ut från City till en förort. Han fick höra en del girlingar från sina kolleger. "men vad långt ut du bor, du spenderar ditt liv med att pendla osv osv..."

Då brukade han svara " kanske men jag blir skuldfri en dag"....

Han har aldrig köpt aktier och fonder. Hans mål har varit att avbetala bort bil och hus och alla andra onödiga smålån dom hade förut. Han hittade ett renoveringsobjekt för en miljon på landet och har sakta men säkert fixat huset i toppskick. Han bor som en kung. Idag kom han in visslande och hoppandes till jobbet ! Speciellt killarna på vårt jobb har alltid retat honom för att han är snål och inte köper aktier som alla andra killar i vårt gäng. Han har inte kört den senaste porschen eller varit på rivieran under sin semester. Idag var det pay back time!! Big time! Alla undrade varför han var så glad och då sa han" ni ser på en skuldfri man med en massa pengar på banken, förra månaden betalade jag bort min sista avbetalning! Idag sålde jag kåken för 6,5 miljoner kronor."

Alla tystnade! Jag har vetat om detta under en tid då vi umgås mycket även privat, så jag njöt av hans revansch. "ja ni killar, vi har pratat om det här hundra gånger, men jag säger så här, vad spelar det för roll om målet är att spara till en miljon och leka katt och råtta lek innan man ens har betalat bort sina skulder. Ni kanske har ett X antal kronor i aktier men era hem är belånade likt förbannat. Ni kommer aldrig bort från karusellen på det sättet. Nu har jag frigjort kapital och är skuldfri och då pratar vi inte om en ynka piss miljon. Nu ska jag leva livet och njuta...jag går ner på halvtid nu. Frugan och jag har köpt ett fint hem på roslagen vid havet , och jag ska fortsätta pendla och läsa mina böcker och sova gott om nätterna med vetskapen om att jag har tre miljoner kronor på kontot och ett fullt betalt hus"

JAA, vad ska man säga? Jag är i allafall kvar i katt och råtta karusellen. Kanske dags att sluta spara och istället amortera av alla lån...jag är så glad för min kollegas skull....och det här var en sån häftig känsla idag att jag blir lite småsugen på att också göra så. Jag känner mig helt speedad ! Jag blir taggad till tusen att göra likadant.=) Det kallar jag utveckling...Det finns tusentals vägar att gå....

bara +

Alla mina aktier och fonder är på plus idag! Alla!! Det känns superkul! Inga minusposter så långt ögat når.... Det här gläder mig...antingen så har jag super tur eller så kanske jag har fattat något... visst handlade jag i rätt tider....men ändå, det känns ganska kul...

Nu när allt börjar bli plus igen är det svårare att handla. Därav blir det bara pengar till bufferten.

Om jag ser något som fångar "magkänslan" kanske jag slår till....men tills dess väntar jag.... och avvaktar...

Uggly Minna

Kusin vitamin frågade i går om jag tyckte att allt bara var toppen med köpstoppet. Självklart är det inte det. En av sakerna jag verkligen saknar det är att få köpa en kaffelatte på morgonen för att sakta men säkert vakna upp. Jag saknar även lyxen att köpa färdig lunch med en massa nyttigheter. Jag har varit noga med att alltid äta en super nyttig lunch. Nu blir det gårdagens rester som ofta är mycket billigare mat än innan med en massa onyttiga kolhydrater. Och tro mig , jag har gått upp i vikt! Helt sjukt va? Jag har liksom tappat bort mig själv när jag la av med nagel salongsbesök och frisörbesök. Jag är inte lika mån om mitt utsende mer. Men det värsta är att " i dont give a shit"..... om det här är en hälsosam utveckling eller inte återstår att se...men helt ärligt talat känner jag mig inte lika fräsch på det sättet. Jag saknar lite gamla fräscha Minna.

Självklart har omgivningen märkt av detta , och på jobbet är det inte okej. Jag förväntas klä och uppträda mig på ett visst sätt. Jag har liksom inte den personligheten som Ingvar Kamprad har...tro mig jag skulle också vilja njuta av livet i en volvo 240 , men jag minst inte ens om jag någonsin har suttit i en sådan...nån gång...

Men jag gör framsteg....jag har gummistövlar. Efter ett tips av Troi tog jag på gummisulorna med en lång klänning ala odd molly hipp....och det fungerade, men hade aldrig gjort det på ett jobbmöte utomlands....=)

Men förutom att utseendet har fått lida, och hemmet inte piffas upp lika mycket mer så är det värsta ändå mitt jävla skitsamvete. Första veckan jag började med köpstopp dök herr ångest upp (klart ångesten är en man) och det var jätte jobbigt. Inte blev det bättre efter några veckor.

Självsäkra jag fixar det Minna blev en mes med känslor och ångest och skit. Vissa dagar kände jag att äkta panik. Alla känslor blev för mycket. Jag gick till fröken terapeut som efter tre besök fortfarande inte kunde bidra med något av intresse för att lindra ångesten. Jag mådde jätte dåligt. Nu mår jag bra igen, men kan lika gärna få en ångest attack igen....Jag tänker på vilken förmögenhet jag har lagt upp på märkeskläder, lyxbilar och lyxliv...och nu senast fick jag ett jäkla miljösamvete som ett brev på posten....

Och hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle tacka nej till gucciskor på 50% rean och börja studera igen istället för att satsa järnet på nya Vd yrket hade jag vridit mig av skratt...

