Utveckling

Min son och jag diskuterade utveckling i går. Det hela började med att han frågade om vi kunde gå och köpa lite nya kläder till skolstarten. Hans skrivbord har också gått sönder och vi måste köpa en ny. Jag tog upp diskussionen om att nu började han åttan och att de var dags för betyg och att det var viktigt att han lät skolan ta mer tid i framtiden." Absolut sa , han. Jag har beslutat mig för att plugga varje dag vid köksbordet under tiden du lagar mat".
Vi gjorde detta när han var mindre , han fick alltid läsa högt i tjugo minuter medans jag förberedde middagen. "jag tror att det är enklare om jag pluggar varje dag en halvtimma, än rå pluggar inför ett prov dagen innan".... Där skiljer sig han och jag åt kraftigt. Jag var den sistnämnda typen. Hästar, killar , kläder, smink och kompisar tog det mesta av min tid.

Helt plötsligt säger han, "Det verkar vara ganska trist att vara vuxen, ni vuxna utvecklas inte alls"! Häpen vänder jag mig bort från spisen och frågar, "vad menar du nu då"?

"Jaa, ni lär er inte något. I skolan lär vi oss något nytt varje dag. Varje dag är en kamp om att lära sig nya nyttiga saker. Om olika länder, om matte om kemi. Vi lär oss språk, och får göra roliga saker i träslöjden. Jag har t.om lärt mig att sy fast jag inte ens är tjej, det om något är att utvecklas varje dag mamma. Varje år måste jag bevisa att jag kan komma upp en klass. Nu ska det bli ännu värre. Jag bedöms efter betyg."
"Men ni vuxna är tråkiga. Ni gör samma saker varje dag. Går upp till jobbet där många gör samma sak år ut och år in. Ni går på ikea och diskar och betalar räkningar. Vad lär ni er? Inget . ni har slutat att utvecklas när ni egentligen borde utvecklas som mest. Fast du har utvecklats i ett område mamma och det är ekonomin. Tänk om du hade börjat för länge sen. Om alla vuxna fortsatte att utvecklas. Vi skulle vara så smarta vi människor då. Allt vi människor lär oss, och sen kastar ni vuxna bort det"
Jag vet inte vad han pratade om. Vart hans visa ord kom ifrån. Jag borde ha blivit stolt och glad men det enda jag kunde säga var " Ja usch vad rätt du har, nu börjar jag att vuxen strejka"
Sen tog han cykeln och skulle i väg och köpa lim till sitt nya bygge.

Jag hade lust att skita i maten. Jag kände mig arg och frustrerad över hans ord "tänk om du hade börjat tidigare" Vad i helvete har jag sysslat med? Egentligen? Ungen har rätt, jag gör samma saker varje dag.
Jag tog upp diskussionen med sambon. Han vart häpen. Sen vart han tyst och sa men vi har ju utvecklats när det gäller ekonomin. På det området utvecklas vi varje dag....Men självklart vi utvecklas ju inte så mycket som vår son gör.....Sen började vi att skratta.... och sambon frågade "och du är säker att jag är pappan" ?
- " jag vet inte ens säkert längre om jag är mamman, så dont push it nu"

Sen satte vi oss på köksgolvet lutandes mot köksskåpen , fortfarande lite häpna och då säger sambon, Nu är det officiellt, nu kom ögonblicket då vår son vart smartare än vi.... vi kan inte ha det så..... och sen kom orden som frös blodet till is hos mig... " vi måste göra en till"....

( eehhh nej absolut inte. Jag ska tacka ja till Vd posten, förändra kris till vinster, jag ska fixa vi anda på jobbet, jag ska plugga, jag ska fixa vår ekonomi och jag ska ta fan i mej utvecklas)

Istället gjorde jag som vanligt, Skrattade nervöst, ruskade sambon i håret och fortsatte med maten och tänkte not happening!!! Hur fan fixar jag det här nu då???

Så förlorade jag en miljon på börsen

Läser som bäst boken Kraschad-så förlorade jag en miljon på börsen av Fredrik Virtanen.

Många på jobbet har rekomenderat den , och den är faktiskt riktigt bra....

Om inte annat så är den bra i förebyggande syfte. Jag älskar Fredriks lätta stil när han berättar. Det är enkelt och rent.

