hejdå!

Idag åker jag på en veckas solsemester! Vi har sparat till resan länge då min bästis fyller 40 år!

Själv har jag ett antal år kvar till magiska 40!=)

Jag har alltid älskat att resa. Då har dagarna spenderats på playan och kvällen har gått till shopping och shopping. Själva shoppandet var målet med många resor. Jag hade lovat mig själv att jag fick shoppa på resan , men har beslutat mig för att försöka låta bli. Jag har satt en budget på 1000 kr till presenter. Inget annat. Innan brände jag lätt 20 000 -30 000 utomlands! Det var enorma köporgier förut. Ni vet stilen där man måste köpa en till resväska innan man kan åka hem. Den här gången ska jag sola och bada. Träna och fotografera. Just fotografering är en gammal hobby. Om jag handlar något så blir det inget i klädesväg. Något till hemmet som minne kanske? Jag har rest mycket och har många fina resminnen. Jag har fotograferat mycket i svart vitt. Förut har det varit ruskigt dyrt att förstora sina kort, men nu har priserna sjunkit massor.

Jag hade en tanke på att förstora mina favoritbilder och hänga upp dom i sommarhuset. Jag vill ha fram lyckliga minnen och omge mig med saker som får mig att känna mig lycklig och harmonisk. Det ska vara en helt annan stil än den jag har i sthlm...Jag har jätte fina saker som ligger kvar i lådor. Det är dags att plocka fram dessa och njuta!

Nope, nu ska jag börja varva ner...semester väntar.....

Må så gott allihopa och sköt om er....

Fika diskussioner på jobbet

Under maj månad har vi diskuterat om bildelskejdan Micro som har ansökt om konkurs.
10 av hela 15 butiker har köpts av mekonomen. Av personalen 150 st fick 100 st nyanställning.
Mekonomens sista rapport var stark och intäkterna ökade med 19 %.

Vi har även diskuterat varför brandkåren inte förstår sig på el och hybridbilar. Det har visat sig att brandkåren har svårt att urskilja el och hybridbilarna från vanliga bilar. Batterierna kan bli farliga vid kollision. Brandmännen saknar kunskap hur en bil med kanske 500 volt skall hanteras. Jag tycker dock att detta är enkelt. Normalt vid en kraftig krock stängs elen av inne i batteriet. Jag tycker att man ska lära brandmännen att klippa av högspänningskabeln. Dock är jag personligen mer oroad över dom kommande litiumjonbatterierna då dom är mer brandfarliga. Nu skall nya rutiner kring detta problem skapas.

Försäljningen av begagnade bilar sjönk med hela 10 % under april. Folk är försiktigare med att köpa bilar som är äldre än 5 år. Det är lättare att sälja en 2-3 år gammal bil idag.

Och visste ni att saabs första familjebil, Saab 95 fyller 50 år??? Grattis!

Så med andra ord , en jäkla massa bilsnack!!! Inte undra på att shoppinggalleriorna i bland känns lockande=)

sålt alla räntefonder

Nu finns det två månadslöner på buffertkontot. Självklart tycker inte jag att det räcker och skall därför försöka spara lite till. Men samtidigt ska jag börja köpa aktier och fonder igen. Jag har rensat lite bland mina fonder och sålt av alla mina räntefonder. Alla gick på plus vilket var kul. Men jag tror inte mer på räntefonder just nu. Mina rysslandsfonder och kinafonder har ökat kraftigt i värde och sånt uppskattas! På aktiesidan ser det bra ut också. Alla är på plus förutom Swedbank och bear. Under utmaningstiden har jag bara spart till en buffert. Det är mycket roligare att köpa fonder och aktier! Och det är nog det jag ska fokusera mest på under sommaren.
Vi har redan sålt ena bilen (jippie) så nu är vi ett steg närmare huset! Om vi inte kan köpa den kontant så blir det inget köp! Fyrhjulingen skall levereras bort idag till en kille som erbjöd
85 000 kr. Det är lite pyssel men jag hoppas att allt går vägen. Har vi nått 70% av målet då skall vi betala in handpenningen på fredag. Vi får chansa lite. Hoppas att det går vägen....

