Först vill jag tacka Spargrisens mor, Auri sacra fames, A, Ulrika Gabriel och Fru S för bra råd igår. Jag läste om era kommentarer om och om igen. Civilkurage måste man ha, och jag har ett ansvar som hennes chef.
Därav bad jag henne komma in till mitt kontor igår för att vi skulle få prata ostört. Jag frågade henne hur hon mådde och då brast det för henne. Hon sa att hon förstod att jag förstod. Hon berättade om misshandel i flera års tid. Att när hon först träffade mannen i fråga så varnade hennes föräldrar och syskon om honom då dom tyckte att han var en "bad boy"... Hon var ung och sååå kär och lyssnade inte. Dom flyttade snabbt ihop och första slaget kom när han hade druckit på deras inflyttningsfest. Hon hade blivit chockad, men hade inte velat göra något för att hon skämdes för att alla hade haft rätt. Samtidigt så var hon för kär för att lämna honom. Åren gick och varje gång han drack förvärrades misshandeln. Från blåtiror till brutna ben och sjukhus resor. Samtidigt tog den psykiska misshandeln över och hon kände att hon inte hade någonstans att ta vägen. Ingen egen bostad, inga vänner i staden, bara jobbet....
Förra året köpte han hus på sitt eget namn , och då började helvetet på riktigt för det fanns inga grannar att ta hänsyn till. Han knuffade henne nerför trapporna så hon bröt revbenen!!
Handen bröt hon mycket riktigt i en cykelolycka, efter att han plötsligt hade sparkat på cykeln när dom hade cyklat. Hon lämnade honom två gånger och polisanmälde. Inget hände, han jagade rätt på henne, lovade guld och gröna skogar och sökte psykolog hjälp. Förra helgen hade hon badat efter jobbet och då hade han kommit in skrikande att vem fan har du haft sex med på jobbet din smutsiga slyna? Ett slag och sedan försökte han dränka henne. Hon hade kämpat emot men tillslut orkade hon inte mer och hade tänkt att nu dör hon. Hon sa att hon hade tänkt på hur hon inte ens fick träffa sina föräldrar och syskon. Hon hade tänkt på hur mycket hon hade missat i livet. Det hade svartnat för ögonen men precis då släppte han och gick sin väg. Han hade inte ens åter vändit och kollat om hon levde utan gick ut, rivstartade bilen och stack. Det sista han hade skrikit innan han hade stängt bildörren var, äntligen är du död din jävla hora och mitt liv kan börja.
I panik hade hon börjat klä på sig , livrädd för att han skulle komma tillbaka. Hon hade sprungit genom skogen för att hon var rädd att möta hans bil på vägen. Tillslut hade hon vinkat in en taxi och åkt till jobbet och sovit här.
Vi har kontaktat polisen. Hon har ordnat besöksförbud, vilket gick otroligt snabbt! Nu har vi beslutat att hon får ta ledigt resten av sommaren och kanske umgås med sin familj. Dom är informerade. Han stred mot förbudet i morse då han stod utanför jobbet. Vi ringde polisen som kom och hämtade honom.... cirkusen lär fortsätta...det enda jag verkligen hoppas är att hon inte faller tillbaka. Det hoppas jag verkligen inte, fast jag vet tyvärr att det är vanligt!
Nu får vi ta en dag i taget...