"Men hur hamnade jag där?

Vad var egentligen drömmen?

Vad var tanken? Var det miljonär jag ville bli? Vad for jag efter?

Vad var det jag ville ha? Och varför sitter jag här, nu, igen, utan att våga

gå ner i tvättstugan?

Jag sitter mitt i krisen, det svartnar, minnena flyger som projektiler, det är snurrigt, varför gjorde jag allt det här.

Hur kom jag hit. Det tar bara sekunder när verkligheten far fram, sekunder där verkligheten blir svart.

Hur mår jag nu? Hur. Mår. jag. nu. Egentligen. Dagens eko står på, frågan är om man kan låta svenska språket utarmas,frågan är om jag har råd med min skatteskuld.

Var är min tvätt?

Datorn och jag gråter, vi gråter och förut försökte jag gå ner till tvättstugan och ångesten ökade för varje trappsteg ner. Varje. Sekund. Är. Avgörande.

Uppdatera uppdatera uppdatera uppdatera index.

OMX 30 i mitt hjärta, i min själ, i min svartaste dag. Uppdatera uppdatera index. Inte gå och tvätta. Tvätta är livsfarligt. På en sekund kan tyska riksbanken sänka räntan. På en sekund kan Ericsson vinstvarna. När som helst kan Bank of England sänka räntan 100 punkter istället för 50 och börsen kan EXPLODERA.

Att släppa sina sista 200 000 kronor med blicken i bara en minut kan vara skillnaden mellan att behålla lägenheten eller tvingas att flytta till Sickla. Att lämna datorn, att ens gå och kissa, kan sluta med att jag försöker fånga en fallande kniv. Fly mig en kateter. Gärna dropp också. Den här datorn kan jag inte lämna. Mitt allra sista finns på den här skärmen.

Jag måste ha rena kläder. Ibland måste jag gå ut och det får inte synas att jag är döende,det får inte märkas att jag håller på att gå sönder. Jag har redan redan redan redan gått sönder. Men. Synligt får misslyckandet inte vara."

Som sagt bra bok, läs den=)

Världens största kinarestaurang

Jag började titta på dokumentärserien världens största Kina restaurang. Det är en serie i fyra delar om jag inte minns fel. Det hela utspelar sig i Kina (Hunan) och handlar om restaurangen The West lake som har ca 5000 middagsgäster om dagen.
Först blev jag äcklad och chockad över hur dom tillagade maten. Hur dom hackade en levande orm i flera delar och snabbt tillagade den, man kunde se pulsen slå på ormen när den serverades på tallriken. Likadant var det med fisken. Den friterades snabbt , medans man höll om huvudet på fisken för att den inte skulle dö på en gång. Om den dog av den råa processen på en gång då kunde den inte serveras. Munnen skulle fortfarande kipa efter luft och röra på sig när den serverades. Jag är superkänslig för sånt. Det var inte lång till tårarna. Jag vart så arg!
Men samtidigt har jag sett värre saker i Cambodjas kök för länge sedan när jag var tonåring. Bilder som etsade sig fast för livet. Å andra sidan tycker jag inte ens om sättet hur vi behandlar våra grisar och det faktum att var femte gris har svåra skador när dom transporteras till slaktaren säger en hel del. Jag har tyvärr sett hemska saker. Därav äter jag inte kött.
Det var ett aktivt val jag gjorde för 10 år sedan och jag ångrar inte det. Dock äter jag ägg, mjölkprodukter och fisk.
Men åter till dokumentären. Förutom djurplågeriet tyckte jag att det var intressant att se hur en kvinna, Qin drev sitt företag i Kina. Jag lärde mig en hel del. Tex om ett företag i Kina har över 1000 anställda måste en partimedlem (Kina styrs av Partiet) vara med i styrelsen.
Jag har kinafonder och det här var ett utmärkt sett att få en inblick i ett kinesiskt företag.
Oavsett om den är börsnoterad eller inte!
Missa inte den !!! Klart sevärd!

