torsdag 25 juni 2009

Först vill jag tacka Spargrisens mor, Auri sacra fames, A, Ulrika Gabriel och Fru S för bra råd igår. Jag läste om era kommentarer om och om igen. Civilkurage måste man ha, och jag har ett ansvar som hennes chef.
Därav bad jag henne komma in till mitt kontor igår för att vi skulle få prata ostört. Jag frågade henne hur hon mådde och då brast det för henne. Hon sa att hon förstod att jag förstod. Hon berättade om misshandel i flera års tid. Att när hon först träffade mannen i fråga så varnade hennes föräldrar och syskon om honom då dom tyckte att han var en "bad boy"... Hon var ung och sååå kär och lyssnade inte. Dom flyttade snabbt ihop och första slaget kom när han hade druckit på deras inflyttningsfest. Hon hade blivit chockad, men hade inte velat göra något för att hon skämdes för att alla hade haft rätt. Samtidigt så var hon för kär för att lämna honom. Åren gick och varje gång han drack förvärrades misshandeln. Från blåtiror till brutna ben och sjukhus resor. Samtidigt tog den psykiska misshandeln över och hon kände att hon inte hade någonstans att ta vägen. Ingen egen bostad, inga vänner i staden, bara jobbet....
Förra året köpte han hus på sitt eget namn , och då började helvetet på riktigt för det fanns inga grannar att ta hänsyn till. Han knuffade henne nerför trapporna så hon bröt revbenen!!
Handen bröt hon mycket riktigt i en cykelolycka, efter att han plötsligt hade sparkat på cykeln när dom hade cyklat. Hon lämnade honom två gånger och polisanmälde. Inget hände, han jagade rätt på henne, lovade guld och gröna skogar och sökte psykolog hjälp. Förra helgen hade hon badat efter jobbet och då hade han kommit in skrikande att vem fan har du haft sex med på jobbet din smutsiga slyna? Ett slag och sedan försökte han dränka henne. Hon hade kämpat emot men tillslut orkade hon inte mer och hade tänkt att nu dör hon. Hon sa att hon hade tänkt på hur hon inte ens fick träffa sina föräldrar och syskon. Hon hade tänkt på hur mycket hon hade missat i livet. Det hade svartnat för ögonen men precis då släppte han och gick sin väg. Han hade inte ens åter vändit och kollat om hon levde utan gick ut, rivstartade bilen och stack. Det sista han hade skrikit innan han hade stängt bildörren var, äntligen är du död din jävla hora och mitt liv kan börja.
I panik hade hon börjat klä på sig , livrädd för att han skulle komma tillbaka. Hon hade sprungit genom skogen för att hon var rädd att möta hans bil på vägen. Tillslut hade hon vinkat in en taxi och åkt till jobbet och sovit här.
Vi har kontaktat polisen. Hon har ordnat besöksförbud, vilket gick otroligt snabbt! Nu har vi beslutat att hon får ta ledigt resten av sommaren och kanske umgås med sin familj. Dom är informerade. Han stred mot förbudet i morse då han stod utanför jobbet. Vi ringde polisen som kom och hämtade honom.... cirkusen lär fortsätta...det enda jag verkligen hoppas är att hon inte faller tillbaka. Det hoppas jag verkligen inte, fast jag vet tyvärr att det är vanligt!
Nu får vi ta en dag i taget...

15 kommentarer:

UlrikaF sa...

Du ska vara stolt över att du hade mod att ta tag i detta. Läste ditt inlägg om det härom dagen och var uppriktigt glad över att inte vara i dina kläder. Vet inte alls om jag hade varit så handlingskraftig som du...

Får tårar i ögonen, hoppas det jag läst om dig förändrar mig till att också våga vara obekväm.

Anonym sa...

Du gjorde helt rätt. Vilken tragedi...

Något som arbetsplatsen eventuellt också kan hjälpa till med är samtal via företagshälsovården, kanske Previa. Det finns risk för att din kollega drabbas av posttraumatisk stress och det är inte så lätt att komma över på egen hand. Personalchefen kanske kan hjälpa till med det isåfall.

Ingela sa...

Arrrrgh!!! Jag blir så ursinnig, förtvivlad och ledsen över att det finns sådana svin som tycker sig ha rätt att förstöra en annan människas liv som han har försökt göra... Samtidigt blir jag så otroligt glad och lättad över att denna kvinna nu äntligen kan börja söka sig tillbaka till livet igen :-)
En otroligt stor och varm kram till dig som satte stenen i rullning - ska hålla tummarna för både dig o henne och önska er all lycka i livet :-)

Per Penning sa...

Som du säger - risken är stor för 'återfall'. Denna typ av män är mycket manipulativa. Hoppas att ni kan stödja henne framöver också för det är inte över på länge än.

Du gjorde helt rätt och ska vara stolt över det.

Anonym sa...

Håller med Per Penning, Du gjorde helt rätt och ska vara stolt över det!!!
/Vill dig bara väl

Fru S sa...

Jag tycker att det var bra att du tog upp det med henne. Det fanns ju egentligen bara två saker som kunde hända och det var att hon antingen blånekade eller också det som hände att hon berättade allt.