råd gällande köpstopp

Det har varit mycket ekonomistyrning hemma i dagarna. Mycket prat om pengar överhuvudtaget. För första gången verkar det som om sambon också har börjat vakna till och det med besked. Ärligt talat hade jag aldrig trott att han skulle ha kunnat sälja sina ögonstenar. Med åren har det varit tjafs om hans dyra intressen, men jag har alltig gett mig hän i alla diskussioner då jag tycker att det är så viktigt att ha intressen. Önskat att jag hade något jag kunde ha brunnit för. Istället var det jobb hela tiden. Nu har vi snart varit tillsammans i fyra år efter vårt uppehåll då han fick nog och bara drog. Han var ur less på jobbsnacket, hur det tog all tid. Hem kom jag trött och grinig och jobbet var alltid prio ett hos mig.(plus alla problem med brorsan på det)
Vi tillsammans börjar landa och nog fan har gubbfan börjat mogna, äntligen säger jag bara. Inte en enda dag för tidigt. Han mår bra av att umgås med min bror, då det var hans bästa polare innan allt det tråkiga hände. Brorsans familj och vi umgicks jämt. På något sätt hoppas jag att cirkeln blir sluten igen i och med husköpet. Det roliga är att vi blir grannar. Förut bodde vi grannar i parhuset i flera år och det var kanon. Barnen kunde komma och gå. Alltid någon som hjälpte till om man var på semester och roliga middagar även på vardagarna. Vi brukade turas om. Och nu blir vi grannar igen...det är nästan som att ödet styr det så igen. Samma dag vi kom till min bror gick jag och hans sambo på kvällspromenad. Jag blev direkt kär i huset och sa till svägerskan , vilket fint hus! Tänk om man hade ett sånt.... Då sa jag till brorsan på skoj att säg till ifall den blir till salu, den ska jag bara ha! Då sa sonen, "mamma, du ska tänka på the secret, be universum om huset".... Vilket vi alla började skämta om....och nästa dag kliver mäklaren ur sin bil och spikar en till salu skylt...
Jag får mycket kommentarer om hur jag lyckas vara så stark med köpstoppet. Det är enkelt. Tror man från början att man kommer att misslyckas så gör man det. Är man övertygad om att det går så går det. Ha bara en järnvilja. Ge inte upp. Gå inte in på HM och klädbutiker.
För mig har följande hjälpt:

1 släng direkt all reklam, det gäller även ellos och halens kataloger, öppna inte!!!!
2 Gå inte in i affärer, förutom mataffärer.
3 Strunta i att gå till stan på lunchen eller på helgen, om du inte är inne i en affär kan du inte handla. Det är ingen ide att kika vad som har kommit! Bannlys affärer.
4Börja med att klara av en vecka och utöka sakta.
5 Börja med att aktiv spara dessa pengar och se det växa, efter ett tag vill man spara mer!!
6 Om man har shoppat mycket som jag, om man har varit så dum som jag att man går till stan om man inte har något att göra är det dags att hitta på en hobby. För mig har trädgården hjälpt massor för att inte prata om den här bloggen. Det sjuka är att så fort jag hade en ledig tid gick det åt att ränna i affärer. Om gud frågade mig på min dödsdag vad jag gjorde mest innan köpstoppet på min lediga tid hade svaret varit: Shoppat och sprungit runt i affärer. Min dyra lediga tid slösade jag bort på skit!!! jag varvade aldrig ner!
7 Ha ett klart mål, tex spara direkt 10% och sedan kan du unna dig något. 100% köpstopp passar inte alla.

Det jag är mest rädd för är att börja handla normalt igen....men det tar vi sen...och jag inser att det är ingen ide att bli kaxig och tro att jag klarar detta. För då faller jag. Jag måste tänka och tänka. Väga för och nackdelar. Det är en ständig kamp, men den har mildrats med tiden. Första tiden var hemsk. Jag grät hela tiden och hade världens ångest. Och det får jag ibland nu också men jag försöker leva mer för idag som farfar sa. Just idag lever jag. Jag gör så gott jag kan idag.
Det måste duga.