Känsligt

Fortfarande har vi inte kommit så långt i vårt land. Vi borde våga prata mer, och våga fråga efter mer råd och tips. Utbyta erfarenheter mm....Det är tur att ekonomibloggarna finns! =)
http://www.youtube.com/watch?v=A-e2noBKOTM

Jag fick precis veta att jag har fått en kapitalförsäkring på jobbet där dom sparar 1500 kr i månaden till mig. Jag blev först jätte glad. Men sen började jag att tänka. Vår bransch blöder pengar och det känns verkligen inte rättvisst med tanke på läget. Å andra sidan är jag verkligen värd den. Jag har slitit hårt, men jag undrar hur ekonomiavdelningen tänker. Och nästa tanke var hur många har fått detta, eller är det bara jag som har fått denna? Tror dom att jag då tackar ja till VD posten?
Annars känns det lite trögt just nu. Det är jätte lugnt på jobbet. Även på sparfronten känns det lite tight. Fasiken att man spenderade så mycket pengar under semestern. Det blir tight att trolla fram 200 kr må-fredag den här veckan. Sen har jag enormt mycket räkningar igen. Jag fattar ingenting. Skulle inte alla räkingar börja minska nu. Sen kom jag på det. Jag har ökat amorteringarna på alla mina lån. Jag har ökat alla stadshypotek lån till en amortering på 10%.
Nu har ändringarna gått igenom och det är därför det känns som om det är lika mycket räkningar som innan jag började att rensa. Men å andra sidan, amorteringarna hjälper ju mig att nå mitt årsmål lättare som var att förbättra ekonomin med 114,486 kr. Antingen genom att ha det sparat eller att jag hade minskat hushållens skulder med den summan. Årsmålsumman är 10% av alla våra skulder. Skulle jag klara av att hålla den takten skulle det innebära att jag är skuldfri om tio år! Gudars vad skönt det skulle vara!!!! Därav tanken att både extra amortera och spara. Förhoppningsvis går fonderna och aktierna bra och då kan jag betala bort alla lån om tio år+ ha aktier och fonder kvar. Nu när räntan är så låg är det extra skönt att kunna extra amortera. Det roliga var att för första gången så amorterade jag av mer än jag betalade ränta på avin!!! Normat är amorteringssumman liten och räntan hög på avin. Nu amorterar jag mer än vad jag betalar i ränta. Det känns så skönt! Befriande....
Men jag måste ta till lite knep för att kunna spara. Jag har 150 kr i plånboken nu. Det fattas 50 kr till dagens sparande. Jag antar att jag får dra förbi fika rummet och hoppas att det finns massor av burkar att panta igen, samtidigt som jag låtsas tjata på mina kolleger om miljön! =)
Min chef sa förut, "det är fantastiskt Minna hur du orkar engagera dig i miljön när du har ett sånt tufft jobb, hem, hundar och man till råga på allt, fantastiskt"
Jag kan ju inte vara ärlig och säga, Du jag skiter i miljön så länge jag får mitt cash! =)
Det värsta, eller kanske inte värsta , men jag har börjat bli sjukt miljövänlig plötsligt. Jag har börjat att sortera hemma. Sopor och sånt. Jag som har varit slit och släng Minna hela livet.
Det hände nog något när jag pantade sist. =) Nu stänger jag av vattnet vid schamponering i duschen!! Jag har alltid letat efter ekologiskt mat och så, men nu har jag verkligen börjat anamma den här miljöskiten på allvar!!! =) Men jag är lite oroad över alla rykten om att ekomat är sämre för miljön! Man vet inte vad man ska tro tillslut. Nu har jag även börjat tjata på sambon att stänga av bilen om han stannar upp. Letar efter miljövänligare rengöring och allt sånt där som jag tyckte var trams förut. I går sa jag till kollegerna att återanvända andra sidan på pappret till klotter och sånt. Inte ta ett nytt papper varje gång. Företaget sparar pengar på lång sikt och miljön mår bättre. " Men det blir bara typ ett helt träd på tio år och max några hundringar" sa min kollega. " ja , men många bäckar små, hittar vi såna här små besparingar både här och där så blir det mycket pengar till slut, tex så skulle vi kunna städa själva när det går så dåligt...Och innan vi visste av så pratades det besparingar, ider och råd. Och vi kom fram till att vi skulle inte behöva skära ned på personalstyrkan ännu om vi satte i gång genast med dessa idéer Sagt och gjort. Jag gick ner till chefen och förklarade allt och då sa han " varför frågar du mig" Du bestämmer. "men jag har inte tackat ja ännu" sa jag. " varför inte provköra lite då?"
Och så vart det. Hela eftermiddagen satt vi tillsammans och gjorde upp planer. Jag och alla andra. Inte som det var förut att det bara var vi i styrelsen och mellancheferna som bestämde.
I morgon flyger jag ner till vår produktion och går igenom olika idéer och bollar med killarna.
Näe, nu är det min tur att fixa disken. Ser ingen orsak till varför jag skulle slippa...
Planen är att få alla att ryckas med in i en positiv spiral. Nu har alla varit för oroliga. Vi måste få upp vi känslan igen. Jag inser att om jag tackar ja så blir det mer allvar sen, men innan dess måste våra tjurig och oroliga miner vändas uppåt till ett kraftigt smile, och alla måste vara med i
Vi ska fixa det här andan.
Näe disken som sagt...