Eftersom hon valde att anförtro sig åt dig hoppas jag att du har möjlighet att stötta henne i fortsättningen även om hon skulle falla tillbaka.

Och som vi alla verkar överrens om så är tyvärr riskten för "återfall" ganska stort. Självklart är det inte så i alla fall men i alldeles för många så går kvinnorna tillbaka för dom hoppas och tror att allt skall bli bra igen.

Även om fysisk misshandel hemskt och tragiskt på många sätt så är psykisk misshandel minst lika illa och att bli utsatt för båda knäcker en människa väldigt fort. Innan jag blev misshandlad psykiskt tyckte jag bara att människor som blir hjärntvättade var dumma i huvudet som inte fattade att något var fel, men när man är i situationen själv så tänker man inte och oftast hjälper det inte att andra är på en om hur fel allt är. Detta sa ju även din kollega.

Jag hoppas för hennes skulle att hon vaknat upp ur sin lilla bubbla och förstår hur otroligt dålig hennes kille är för henne.

Fortsätt stötta hon kommer behöva de.

(Varför kan inte alla chefer vara som du?)

Fredag sa...

Jag är ganska mållös just nu men vill bara skriva att jag håller med Fru S, alla chefer borde vara som du.

Tack vare dig så har förhoppningsvis ett liv förbättrats här i världen.

Spargrisens Mor sa...

Tack snälla minna för att du gjorde det. Jag är ganska säker på att du har räddat hennes liv!

Anonym sa...

Jättebra gjort av dig att ta tag i det! Bra att ni fick ett förtroende för varandra. Det verkar lite som hon har fått nog ändå, att hon kom till någon slags vändpunkt då han höll på att dränka henne.


Viola

Anonym sa...

Först: Otroligt bra gjort. Sträck på dig!

Nu till något ekonomi-relaterat:

Jag har nyligen hittat din blogg, men läst stora delar av dina totala inlägg. Kul och intressat läsning!

För att få mer grepp om det ekonomiska, kan du inte skriva lite mer om totala tillgångar, totala skulder, sparande i förhållande till inkomst, dagens fasta utgifter, etc. etc. Ett inlägg med en uppdaterad sammanställning.

Något som jag tänkt på när jag läst inläggen, du köper fonder och aktier varje dag under vissa perioder. Ofta för 100-200 SEK. Jag förstår fördelen med att få spridda anskaffningsvärden, och kanske även "många bäckar små", men hur mycket sparar/investerar/amorterar du i månaden?

Det är kul läsning med alla åtgärder såsom försäljning av onödiga prylar, uppsagda abbonemang, samt ändrat shoppingbeteende. Keep up the good work!

/i

Sefo sa...

Jag ryser av obehag när jag läser dessa två sista inlägg!
Jag beundrar ditt mod och kan inte annat än säga att du säkerligen räddat livet på denna kvinna!
Hoppas det ordnar sig för henne och att hon slipper denne "man", vill inte kalla honom man, för en man slår inte kvinnor!

Pengar och cash sa...

Oj, himla tragiskt att läsa det här. Mycket bra gjort av dig som talade ut med henne. Hur kan man vara så mot sin partner. Helt förjävligt! Han borde straffas!

Kristian sa...

Du är en fascinerande människa du Minna! All eloge till att du tog mod att hjälpa en, troligen i sitt eget tycke, hjälplös människa. Känner folk på båda sidor av liknande situationer och jag själv försökt att stötta de som blivit utsatta men har också höga förhoppningar att utövarna förstår hur illa de gör folk med sitt beteende och någon gång ändrar det. Har svårt att acceptera såna företeelser och hoppas jag slipper uppleva mer sånt för det är verkligen tragiskt. Din arbetskamrats kille verkar ju inte helt skämmas över hans handlande så det är ju synd om han tillåts fortsätta sitt agerande. Hoppas verkligen att en vettig lösning hittas i det här fallet! Bra och rätt initiativ!

minna sa...

Tack för era underbara kommentarer!
Det har varit en pärs. Han har kommit tillbaka till jobbet,då ringde vi till polisen igen...med tanke på tiden det tog hade det hunnit gå illa. Senast idag kom han igen, nu skulle han hållas kvar ett dygn trodde polisen. En åklagare har ringt ich hela den bollen är i gungning. Hennes föräldrar sa att dom visste att något var fel men då dottern förnekade allt så var det svårt att ingripa. Hon säger själv att hon saknar honom och älskar honom , men om han inte hade sagt det där sista att han hoppades att hon dog hade hon nog tagit honom tillbaka!!! Sånt är svårt att förstå, men jag dömer ingen, försöker stödja istället. Vi har kommit nära varandra. Igår följde jag med till en psykolog och verkligen såg till att psykologen var bra. Hon ville att jag skulle vara med och psykologen var underbar. Så nu tar vi en dag i taget och väntar vad som händer....ena stunden är hon glad att det är över och i nästa stund gråter hon över allt som har hänt.

I jag har funderat på en skulder och tillgångar kolumn. Det kommer! Välkommen ! =)

Anonym sa...

Fy så otäckt! Bra att du tog tag i detta. Vem vet hur det annars hade slutat?

/Sofia