Jag frågade sambon rakt ut i går vad han tyckte och han svarade (efter viss rädsla självklart med tanke på det känsliga ämnet) att han såg en klar förändring. Att jag såg annorlunda ut , betedde mig annorlunda. Men att det bästa var att min attityd hade ändrats. Jag har tydligen blivit snäll !!! Lugnare och gladare! Inte lika tävlingslysten och att nuförtiden tar det 5 minuter för mig att bli klar om vi ska åka någonstans. Sen gick han iväg för att klippa gräset....

Det är så jävla typiskt män..... bara gå iväg mitt i diskussionen....jag vill ha rapporter och analys....Jag vill veta om fanskapet tycker att jag är ful nu helt plötsligt?! Och vadå snäll? Som kossorna i hagen snäll eller? Ärligt talat vad fan är det för fel på män...Man kan väl inte säga en sak och sen bara springa iväg. Ta till flykt och plötsligt klippa gräs....

Jag tänkte följa med honom ut och kräva en förklaring om inte grannjäveln hade stått utanför och trimmat sina buskar....Istället vinkade jag glatt och tänkte att i vår familj bråkar vi aldrig, vi är den lugna och harmoniska familjen.... i allafall till varje pris utåt sett =).... sen kom hans bror på fika (jävligt lägligt) och under den här tiden hade jag lugnat ner mig =) .....

Idag fick jag ett sms från sambon "jag gillar nya minna bättre av flera olika anledningar. Lista får du när vi kommer hem"

Om vi säger så här, det är bäst att det är en jäkla bra lista......=)

Studerandet och kaffekannan

Det känns som ett nytt kapitel har påbörjats i mitt liv. Jag har börjat plugga och det är faktiskt jätte kul. Det är så härligt att träffa nya människor än dom gamla på jobbet. Vi har haft en trist stämning på jobbet i krisens spår, och det känns så upplyftande att träffa nya människor som är glada och för väntansfulla.
Studerandet tar mycket tid...men hittills har det gått bra...sambon har varit suverän på att hjälpa till hemma och skjutsa mig. =)
Inget nytt på ekonomifronten. Jag fortsätter att spara till bufferten, och det känns lite tråkigt....men snart snart snart är hela colaflaskan full med mynt! Jag ska tömma den nästa vecka=) Ska bli kul att se hur mycket det är.... jag har bara sparat 50 öringar, en kronor och femmor då alla tior sparas i kaffekannan...hittills har jag sparat lite över 2000 kr i tior!!!!!

Gucci kriget

Jag har vunnit mot gucci idag! Jag har faktiskt vunnit. Men det känns fan inte så. Jag är arg och förbannad. Jävla skit affär. Jäkla jäkla fina skit affär.

Jag åkte med assistenten till Gucci idag. Hon skulle köpa ett par skor. Jag följde med. Mest för att kolla läget på min favorit affär. Känna av pulsen....känna hur det kändes....long time no see....

och plötsligt fanns dom där...mina fina vackra vill ha skor.... jag tittade en stund....satte mig ner...andades djupt..... tjejen i kassan log och sa " det var länge sedan Minna, välkommen, hur är det"!

(bara det ett farligt tecken att hon kan mitt namn)

-inte så bra just nu, sa jag.....

-det är 40% på dom idag...sa hon...

Jag reser mig, provar skorna och världen ler.... jag vill ha dom, dom passar mig perfekt, jag är snygg i dom...Jag ser längre ut i dom...smalare.... jag är hög!! Fan vad snygga....

Jag ska ha dom.... ett undantag, det gör inget, den där dumma bloggen behöver inte veta...det är mänskligt med återfall....bara en gång....

Sen kommer jag på det, jag har inte så mycket kontanter... och alla kort har jag klippt sönder....

tittar på mig själv i spegeln och tänker jävla dumma kärring jävel, titta vad du har gjort nu. Jag vill ha skorna...Hur har jag kunnat klippa korten... vad hade det spelat för roll att spara ett?....

ett drag med kort helvetet och jag är i himlen....

Fan fan fan faaannnnn.... assistenten ler.... " oj oj oj" säger hon....

Ska jag ringa mamma? Mamma är utomlands....ingen är hemma...

Ledsamt tar jag av mig skorna... juvelerna.... och jag är på riktigt jätte ledsen.... vuxna lilla jag har lust att gråta.....

Nu är jag mest arg...Jag höll på att förlora kriget mot gucci..... hade jag haft ett kort så hade jag köpt skorna på direkten!! Livsfarligt...allt jag hade kämpat för skulle ha raserats....

Hej jag heter Minna och är shopaholic....jag lovar och svär att aldrig sätta min fot i Gucci affären mer....Annars är det kört...... sjukt att det är så illa.....

Jag skulle behöva lite valium eller något nu... så illa.....

Jag tar och gör det enda rätta..... andas djupt och tar på mig mina fina gummistövlar....=)

Och dom är riktigt fina.... i helgen ska jag gräva i trädgården...det kan man inte med gucci....töntigt med gucciskor.... tacka vet jag riktiga gummistövlar....jag kan plaska med dom i regnet....jag kan gräva galen i trädgården, gå i skogen..... vilka mirakel skor....

Nåt mer positivt om gummistövlar?

Det finns hopp!!

