tisdag 12 maj 2009

Det är bara i nuet jag kan agera

Hela helgen har gått till att utforska mig själv och mina rötter. Resan bar av mot farmor och farfar. När jag var liten var jag inte där så ofta. Som vuxen var det ett nödvändigt måste och vissa år åkte jag inte alls till gården.
Nu dras jag dit. Det känns som att jag precis nu har lärt känna farmor och farfar och deras "konstiga" livsstil. Mina farföräldrar har alltid varit lite knepiga. Annorlunda. Dom har en stor förmögenhet, men lever snålt. En kombination som jag har aldrig fattat. Och ärligt talat inte respekterat heller.
Jag lämnade sambon och sonen hemma och åkte själv. Det tar ett tag att komma fram och jag hade gott om tid att tänka och analysera på allt. Det var svårt att blockera alla orostankar om jobbet men tillslut efter en maktkamp i huvudet så gick även det.
Att starta hos min farmor och farfar faller sig naturligt. Det är det enda sättet att förstå min pappa, hur det kom sig att han övergav gården för att bli egen företagare och flytta ifrån byn.
Jag kan inte påstå direkt att kontakten med mina farföräldrar är idealisk. Det är inte som med min mormor då vi bakade, lekte och stojade omkring nästan jämnt när jag var liten. Även idag har vi en underbar kontakt. Farmor är lite strikt, lite av en adelsdam som har väldigt bestämda åsikter och har gått i flickskola i frankrike. Hon växte upp i en förmögen familj som enda barnet och var väldigt bortskämd med både nannys och tjänstefolk. Hon tjänstgjorde i lottkåren som ung, men har inte delat med sig av sina upplevelser. Förutom nu på sistone då hon har börjat öppna upp sig och berätta om sina erfarenheter och om hennes liv. Något har hänt. Jag antar att det var samtalen om ekonomi som öppnade upp en gemensam intresse och efter detta har hon ringt mig då och då. Farmor äger massor av aktier och är enormt duktig. Hon köpte tex en massa nokia aktier då ingen trodde på bolaget. Hon investerade allt nästan på den finska marknaden och idag är hon minst sagt förmögen.
Hennes strategi har varit enkel sa hon. Något som bara hände. Hennes far var inte nöjd över det faktum att en kvinna skulle ensam ärva gården. Hon fick gång på gång överbevisa sin far och hon drevs av den lilla maktkampen. Vid vuxen ålder köpte hon upp gården av sin far istället för att få ärva!! Av ren stolthet sa hon. Hon började tidigt att köpa aktier och gifte sig med min farfar vars föräldrar också ägde en stor gård. I och med giftermålet blev det ett av landets största privata gårdar. Dom födde söner men alla flyttade tidigt från gården till stadens moderniteter. Ett stort svek enligt farfar som aldrig kunde smälta det faktumet att alla söner lämnade byn.
Och det har legat kvar som ett stort öppet sår. Och ibland känns det som att även min generation har fått sota för det. Relationerna har varit kalla och strikta. Kärlekslösa t.om.
Och detta har jag aldrig kunnat förstå......

Helgen hos mina farföräldrar var konstigt nog både varmt och kärleksfullt den här gången.
Jag fick en stor kram av farmor!!! Hon visade upp gamla fotoalbum och berättade om sina föräldrar. Farfar tog ut mig på en promenad och visade upp skogen och lärde mig massor!!!
Jag fick t.om provköra stora masey ferguson maskinerna och lära mig vad alla olika maskinerna användes för. Jag var med om att så och odla !!! Och gummistövlar inhandlades !!!!
Jag red och mockade hästarna. Matade kossorna och hönsen. På en gård kan man inte skjuta upp saker. Man måste leva i nuet och ta hand om dom olika uppgifterna och sköta om djuren väl. Man kan inte sia om framtiden och undra om frosten förstör första skörden. Man måste vara bered på det men leva för dagen säger farfar.
Hela vistelsen var fantastisk och jag stupade varje kväll i säng. Jag hann inte ens att tänka.
Mer än att jag inte ville åka hem.
Det var en mycket ledsen Minna som åkte hem. Och farmor och farfar.
Hem till stressiga sthlm. Ont i magen sthlm!
Mina farföräldrar gör något vettigt varje dag. Dom driver upp sin gård. Dom brukar det naturen ger. Allt under ekologiska former. Dom köper aktier, köper mark och lever av sin gård.
Dom är inte beroende av el och räntor och amorteringar. Varje dag tar dom hand om sina djur, respekterar sin gård och njuter av kroppsjobbet då dom vet att allt är deras och det är värt att kämpa hårt för!!! Dom säljer det som gården ger och lever gott på det trots att bönder har det svårt idag. Men mina farföräldrar har inga lån bara tillgångar.

