att lära känna mig själv, och våga bli jag..

VAD LÄTT DET ÄR ATT SE PÅ DE ANDRA
OCH GÖRA DE RÄTTA SAKERNA.
VAD SVÅRT DET ÄR ATT SE SIG SJÄLV
OCH GÖRA DET SOM ÄR RÄTT FÖR EN SJÄLV.


Har ni tänkt på hur lätt det är. Om man ska hjälpa en annan människa så är det så
lätt att ge råd. Men att våga förändra sitt eget liv och beteenden är jätte svårt.
Allt bottnar i rädslor. Men om man lyssnar noga på sig själv så vet man vad man måste göra.
Jag visste att det inte var bra att handla och spendera så som man gjorde. Det är inte bra att leva för dagen ifall att. Jag visste att jag borde spara till en buffert. Men det var tråkigt. Det var ingen kul. Istället levde jag livet och köpte och köpte det jag ville ha....men ärligt talat levde jag inte alls...den ständiga oron, och alla rädslor, det var inget liv...
Nu shoppar jag bara det jag behöver. Uppskattar mina saker mer. Och sakta men säkert växer en buffert fram. För varje sparad krona så blir jag lugnare. Jag är fokuserad, jag har ett mål att uppnå. Jag gör något varje dag som gör att jag kan bli tryggare och friare. Att ha en buffert det är frihet för mig. Friheten att välja.

Den sanna friheten är att släppa taget om att söka andras bekräftelse. Då behöver du inte hävda dig och kämpa för att få uppmärksamhet. Frihet är också att inte längre vilja ge igen när någon sårat dig. När du kan ge upp dessa två saker får du loss mycket energi!
- Sanna Ehdin-

Jag har ofta undrat vad höll mig tillbaka? Varför väntade jag så länge? Jag tror att jag var för trött för att orka bry mig. Jag var också rädd för att våga förändra mig och verkligen erkänna mina fel och brister. Det hade gjort mig för sårbar. Istället levde jag med en falsk självbild. Utåt var allt perfekt. Jag har ett respektabelt jobb och jag har lyckats över förväntan när det gäller karriären. Därför fick jag ett enormt press över mig även i privatlivet.
Jag föll för hela livstilen, att ständigt ha det nya, det fina, det exklusiva. Mitt jobb förändrade mig massor och jag lät det ske. Över en natt förvandlades jag till något som inte var jag.
Har ni tillexempel läst kontaktannonser? Enligt dom picknickar och reser medelsvensson jämnt och ständigt. Men gör vi verkligen det, eller är det bara en bild vi sänder ut?
"Jag är en tjej på trettio som älskar att resa och njuta av en picknick i parken"?? Är det det viktiga när vi letar efter en potentiell partner??? En picknick?
Människor "fastnar" och det gjorde jag med.
I helgen ska jag åka till mina rötter och se mig omkring. Jag ska kika på bilder när jag var liten. Analysera vem jag var då innan samhället formade om mig...
Vem vet, jag kanske byter gucci skorna mot gummistövlar och galonkläder?
Men hur som helst ska det bli kul att få träffa Minna....=) Den riktiga Minna, sen får vi hoppas att hon inte blir för besviken på mig över hur illa jag har behandlat henne....