Idag , juts idag tror jag starkt på ungdomarna igen! =)
http://www.youtube.com/watch?v=5zT8tnj8NzI&feature=related

Svenskar slänger bort 27% av sin mat

Enligt en rapport från livsmedelsindustri forskningsinstitutet slänger vi bort ca 27% av all mat vi handlar med oss hem!! Vi slänger mest frukt och grönsaker men även ris, pasta och mejeriprodukter. Jag har slängt mycket mat i mina dagar. Man handlar mer än man äter upp. Ibland har jag fått en ryck och storstädat frysen och då har jag slängt hälften. Jag och mina vänner diskuterade detta igår. Dom trodde att dom slängde ca 20-30% av all mat. Varje vecka har mjölken passerat bäst före datum osv...vissa matvaror "glömdes" bort i frysen osv...

Om vi slutade slänga mat i onödan skulle det ha samma effekt som om var sjätte bil försvann från vägarna!!!

Vår matkonto har minskat kraftigt! Nu ska det minskas ytterligare...27% blir mycket pengar på 20-30år....

Kunskap är makt

Nästa vecka börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Jag ska börja studera igen. Känns ganska spännande att börja något nytt. Vända blad och se nya möjligheter. Känna efter om man har valt rätt eller inte. Efter att ha provat vet jag...

Förut hade jag aldrig vågat, nu känner jag mig lagom modig. Jag ska studera två dagar i veckan och jobba tre dagar. Ska bli skönt att prova något nytt. Att verkligen få testa om jag ska vara kvar på mitt jobb, om jag ska ta VD posten osv eller om det är dags att sadla om....

Jag antar att jag får veta ganska snabbt....

Vi har lyssnat till Jim Rohns CD på väg till och från jobbet. Sambon tycker att den är jätte bra. Äntligen börjar han också lyssna....han var ganska anti innan detta...

Annars inget nytt, allt går i sin gilla gång......Vi sparar endast till bufferten nu. Inga aktier eller fonder alls. Jag tror att det kan komma ett ras på hösten igen. Jag diggar inte börsens senaste uppgång utan fegar ur...

Varför köpstopp?

Jag får den frågan ganska ofta. Varför har du köpstopp? Jag antar att vi alla har våra olika skäl. Vissa tänker på miljön, vissa älskar utmaningar och vissa har tillfälliga köpstopp efter en shoppingresa som gick lite för långt. Vissa gör det bara för att markera emot köphysterin som har rå dit i vårt land. Oavsett orsak borde alla testa. Kanske inte ett helt år, men några månader.
Mitt skäl är att bli kvitt mitt starka shoppingberoende och för att få en bra slant på banken. Jag var lagom trött på ytliga Minna. Jag har sakta men säkert förvandlats som människa. Förut värderade jag människor efter pengar. Hemskt och säga så och idag skäms jag. Men jag har varit sån. Hade någon en fin bil fick den personen direkt mer respekt. Sorgligt? Japp. Vi är många i landet som är så. Jagar status, älskar kändisar och läser skvallerblaskor. Jagar möbler till det perfekta hemmet och älskar att prata om kändisars båtar, bilar osv.... Vi låtsas många gånger i vårt lagom land att vi inte blir imponerade av kändisar, ändå så måste vi direkt säga till vänner om vi träffar någon kändis...

Jag har läst böcker om köpstopp. Men ingen säger hur mycket pengar dom har sparat. Jag är öppen om det. Jag skäms inte för att säga snart 70 000 kr. Det känns nästan tabu att fråga om pengar. Lite fult sådär. Ingen har vågat säga hur mycket pengar dom har sparat för en sak är säker, man sparar pengar. En massa pengar. Jag skulle tom påstå att man sparar grymt med pengar. Jag hade aldrig klarat av att spara 70 000 kr så fort. Aldrig. Varför man sparar så mycket är för att hela ens tankesätt spelar roll. Alla bäckar små gör en otrolig skillnad. Jag har nästan halverat alla kostnader. Vissa kostnader finns inte längre. Men jag har även sålt av saker , därav är summan så stor. Nästa år kommer jag nog inte kunna att spara i samma takt.

Kostnader som jag har strukit bort helt:
Skor och väskor och accesorier
Sats kortet
Morgontidningen
Alla tidningar
Ett bredband
En data
En telefon (har bara mobilen )
En bil har sålts bort, vi samåker därav inga bensin, reparations och försäkringskostnader mer´
Extra amorterat bort ett läskigt lån med hög månadskostnad
Frisörbesök
Nagel salongsbesök


Kostnader som har minskat med minst 80%
Mina kläder (mest)
Sonens kläder
Hundens leksaker , kopplar, filtar, salongsbesök,trimning,kloklippning mm
Smink och hudvård till mig själv
Saker till hemmet i form av textilier , prydnader, kökstillbehör , städartiklar mm

Kostnader som har minskat med 40-55 %
Mat kostnader har minskat med hälften, minst om inte mer
Sambons kläder

Kostnader som har minskat med 5-30%

Elen
Värmen
Vatten
Familjens enda bil är diesel numera
Räntekostnader vi slipper betala då vi extra amorterar

Sen finns det säkert andra kostnader som jag har glömt bort....=)

Så jag har köpstopp för att kunna spara pengar och för att bli kvitt mitt shoppingberoende.
Allt annat är bara extra bonus,fast jag undrar om inte det är själva vinsten till slut=)

Vart har lyckoruset tagit vägen?