Tillbaka i sthlm

Jag älskar känslan av att komma hem efter en resa. Första känslan som sprider sig i kroppen när man vrider om låset till sitt hem säger så mycket. Jag älskar mitt hem. Jag blev glad över att komma hem. Det enda positiva med mitt sjuka shoppandet är just hemmet. Allting är superfräscht och snyggt. Allting är skapat efter drömbilden jag hade, och jag blir så stolt över mig själv och över det jag har skapat. Oavsett vilka problem jag må ha så har jag ett sjukt snyggt hem! =) Det fattas ingenting, och allt är precis som jag har drömt om. Stort, fräsch öppet och modernt.
Jag har kämpat hårt med mitt hem, och jag kan stoltsera över att mitt hem har prytt tidningsomslag. Idag är inte just det så viktigt, men då när det hände var det en stor grej. Det var ett mått för mig att jag hade lyckats med mitt hem.
Annat är det med vårt sommarhus. Det ser bra ut men bara bra. Jag hoppas dock att kunna skapa samma glädjekänsla över det en vacker dag när jag öppnar dörren. Det kommer att ta tid och jag skapar en helt annan stil. Det är det som är så kul. Våra loppismöbler kostar inte så mycket, men det blir personligt. Jag har en helt ny stil och det känns spännande och ganska utmanande. Det är enkelt att skapa ett modernt hem där allt är skräddarsytt för att passa en viss stil men med loppisfynd blir det lite som det blir=)
Det är lugnt på jobbet. Dock fick jag ett varmare mottagande än vanligt. Ingen har vågat komma in och gapskrika på mig idag inte. För första gången har jag arbetsro. Inga jobbiga telefonsamtal och jag har slappat mycket framför datan idag=) Imorgon får jag ta mig i kragen och faktiskt få något gjort också=)... Det kanske inte vore så dumt att tacka ja till VD posten ändå?
Vi får se hur det går framöver, men det är enormt vilken respekt man får på en gång!

Min assistent har haft det tufft. Hon saknar sin man trots allt som har hänt. Ena dagen hatar hon honom för hur han har förstört allting, nästa dag kommer hon bara ihåg allt som var bra. Hon går på terapi tre gånger i veckan ett tag till. Jag insisterar på det. Hon har fått vara ifred från honom, men bara för att hon inte kan nås av honom mer. Förutom att han mailar henne. Jag blev lite arg över detta. Rädd för att hon ska ta honom tillbaka. Men hon sa att hon öppnar inte ens mailen. Och idag läste jag vissa av dessa och raderade dom efter hennes önskan. Hon ville bara veta om han hotade henne eller om han var ångerfull. Det var det sist nämnda. Dock sparade jag vissa för att ge till polisen. Han får inte kontakta henne på något sätt!!!!! Och bara det att hon är orolig för att han kan vara arg sa allt. Och så fort hon själv sa det så insåg hon hur dumt det lät.... peppar peppar....
Annars är det lite små trist. Jag saknar att shoppa kläder nu när det är rea och allt. Jag skulle vilja ha nytt smink eller något annat som skulle kunna pigga upp. Men nu är det som det är. Det blir hemlagat idag, för nu är restaurangbesöken över.