Det känns som ett sår har läkt. Jag känner mig mer hel.´Och jag har även insett att det man kämpar för varje dag måste vara något värt att kämpa för!!!! Det ska ha en mening.
Det är okej att jag har skuldkänslor gällande förflutna. Det är okej att jag har gjort så mycket fel i mitt liv. Jag förlåter mig själv för det. Det är det förflutna och jag kan inte ändra det.
Det är även okej för mig att oroa mig lite för framtiden och undra om jag har valt dom rätta vägarna men egentligen har jag bara nuet! Just nu. Det är just nu jag kan besluta mig för vissa saker. Det är just nu jag kan bygga upp en tryggare framtid. Efter resan har jag förstått att min största utmaning ligger i att kunna leva idag och just nu och göra det så bra som jag kan. Och om jag lyckas med det, då tror jag att jag kommer att må mycket bättre psykiskt. För det är bara i nuet jag kan agera...

14 kommentarer:

Per Penning sa...

Jag är djupt imponerad över den resa du påbörjat. :)

Irene sa...

Underbart, man blir rörd av att läsa detta inlägg :-)

Anonym sa...

Wow!
Du skriver så härligt och inspirerande! Tycker dessutom att hela historien låter som ett bokuppslag..? : )

Spargrisens Mor sa...

Vilken fin helg, och vilka fina insikter du har fått. Och så fint beskrivet. Mycket Lycka till!

Sefo sa...

Vilket trevligt inlägg, det både är intressant och det berör!

Underbart att du och dina farföräldrar verkar nå varandra idag!

Säger som "Anonym", du skriver fantastiskt bra, kanske en bok i framtiden? =)

troi sa...

Jag känner mig också djupt imponerad av din resa och det är fantastiskt att befinna sig mitt i händelsernas centrum och få ta del av dina tankar.

Du får helt enkelt fortsätta att inspirera oss med dina tankar!

Anonym sa...

Minna, för guds skull skriv en bok!!!

minna sa...

tack allihoppa=) Jag blir rörd av era kommentarer!!! Tack!

Anonym sa...

Kul att läsa om ditt liv och ditt resonemang! Vad mycket bättre du skriver nu än förr btw (rent språkligt alltså).

Det är viktigt med perspektiv ibland behöver man se lite annat för att komma på rätt köl och inte leva i sin lilla "bubbla". Därför är det bra att komma bort lite då och då.

Din "resa" är spännande att följa! =)

Du verkar ha potential i blodet tjejen!

\PD

Ulrika Gabriel sa...

Vilket fantastikt fint inlägg Minna! Både språkligt och innehålsmässigt. Jag känner att jag liksom bara sugs in i din berättelse och bara slukas av den ända till slutet.
Vilken fantastisk resa du fick göra, både fysiskt och psykiskt. Jag hoppas och tror att det här är något som du kommer hålla fast vid framöver.
Stor varm kram och tack för en härlig läsupplevelse. Ulrika

nonhosonno sa...

Tummen upp för dig och din resa.

Wicke sa...

Vad bra också att du passar på nu. Det kan ju låta krasst, men en vacker dag finns de inte kvar längre. Jag har bara farmor kvar men hon är dement och svår att prata med.
Mormor och morfar dog för ca 10 år sedan och jag ångrar så att jag inte talade med dem mer.
Stor kram från mig.

Anonym sa...

hej!
mycket bra inlägg.
och visst är det så att man måste gå igenom en kris för att på nytt "vakna2 och uppskatta det man har här och nu.
för mig va krisen en skilsmässa år 2003,det fick mig att vakna upp och inse att jag måste ta hand om mig själv och vara förberedd för alla sorters katastrofer.
den sits jag hamnade i var följende:
sambon kom hem och ville skiljas och han sa att jag hade 2veckor på mig att flyta ut.
första reaktionen va ju att ringa föräldrarna givetvis för att fråga om jag kunde flytta hem under tiden jag letade lägenhet.men det blev kalla handen hemifrån och läkare,socialen,försäkringskassan och AF fattade ingenting,inte jag heller,VILKEN förälder NEKAR sitt barn att komma hem när det händer en katastrof?
iallfall denna helgen som va nu så kom skilsmässan på tal och jag kokade öäver och skrek: VILKEN FÖRÄLDER NEKAR SITT BARN ATT KOMMA HEM,NÄR EN SÅDAN KATASTROF HÄNDER?? SVARET ÄR INGEN!! INGEN FÖRÄLDER GÖR SÅ MOT SITT BARN!!

mamma blev tyst och sa: ja men vi visste inte hur allvarligt det var!

en sak är då säker:om jag får barn,kommer den alltid att vara välkommen hem om nåt händer! om jag så bor i en etta!

Anonym sa...

Jag tycker att du skriver jättebra, på ett fångade och intressant sätt. Ett stort plus för att du skriver personligt och med känslor!!! Ska fortsätta läsa din blogg.

/V