Inget nytt under solen. Det är tufft på jobbet som vanligt. Folk börjar komma hem från semestern och det ställs nya krav... jag känner mig så trött på allt. Vill bara åka hem och sova...
Det känns tråkigt att spara till bufferten. Att köpa aktier är ju lite som att shoppa.
Men men det gäller att ha tålamod och fortsätta. Inte känns det speciellt kul när det känns som om det inte händer något på sparkontot. Men det är nu man ska vara envis som synden och tänka ekonomiskt och fortsätta att vara duktig. Varje dag, spara in där man kan och inte köpa något onödigt. Laga mat hemma . Vi har fortfarande mat kvar från förra veckans inköp och idag blir det korvstroganoff. Vi försöker skjuta upp på veckohandlandet så länge det går. Vore underbart om maten räckte den här veckan också så vi slapp handla. Förra månaden grävde ett stort hål i plånboken och jag måste sätta fart om jag ska nå mitt årsmål!
Augusti är förenat med många kostnader. Sonen behöver nya kläder då han har växt så det knakar under sommarlovet...nästan alla jeans är för små och nu har han dom upprullade. Men det går knappast på vintern. Tänkte kika lite på reorna. Jc har bra reor på jeans just nu.
Sen behöver han pennor, block och miniräknare till skolan. Några tröjor och ett par skor vore också bra. Till vintern får han min svarta canada goose jacka som passar honom perfekt nu.
Han lär behöva vinterskor också då allt är för litet. Det blir mycket på en gång....Sen behöver jag även material och böcker till pluggandet...
Men men , ordning och reda, löning på fredag. Det är bara att bita ihop och fortsätta. Varje dag göra det bästa av situationen. Varje dag gör en skillnad tillslut. Fortsätta med action lists och fortsätta med en positiv attityd hur tungt det än känns... Hem och lyssna på the sucess story och få inspiration. Hem och lyssna på Jim Rohn the art of exceptional living och bli inspirerad på nytt....deppa ihop hur trött man än är, går inte. Hur tråkigt det än är just nu , just idag är det bara att fortsätta kämpa. Fortsätta läsa era bloggar och bli inspirerad. Jag är i allafall inte ensam om det här, jag har ju alla er =) och det är mindre än sex månader kvar på mitt köpstopp!! Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig så här länge!! Aldrig! Jippiee.... jag har ändrats faktiskt, om man tänker efter så har jag snart klarat det=) Fast det konstiga är att det känns inte så bra ännu! Det känns inte som när man har lyckats gå ner i vikt och står där på vågen och skriker av lyckorus...Vart har lyckoruset tagit vägen???

Tonåringar

Idag är jag måndags trött och irriterad som fan. Av många orsaker. Främst är jag irriterad över allas klagomål över våra tonåringar och barn. Vart jag än går hör jag samma visa....
"jävla ungar som inte lyssnar, som inte kan bete sig, som inte kan uppföra sig , som pratar på fel sätt, går på fel sätt, byxorna hänger på fel sätt osv osv...Bara ständiga klagomål...

Vi har varit i sommarhuset i helgen och där var det värre än någonsin... alla dessa negativa skriverier om tonåringar som mördare hit och dit och tonåringar som blir mördade....
Hur som helst jag hittar inte mycket positiva berömmelser om våra barn och tonåringar....

Är "hata tonåringar nya trenden" ? Efter finanskris är det tonåringar som är den nya potentiella
hatmålet?
Jag är av den uppfattningen att det är ingen ide att klaga på problemet utan att diskutera själva källan till problemet. Så sa jag till en tant utanför konsum i lördags när hon öppet sa jävla ungar, nu har dom sparkat sönder busskuren. Det är en mindre stad, alla vet vem som har gjort det....
Tanten tittar förvånat på mig och frågar "vad menar du"? Jag fortsätter att förklara,
"både du och jag vet ju att det är xxxxxx ungar som har gjort det här. Varför tar du inte upp det här med föräldrarna istället?
-Det är ingen ide, hon lyssnar inte längre. säger tanten...gudarna ska veta att jag har klagat...minst hundra gånger.....
Familjen xxxxx hade stor fest i lördags....mamman var som vanligt väldigt packad, och styvpappa nummer tre i familjen skrek och härjade på tomten...spelade musik på högsta volym och tog ingen hänsyn till grannarna..... Detta var enligt brorsan vardagsmat varje lördag....
Vi har tur, vi bor inte så nära men grannarna brevid lider....Hur barnen tar det kan ni bara gissa er till.....alla pengar i familjen går till famous goose och öl..... Hela famljen är tyvärr en klyscha....en dålig sådan...Deras söner är inte guds bästa barn, och är mer eller mindre hatade i byn...Men styvpappan är hemsk...riktigt hemsk...på lördagsnatten tar han bilen i fyllan....det är inte första gången heller...
Efter allt skit som barnen får se på hemmaplan, så får dom även ta skit från andra....

Min fråga är, är det konstigt att det blir så? Att barnen blir så? Hur många alkisföräldrar finns det inte? Hur många icke närvarande föräldrar finns det inte? Vi har blivit så moderna så fort, mammor arbetar, föräldrar skiljer sig. Många barn har inte bara en fast punkt utan två idag...
Föräldrar som jobbar och har lite ork kvar efter jobbet...vi uppfostrar knappt våra barn...
Skolan gör det idag..samhället i stort gör det idag...för att inte prata om Internet och mobiler ...
Och om man råkar ha lite sämre föräldrar hemma, jaa ni förstår..... Men ingen skyller på föräldrarna,bara på barnen.... Hur tänker man då, jag får inte ihop det?

ghetto områden

Jag har fått några mail gällande ghetto områden! =)

Vissa tog illa vid sig att jag kallade några platser för ghettoområden, och har jag sårat någons känslor så ber jag om ursäkt. Nu pratade jag förvisso om Sthlms ghetto områden. Andra känner jag inte till.