äkta buffert och utmaningen klarad

Helgen hos bror min vart suverän. Över förväntan. Det vart ingen smäll på käften fast jag kokade i bilen , men någonstans längs vägen försvann ilskan. Jag började fundera på hur mycket i livet jag hade känt mig som ett offer. Hur mycket det igentligen hade hämmat mig ifrån att leva. Om jag inte kan ge med hjärtat då ska man väl inte ge alls? Det var ett frivilligt val jag gjorde i att bli medberoende. Men jag har aldrig varit den typen som ger upp. Envis som synden har jag varit sedan barnsben. Både på gott och ont.
Sen jag valde att börja med mitt köpstopp, verkligen förstå hela köphysteriprocessen har hela mitt liv ställts på sin spett. Jag ser saker jag aldrig hade kunnat se förut. Det är nästan som om jag befinner mig i ett vakum och ser på mig själv "uppifrån". Det handlar inte längre om att bli ekonomiskt trygg och fri. Det handlar om hela mitt liv. Tydliga mönster. Jag vet inte om jag gillar den här resan, men jag inget val längre. Bara att hänga på längs färden. Det roliga är att jag har ingen koll alls. Eller roligt och roligt, snarare läskigt.=)

Men jag har beslutat att ta mina kraftiga humörsvängningar med ett klackspark. Stackars sambo bara=) Och stackars vänninnan....

Jag hittade faktiskt mig själv hos brorsan. En fristad från Sthlms jäkt , stress och press. jag njöt av naturen och långa promenader. Ingen som kände igen mig. Ingens förväntningar att leva upp till. Jag stängde av t.om. telefonen.... Inga jobbsamtal under en hel helg. Det var så skönt.
Det är äkta buffert! =) Att ladda batterierna!

Vi grillade och pratade och pratade. Vi gick på loppisar (något jag skulle ha hatat förut) och antik affärer. Istället tänkte jag på dessa överklass butiker i sthlm som tar en bra slant för gamla möbler som någon annan har målat i vitt! Vilken vinst dom gör! En till bra affärside tänkte jag. Sen jag började med mitt "nya liv" , får jag en massa affärsider överallt...=)
Samtidigt såg jag mig själv i ett mysigt hus med dessa målade lantliga möbler med gant och lexington kuddar och plädar...tända ljus och öppen spis....jag vart så inspirerad! Idéerna flödade och plötsligt sa brorsan kan du inte köpa ett sommarhus här? Vi har alltid synkat så.
"Varför inte, förutom det lilla faktumet att jag har köpstopp" svarade jag! Och då sa sambon, "om vi säljer vårt krafs..min fyrhjuling, Crossen, och din bil då kan vi köpa ett sommarhus här"
Och då sa svägerskan, "om tio år är inte fyrhjulingen, crossen och din bil värd något men huset är det"
Att sambon ens kunde tänka sig att sälja sina saker förvånade mig. Jag kan sälja min bil på en gång. Jag hyser inga ömma känslor över den direkt. Vi klarar oss med en bil, fast det blir lite pyssel, och samtidigt har svägerskan så rätt. Man kan se det som en investering. Både sambon och jag är duktiga på att renovera. Vi har gjort många klipp genom åren så. Därav har vi bara ett ynkligt lån på vårt parhus fast det ligger i 08 området. Jag har alltid gjort bra fastighetsaffärer. Jag fick pengarna dubbelt upp sist jag renoverade ett sommarhus i norrland.
Så nu är vi tillbaka i sthlm och har återigen satt igång att sälja. Och förhoppningsvis räcker pengarna till ett charmigt hus som vi kan renovera och samtidigt ladda upp buffertbatterierna!
Vi har redan hittat ett hus vi vill ha. Den kostar strax under 400 000 kr. Så nu säljer vi för fullt.
Och som sagt det har lönat sig att vara lite shopaholic då vi har i allafall shoppat saker som är värda något. Ska samtidigt passa på att sälja bort lite elektronik, som kameror, data och tv.
Om vi lyckas kan jag sova lite tryggare. Då har jag ett hus som är fullbetalt. Men samtidigt innebär ett hus skyldigheter och extra kostnader. Måste fundera hur vi ska lösa det. Antar att jag kommer att spara mindre, hålla mig till mina 10% istället och bygga upp en långsiktig buffert med lite aktier och fonder.

Nu har vi lyckats spara till 2 månadslöner på buffertkontot! Så nu är det lilla delmålet/utmaningen klart! Tufft har det varit. Vi har ätit hemlagat, stängt av värmen (nu är det tillräckligt varmt ändå) och samåkt. Inte handlat något extra. Det var så illa att jag var tvungen att tillsätta vatten till schampot i morse!!! =) men målet är klart, och på så sätt har det varit värt det! Det gäller att ha en järnvilja!