TÅLAMOD

Det slog mig häromdagen att många människor saknar tålamod. Allt ska ske blixtsnabbt. Förändringar får inte ta tid. Man vill ha resultat idag, helst igår. Häromdagen fick jag en kommentar av "ulrik" som tyckte att jag var för svag mentalt och inte skulle kunna förändra min framtid. Jag antar att denna person är just en sådan som måste ha resultat nu. Blixtsnabbt.
Antingen eller, vinna eller försvinna mentalitet.
Sen kom jag att tänka på alla människor som har lyckats mot alla odds. Hur dom har kämpat och kämpat. Förändrat sig själva varje dag. Små små steg mot förändring. Dom som har haft tålamod att fortsätta med sina goda vanor dag efter dag. Inte bara en vecka eller några månader, utan dom som upprepar sitt positiva mönster varje dag. Det är såna människor som tillslut lyckas. Dom har en dröm, en vision som dom först "ritar" upp i huvudet. Sedan gör dom en plan och följer den. Det tar några år att bli sjuksköterska. Vill man bli läkare så tar det några år till att förändras, lära sig och läsa in all kunskap. Efter hårt slit når man sitt mål. Sin dröm.
Men tänk om man ger upp. Man orkar inte. Då når man aldrig sin dröm.
Hur kommer det sig att det är så lätt att ge upp om man tex kämpar för att spara? Hur kommer det sig att man ger upp bantningen och lägger av fast den fungerar och du går ner i vikt?
Antingen för att du hade för bråttom. Söker snabba genvägar som ger ett ohållbart resultat.

Hur kommer det sig att människor inte studerar sig själva bättre? Om man vill bli läkare så är det en massa studier som gäller. Men när det gäller det viktigaste i livet, nämligen en själv och ens eget liv så struntar man i det.
När jag har pratat med folk om mitt köpstopp och sparandet så får jag ofta höra att "men det kommer ju att ta flera år, åh vad jobbigt" Börjar man att prata om positivt tänkande, ja då är man rent av flummig och lite halvudda..... Ibland upplevs man t.om som besvärlig. Har man jobbigt på jobbet, ja men sluta då säger många. Jag fungerar inte så. Jag vill ha säkerhet. Jag vill bida min tid och hitta lösningar på ett problem. Jag vet vad jag har idag, inte vad jag kan få imorgon. Det är osäkra kristider nu. Jag är tacksam för mitt jobb. Jag har en familj att försörja och räkningar att betala. Och tills jag vet något som fungerar bättre , tills dess stannar jag kvar.

Jag har beslutat mig för att börja ta hand om mig själv. Inte leva ett destruktivt liv mer utan ta den ekonomiska ansvaret för mig och min familj. Sluta spendera och istället spara pengar. Om jag hade gjort detta tidigare, då hade jag kunnat sluta med en gång.
Nu tänker jag positivt i stället. Det låter som en klyscha men Rom byggdes inte på en dag. Hur många gånger hör man inte någon säga det, men hur många gånger tänker man verkligen på innerbörden? Någon hade en tanke, en dröm om en stad. Någon ritade upp staden och såg till att det börjades att bygga. Så har det varit med tex eiffeltornet. Någon har haft en vision, en dröm först och sedan har en plan skissats fram för att sakta men säkert kunna förverkliga den drömmen. Tänk om någon hade gett upp mitt i halva bygget för att det tog lång tid?

Jag tar små steg varje dag. Jag har en dröm om att kunna känna mig stolt över mig själv. Slippa alla skuldkänslor över min ekonomi. Skaffa mig en trygg ekonomi och kunna bli fri från skulder.
Jag har enl ång väg att gå, men jag går den varje dag. Varenda dag tar jag ett steg till i rätt riktning.
Det finns inga qvick fix, det finns inga mirakelbantningskurer. Det gäller att ta dessa steg varje dag. Det får ta tid. Jag investerar i mig själv nu. Jag lär mig att känna den riktiga Minna. Det får ta tid, jag har ingen brådska. Jag lär mig dessa goda vanor och följer dom varje dag. Jag har en plan, jag har en dröm. Varje dag tar jag ett steg till i rätt riktning. Livet handlar inte om att hitta sig själv! Livet handlar om att skapa sig själv och sitt liv.... Och det börjar med en plan.... En hållbar sådan....