Några undrade om jag ens hade varit i något ghetto och på det svarar jag jaa!

Jag har tom bott i rinkeby/ tensta sex veckor. Jag har en kusin som bor där, och trivs. Han har bott där nästan hela sitt liv och är lärare i skolan där. Rinkeby har ett bra läge i sthlm, men jag tycker att det är ett slumområde, och själv skulle jag inte vilja bo där mer. Om jag inte var tvungen som sist, fast handen på hjärtat så lockade det mig att prov bo där just för att kolla om det var sant som media och människor säger. Tyvärr vart jag inte glatt överraskad. Jag hade hoppats på det , men det vart inte så. Under dessa få veckor, snodde någon sonens cykel från cykelförrådet. Sånt kan hända i stan också, men det var tyvärr inte allt....Min son blev faktiskt misshandlad av en kille i sandlådan!!! Orsak? Min son ville inte ge sin favorit kula till en äldre pojke, och när han sa nej så tog han fram sin knytnäve....När jag pratade med hans föräldrar så sa dom bara jahaa... inget mer... Till deras försvar så sa dom inte mycket alls, och just då trodde jag att dom kanske inte kunde svenska så jag lät det vara.

Jag har alltid gillat att pyssla. Och då min kusin skulle överta den lägenheten så ville jag fixa i ordning hans balkong. Han har alltid drömt om en egen liten oas, han brukade berömma min lilla balkong i vasastan och då tänkte jag överraska honom med en likadan. Jag handlade två trädgårdsstolar, ett litet bord, en massa gröna kryddor. Jag la ett insyns skydd, köpte lite lyktor och en liten liten bordsfontän. Lägenheten var på andra våningen. Min kusin vart jätte glad och älskade sin balkong. Efter att han hade flyttat in i lägenheten blev han bestulen på allt. En dag när han kom från jobbet var allt borta..."tom persiljan var borta sa han" Det fick vara ifred hela 8 veckor...

Att knyta kontakt vid sandlådan var omöjligt. Och då upptäckte jag varför det bodde så mycket utlänningar i rinkeby. Det var för samhörigheten. Många ville bo nära sin släkt och jag vart rörd över deras närhet till varandra. Det kan man sakna i svenska familjer ibland. Men att komma in i gänget vart inte så lätt. Jag provade med att ta med termos och bjuda på kaffe. Ingen ville ha.

Ingen ville fråga mig något. Ingen frågade hur jag trivdes. Dom visste inget om vår familj. Och dom verkade inte bry sig heller. Dom svarade kortfattat och ibland skyllde dom på språket.

Senare upptäckte jag att mamman vars son hade slagit min son jobbade i affären i rinkeby och pratade tydlig svenska. Jag orkade inte bry mig, tyvärr... Men jag antar att det kan vara svårt att komma in i det svenska samhället också i början....min kusin sa att folk är annorlunda och att det var inget att bry sig om.

Jag vaknade en natt av att larmen på olika bilar gick på parkeringen. Jag skyndade mig ut och såg att det brann på parkeringen. Någon hade tänt eld på en bil. Folkmassor kom ut men ingen ringde polisen...förutom min sambo. Detta upprepade sig efter två veckor!!!!

Att vara blond i Rinkeby var ingen hit. Aldrig att män har ropat efter mig där jag bor nu. Aldrig.

Där fick man höra något varje dag, visslingar mm och jag stördes av detta enormt! Jag kände mig aldrig trygg på kvällarna och jag var tvungen att skippa kvällspromenaderna i kvarteret.

En annan sak jag inte gillade var att nästan varje vecka gick något sönder i vårt kvarter. Någon hade sparkat in glaset i porten. (två gånger under mina sex veckor) och att det var väldigt stökigt på gården. Det var sopor lite här och där och en massa klotter på bänkarna vid sandlådan. Sen kan man inte komma ifrån att det var mycket tystare att bo i vasastan! Folk respekterade att det skulle vara tyst vid 22. Här kom och gick folk på nätterna. Bråk varje helg och polisen kom till vår port tre gånger. Det första min kusin alltid sa, vad tyst det är hos dig och du bor mitt i stan!!!

Det hände mycket.... jag kanske är överkänslig, men jag vågade inte vara ute på kvällarna. Sambon fick följa med när jag skulle ut med hunden. Och att behöva vara rädd där man bor är hemskt. Sista veckan stannade jag bara inne och lät det vara....

Det kanske är fel av mig att kalla områden för ghetton. Men samtidigt kan man inte blunda för problematiken och säga att det inte finns såna områden i Sverige, för tyvärr finns det .

Enligt en undersökning (ett parti) är rosengården bergsjön, fittja och rinkeby ghettoområden.

Självklart finns det folk som trivs att bo så och det är inget fel idet. Det finns folk som skulle hata att bo så som jag gör. Jag har provat båda och vill ge min son det bästa jag kan ge honom. Det finns finare platser också att bo på än vad jag gör, men efter min ekonomi så bor jag så bra jag kan. Jag fick en till fråga via mail: Tror du att folk är bättre om dom har mer pengar, är ett sånt område bättre? Nej, absolut inte. Jag kanske inte skulle passa där. Men pengar brukar inte skada heller måste jag säga. Det viktigaste med mitt boende är trygghet, att jag smälter in. Att folk lever som jag gör, respekterar sina grannar och medmänniskor....