Sår bleknar, men lämnar ärr för livet

Nu har jag fokuserat alldeles för länge på det dåliga. Dags att se framåt i livet. Leva för idag. Just nu. Ett stort sår i hjärtat har varit min egen bror.. Vi har haft en väldigt tight och nära relation trots att det inte alltid har varit lätt och många gånger har jag blivit sårad. Vi har tillsammans ridit igenom ett flertal tuffa stormar och oftast har jag varit den starka. Stöttat och stöttat. Tillslut blev situationen ohållbar pga missbruk och det enda sättet var att min bror flyttade bort från sthlm och alla dess frestelser.
Kvar blev jag ensam i sthlm, lättad över att kampen var slut ,men samtidigt helt utmattad och tom. När man lever ett nära liv med en missbrukare så engagerar man sig så mycket i att hålla den personen ren, vid liv , att man glömmer bort sitt eget liv och sin egen familj. Man är livrädd så fort telefonen ringer och att se någon som betyder allt för en försvinna är ett helvete att bevittna. Det lämnar eviga sår, och visst sår bleknar, men lämnar ärren kvar. Och tillslut är det det enda man har kvar....efter hundratals nätter av sökande, letande, gråtande,bråk,intriger, och åter bråk och bråk så står man där helt tom....
" av kärlek flyttar jag" hette det. "jag måste bli stark, jag kan inte be dig leva för oss två"

Jag tvivlade på att han skulle klara av det. Men åren har gått och han är ren. Idag bor han med familjen i ett fint hus, och trots att det bara tar ett par timmar att åka dit har jag aldrig gjort det. Han kommer alltid hit. Han tjatar och tjatar men jag har hittat på en massa ursäkter. Kanske har bitterheten kommit krypande nu. Jag fick betala ett högt pris själv! Och det är så lätt att bli negativ och tänka klart att han har det bra nu, så mycket som jag ställde upp! Men se hur mycket jag förlorade! Att han har det bra nu svider ibland!! Alla berömmer honom, alla dom som inte ställde upp. Dom som klagade på att jag borde ge upp! Ibland känns det nästan som att han är en främling. Ibland känner jag bara för att ge honom en jävla fet örfil! Skrika ut och gråta.
Alla dessa nätter av letande, alla jobbiga telefonsamtal, alla gånger jag betalade hans räkningar och bara fanns där och praktiskt taget inte vågade somna ifall han slutades att andas. All terror och han bara drog och lämnade mig ensam.

Men istället så vaknade jag i fredags! Gav den där jävla örfilen till mig själv och vaknade.
Han lever! Min bror lever. Han är ren! Han åkte bort för min skull också! Han tog tag i sitt liv för min skull också. Han skonade mig genom att åka. Han svek inte mig, han skonade mig för smärtan. Han räddade sitt eget liv själv för att rädda mig!!! Och vad gör jag, han blir ren och jag blir ett offer? Det är så lätt att hamna i offer rollen. Tyck synd om mig! Fan heller att jag blir ett offer sa jag till sambon i fredags,fan heller. Packa den där jävla bilen nu för nu åker jag dit och ger honom en fet jävla örfil. Han ska fan få veta vad han har gjort. Jag ska skrika och gorma så att halva sverige hör! Och när jag är klar, då kan vi grilla.....

gucci vs gummistövlar

Jag har ett ganska stort kontor. T.o.m en liten garderob och skoställ.

Vid skostället finns klassiska finskor av märkena prada, gucci och manolo.

Brevid dessa dyrgripar finns ett par lite leriga gummistövlar. Varför har jag ställt dessa

på jobbet av alla ställen?

Är det den riktiga Minna som spelar mig ett elakt spratt?

Tvingas jag välja?

Ringde väninnan, hon sa att det var den elaka Minna som gillar spratt och leriga gummistövlar

som försöker förgifta min hjärna. Att jag överhuvudtaget hade lagt märke till "skit" (hennes utryck) gjorde henne ytterst orolig. Hon tror att en ond ande har tagit mig i besiktning eller att jag håller på att bli schizofren.

Vänninnan blir nästan upprörd och frågar mig: "Vem fan vill ha billiga skitgummistövlar istället för gucci och manolo?" " Nu räcker det, jag har daltat tillräckligt med dig, ge mig ett ärligt svar, vilka väljer du och krossa inte mitt hjärta nu, helt ärligt vem fan väljer hellre gummistövlar?"