Så här säger wikipedia:

Rinkeby är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun. Den gränsar till Kista, Tensta och Bromsten samt till Sundbybergs kommun. Stadsdelen sammanföll tidigare med stadsdelsområdet Rinkeby och ingår nu i stadsdelsområdet Rinkeby-Kista. Folkmängden uppgår till 14 901 personer per 2008-12-31.
Rinkeby är en typisk miljonprogramsförort med en hög andel invandrare. Den 31 december 2008 hade 89,3 % av befolkningen utländsk bakgrund.[1]. Rinkeby är ett av Sveriges fattigaste områden[källa behövs], medelinkomsten låg på 143 700 kr/år för 2006. På förortssvenska kallas stadsdelen ibland Rinkaby eller Byn.

tjejgänget

Det händer massor med mig hela tiden. Nya insikter ploppar upp både här och där.

Små små saker och ibland blir jag ledsen och ibland blir jag jätte glad. Hela den här processen har varit en kamp. Ett sätt att testa sina egna gränser. Vad fixar jag? Hur mycket klarar jag av? Osv..

Mina vänner tycker att det har varit en intressant resa att skildra. Vissa är positivt inställda medans vissa är nästan förskräckta på härligt stekar vis=)

Det har varit lite kyligt mellan tjejgänget. Så i går skickade jag ett mail till alla mina vänner om att möta mig utanför Lindex och handla ett par jeans till mig. Svaren kom fort, Lindex, du sk ojar? Har du druckit? Och då svarade jag tillbaka och skrev att om mina vänner var så pass ytliga att dom inte kunde följa med mig in till Lindex för smakråd, då kunde dom gott och väl fortsätta med sin attityd någon annanstans. Att om pengar ska vara viktigare än allt vi har upplevt tillsammans så fick det vara. Vi har haft vilda diskussioner om jantelag. Hur mina vänner är trötta på att folk kan se ner på dom och nästan behandla dom illa och kalla dom för stekare eller stureplansungar, brat osv osv...Att det är fult att vara rik i Sverige...Att detta lagom land där det var "finare" att ha en mindre lön än en vräkig porsche framför huset.

Nu har det dock på sistone år börjat hända saker. Vi har börjat använda ordet white trash även i sverige. Många ser ner på soc ungar och alkis mammor istället för att tycka synd om. Vi har börjat konsumera i en hisklig fart och börjat älska design och arkitektritade hus. Och det roliga med det hela är att det är medelklassen som ångar på. Men oavsett alla våra vilda tjej diskussioner så kom dom till Lindex i går! Halvt om halvt småtjuriga. Och då förklarade jag till alla och öppnade upp mig. Jag berättade först om våra roliga upplevelser och drog upp hur länge vi hade hängt. Sen berättade jag varför jag hade köpstopp. Att jag var orolig för mitt jobb, att jag var en shopaholic och hade haft noll kronor sparat. Och sen så ställde jag frågan, om jag vart fattig, helt fattig, tvingades lämna hem och möbler, om jag misslyckades i deras ögon skulle jag ha kvar dom i mitt liv eller skulle dom dra sig undan? Jag fortsatte att fråga och sa för att nu känns det nästan som att ni drar er undan. Dömer mig fast jag kämpar som fan med att få min ekonomi i ordning. Ni stöttar inte mig. Hjälper mig inte. Det känns nästan som om vårt tjejgäng har hemliga spelregler och nu har jag stört ordningen och allt blir fel... Så säg mig om jag förlorar allt, vilka stannar och vilka går?

Är vår vänskap endast baserat på skvaller, kläder, smink och väskor, för sist jag kollade så var det flera år sedan jag slutade sjuan!

Och då började en av väninnorna att gråta, och plötsligt började jag att gråta och på den vägen vart det.... Ordningen var ställd....spelreglerna nya. Vi gick till Lindex och letade efter jeans.

Som straff fick tjejerna själva köpa jeans och i ärlighetens namn vart det lite pyssel....

Lindex har helt andra strl än tex 28/32... det är typ S M L eller36 38 osv...

Skrattandes provade vi kläder....en vart chockad över att hitta stretch jeans....en förundrades över storlekarna. "hallo, jag har XS på lindex, oj wow förstå att jag kan äta kol hydrater och köpa Lindex kläder. Fasiken jag är smal".... Tillslut hittade jag faktiskt ett par ganska snygga jeans för 299 kr!!!! Ett fynd....Men tröjorna var inget att hurra för. För mycket färger och mönster och volanger och hysch pysch.

Vi hade en kul dag!! Och jag har unnat mig ett par jeans! Vilken känsla att få något nytt!

Idag tog jag på mig jeans till jobbet. Trodde att folk skulle påpeka men det gjorde ingen.

I dag sitter jag på jobbet med Lindex jeans, en vit skjorta och mina manolo (man kan inte ändras helt över en natt) och jag känner mig helt okej. Nästan glad över ett par nya jeans...=)

Nu ska det testas, hur pass bra dom håller formen efter ett par tvättar och om dom håller längre än mina seven jeans...

Men framför allt vart det skönt att tjejerna fattade. Jag har fått flera förlåt sms och några som sa att dom befann sig i samma situation som jag. Att dom hade noll kronor sparat...

Vid nästa tjejmiddag ska vi prata om pengar, öppet. Prata om hur mycket dom har sparat osv...

Jag gissar att dom flesta bara bränner sina pengar på nöjen och shopping...

Ny månad, nya drömmar

Ny månad och nya tag. Räkningarna är betalda och det var en tuff månad. Jag hade med flit höjt amorteringarna och tro mig det sved i plånboken.
Förra månaden började jag med att försöka betala en räkning så fort den kom, och det var jätte skönt. Det ska jag definitivt fortsätta med. Det var jätte jobbigt att komma hem efter semestern och se räkningshögen.
Juli månad vart lite av en katastrof. Det är dyrt med semester men ack så härligt.

Efter mitt lilla utbrott har sambon visat mer intresse för ekonomin. I morse på väg till jobbet lyssnade han på The richest man i babylon" på cd i bilen. Det roliga med den lilla berättelsen är att den är kort men den har en stark poäng och lämnar intryck. Man känner sig hoppfull.
I morse ville han se hur det hade gått för mina aktier och fonder!!! =)

För en timma sedan ringde han och sa, " du vet dom där två hundra du försöker spara varje dag, jag vill ge ena hundralappen av dom". Men på ett villkor, att du unnar dig själv något. Som nya kläder nu när du ska studera och kanske ett besök hos frissan. Jag tycker att du är värd det efter allt slit, och jag tror att det skulle pigga upp dig lite.
Jag vart jätte glad över förslaget. Och jag ska unna mig ett frisörbesök och nya kläder till skolan, men jag ska samtidigt vara snål och spara undan lite extra=)

Börsen har ju stigit och det är jag lite nere av. Jag vill köpa när det är rea! Det har känts bra att kunna köpa när allt har varit så lågt värderat. Nu börjar det bli lite dyrt känns det som....samtidigt tyckte sambon att det kändes inte så bra att vi hade så mycket av våra pengar på börsen. (säkert en skiten summa för de flesta av er, men för oss är det just nu allt vi har )
Han tyckte att vi skulle koncentrera oss mer på att få ner vår månadskostnad för det påverkar vår ekonomi mest just nu. Oavsett hur mycket vi sparar så har vi våra fasta utgifter,boende, räntor och amorteringar och han var orolig över räntan som garanterat kommer att stiga.
När räntan sänktes märktes det direkt i våra plånböcker. Kostnaden halverades.
Han påpekade att vi skulle spara tio procent precis som boken säger och för resten av pengarna skulle vi fortsätta att extra amortera och skära ner på alla kostnader.
Till viss mån håller jag med honom. Dock tror jag att våra aktier ökar mer i värde än ränteskillnaden, men inget är garanterat. Och han har rätt i det faktum att vi bara kan spara det som blir över efter att alla räkningar är betalda. Ju mer pengar vi har över, desto mer kan vi spara eller unna oss något. Vi ska tänka på saken.....Fundera och känna efter...

Oavsett vad så har vi börjat vecko handla igen. I går åkte vi till coop och handlade veckans mat
för 623 kr. Vi utnyttjade mycket av alla erbjudanden och mängdrabatter. Ibland finns det otroligt bra erbjudanden och stora mängdrabatter. Det är ganska kul att jämföra vad man får för sina slantar. Första gången skämdes jag att göra detta=) Nu har det blivit vardagsmat.
I går var det utmärkta rabatter på falukorv och då hamstrade vi lite till frysen. Tvättmedel har jag så jag klarar året ut då jag sist hamstrade detta för nästan ett helt år då det var otroligt bra pris på just det tvättmedlet. Vi ska bli "hamsterexperter"....=) Det är poängen....

Samtidigt har vi fått en gemensam dröm gällande vår framtid...vi har sakta men säkert börjat inse att vi kanske skulle testa att bo någon annanstans i framtiden, närmare bestämt i sommarhuset. Jag älskar sthlm. Sthlm är sveriges bästa plats att bo på när det gäller jobb osv, men samtidigt svindyrt! Vårt sommarhus är betalt. Inga lån, bara el ,vatten och sopor. I sthlm skulle en likadan villa gå på minst 4 mille. I vårt nuvarande område skulle det knappt räcka till tomten. Det är en sjuk stor skillnad. Idag bor vi stort och fint, men kostnaden för detta är sjukt mycket. Vi har nästan lika stort hus (skillnad på 20 kvm) på landet och det är betalt!!
Sonen börjar bli stor. Om 4 år är han arton. Vem vet hur länge han bor kvar och vad ska vi då göra med all yta? En av huvudorsakerna till att vi bor kvar i vårt område är att det är en av sthlms finaste orter. Bra skolor, tryggt och stans bästa område för vår son att växa upp i.
Sthlm kan vara hemsk med sina ghetto områden med all skit det innebär. Det är synd att det är så, men så ser det tyvärr ut. Men till planen nu....när sonen flyttar ska vi nog flytta till landet och prov bo ett år. Men för att detta ska genomföras måste vi vara skuldfria. Vi kan inte ha en enda krona i skuld. Och det vi får över från försäljningen av vårt hem blir till en suverän buffert och vi skulle kunna vara lediga ett år eller två och sedan sakta börja titta efter jobb.
Det är bara en dröm än så länge....men man måste få drömma. Min sambo har rätt gällande mitt jobb, jobbet kan inte ta all energi från mig.....och att börja studera nu på hösten kan vara en bra ide...en nystart helt enkelt. Då får jag känna efter på riktigt....

Vad tycker ni? Borde vi göra som sambon säger och extra amortera mer och bara spara 10% ?

mitt utbrott

Det har varit extra synd om mig igår och lite idag! Jag badar i självömkan och stackars lilla Minna andan....det här med köpstopp sucks...ibland...men just nu känns det lite jobbigt..lätt sagt...jag vet att jag är löjlig, jag vet att jag surar över patetiska saker, men men...jag kan inte hjälpa att det suger ibland ...hårt...

Vi har varit i sommarhuset hela helgen och det gick kanon fint. Jag har målat staket, snickrat blomlådor mm....men på hemvägen kom det där berömda guuud vad det är synd om mig syndromet. Det hela började med att vi skulle åka hem i sambons fula bil....På motorvägen ser jag exakt en likadan s class (mercedes) som jag hade innan.... Jag tänkte åååhhh vilken fin bil, jävla lyllos kärring bakom ratten (hon var blond, hade gucci solglasögon, och såg bra ut)...och helt plötsligt får jag ont. Precis som om någon hade krossat mitt hjärta eller som om någon hade dött. En jätte stark reaktion och jag fattade ingenting. Den kom från ingenstans. En sååå stark sorgkänsla. Jag tittade på mina naglar, mina hemska naglar, som är korta och har inte fått en manikyr på hundra år. Just naglar har varit viktigt för mig. Jag tittade upp i spegeln och blev förskräckt! Jag såg hemsk ut, inget smink...håret i en jävla skit tofs och jag sitter i en jävla volvo!!!
Och så kom dom där klassiska tårarna.
Sambon fattade direkt. "jag anade oråd så fort jag såg bilen i backspegeln"sa han...
" du och bilar, det är så känsligt, lilla gumman, kom igen nu, gråt inte, det där är väl ingenting, det är bara en bil, inte världens undergång"
Och nästa reaktion vara bara hat, ren hat...och jag vet inte riktigt vart det kom ifrån heller....
"håll käften skrek jag till sambon, håll bara käften".... Han tittade chockat på mig... men tro inte att jag fattade att hålla käften själv....jag exploderade ännu mera....skrek ännu mera och sa... " jag är sååå jävla trött på den här skiten, jag sparar och sparar, säljer allt som har varit viktigt för mig, medans du fortfarande köper dyra märkeskläder och handlar nästan som innan. (jag överdrev nog lite) Visst du sparar och ger mig lite pengar för att sätta undan i en fond eller två, men det är jag som ansvarar för ekonomin mest och jag är ur less på det. Det är så jävla lätt att gnälla på mig och mitt jävla jobb men det har aldrig varit problem med att leva lyxliv med mig. Alla dessa bilar, motorcyklar och resor hit och dit. Du har kvar din bil, men jag sålde min ögonsten. Du lever i princip som innan men jag har förändrat allt. (inte riktigt sant,men jag var förbannad) I stundens hetta glömde jag bort att sambon hade sålt sin motorcykel mm för att vi kunde köpa huset, och detta poängterade han snabbt och då skrek jag och vem fan köpte den då? Och så höll vi på...kaos....som barn i sandlådan, men samtidigt gjorde det ont på riktigt. Oavsett vad så hade jag en viktig poäng. Ur löjligt att skrika och bråka, men jag hade en poäng.... Samtidigt som jag var less på mig själv.. Det är inte lätt att förändras....
Väl hemma gick jag in i badrummet och satte på badet. Jag tog olivolja och mixade med balsam och bad om ett mirakel till svintotrasan. Man tager vad man haver ...Arg som ett bi fortfarande.
Sambon kom in och kastade av sig alla sina kläder och satte sig i badet. Jag blev arg och bad honom lämna mig ifred=) Jag tänker inte bada om du ska bada sa jag och började klä på mig igen.
-Nehe du sa han, vi ska spara pengar och from nu badar vi alltid tillsammans.... Du har rätt, jag har ibland bråkat med dig i onödan om ditt jobb, fast det är tack vare det vi har levt lyxliv. Men nu går det bra för mig på mitt jobb och du ska bli belönad!
- Vadå, som om jag vore någon jävla lassie hund eller, ska jag få ett kex eller vadå?
Jag var fortfarande ursinnig...=) Men vi började att skratta båda två..... och sen drog han in mig i badet med kläderna på och hela jäkla koppen med olivolja och balsam föll in i badet. (ingen räddning i sikte för svinton) Vi både skrek och skrattade och kastade vatten på varandra och då kliver sonen in i badet och säger "herregud, ni har blött ner hela badrummet, vad har ni gjort" ?
-" det var pappas fel sa jag och pekade på sambon, och sonen fortsatte att klaga, Herregud ni beter er som småbarn, ni klagar alltid på mig om att inte stöka omkring och titta på det här nu.
Ni har t.om kläderna på er i jacuzzin. Och det vart droppen ,jag tog tag i sonens arm och sambon i den andra och vi drog in honom också. Och så sambon, men titta vad du har gjort till sonen.
Skrattandes alla tre satt vi där i badet och sambon berättade om mitt utbrott...roligast var tydligen när jag hade hotat sambon med att köra av södertäljebron =)
På kvällen satte vi oss ner vid köksbordet och gick igenom ekonomin. Så det kom något gott ur mitt lilla utbrott. När vi gick och la oss sa sambon, jag lovar jag ska köpa tillbaka din S class någon dag....-japp sa jag, om 10 år när den kostar en hundring...=)