Jag tänker och svarar: "vem fan vill ha gucci?"lagom spydigt yttrar jag dessa ord utan att ens tänka mig för...

Jag hör väninnans hysteriska skrik!!

"jag vill ha min Minna tillbaka elaka monster, nu ska vi till farbror doktorn och bota dig, lite piller och så, så blir allt bra"

Resten hör jag inte, ett skyltfönster brevid banken har fångat mina ögon! Världens finaste blommiga gummistövlar! Jag skyndar mig in och köper dessa i väninnans strl. Hon fyller år, och det blir säkert en uppskattad present när chocken har lagt sig. (i mitt köpstopp ska inte mina vänner drabbas utan dom får presenter på födelsedagar)

Jag ritar ett kort med hästar och skriver : Tack för att du finns! Du är bjuden på en helg som du sent ska glömma. Medtag denna present. Livet är kort. Allt skall provas en gång! Minst!

Kram ditt eget lilla träskmonster...

Jag ska på nåt sätt knuffa in henne i bilen och kidnappa bort henne till min farmor en helg när hon fyller år....

Jag väljer gummistövlarna. Faktum är att jag ska gå hem i dessa idag! =)

Hur väninnan reagerar det vete gudarna.....

Men jag väljer gummistövlarna=)

Veckans actionlist

Hela helgen höll familjen på i trädgården. Det kändes så skönt och avslappnande.
Jag älskar att påta i trädgården. Dock fick jag magsår , igen......
Jag har funderat massor i helgen. Jag har säkert ställt mig frågan "är det värt att ha ett jobb som långsamt knäcker en ?" säkert tusen gånger till mig själv. Ena delen av mig bara orkar inte mer, medans den andra delen vägrar sig låta knäckas, och försöker tänka positivt. Jag har ju trots allt ett välbetalt toppjobb.... så nu är det väldigt mycket fram och tillbaka, men vad gör det när man mest av allt är lite småtrött på allt?? Jag känner att jag inte kan lita på mig själv just nu när det gäller rationellt tänkande. Får avvakta.

Ska försöka lyda farfars råd och fokusera mer på nuet. Just idag. Idag jobbar jag och ska göra mitt jobb så bra det går. Jobba undan och inte låta saker växa på hög. Göra en ny actionlist för det var faktiskt bra.

Veckans actionlist:

1. Jobba undan saker på jobbet
2. Öppna mailkorgen på onsdag (har knappt vågat öppna)
3. Betala räkningar
4. Gå till teraupeten
5. Inte fatta viktiga beslut när jag inte kan tänka rationellt
6. fortsätta att äta nyttigt
7. Lyssna på the secret och få lite mer positiv energi igen

Det är en tuff dag idag...ingen energi och mest av allt vill jag åka hem, krypa in under täcket och strejka. Det är synd om mig idag. Jag behöver positiv energi!!!!!=)

Livet i Täby området....

På hemmaplan sysslas det med ett shoppingläger!!!!
http://www.e24.se/kvinna/balans/artikel_1310429.e24

Fyy och usch. Det värsta av allt är att förut hade jag tyckt om iden....
Kanske dags för mig att flytta? Det sägs att man blir som sin omgivning.
Det är det här ytliga livet som jag känner stressar mig, som har gjort mig till något
jag inte är. Man har ryckts med hela karusellen och nu har jag fortfarande en enorm
baksmälla. Men men, nu tänker vi mer på nuet...=)

Det kanske är lite tyst på bloggen ,men hjärnan arbetar på högvarv. Jag har en massa
synpunkter och upptäckter om mig själv! Jag har tagit ledigt i två dagar.....Minna ligger högst upp på schemat!!! Dags att leva i nuet och prioritera sig själv!

Det är bara i nuet jag kan agera

Hela helgen har gått till att utforska mig själv och mina rötter. Resan bar av mot farmor och farfar. När jag var liten var jag inte där så ofta. Som vuxen var det ett nödvändigt måste och vissa år åkte jag inte alls till gården.
Nu dras jag dit. Det känns som att jag precis nu har lärt känna farmor och farfar och deras "konstiga" livsstil. Mina farföräldrar har alltid varit lite knepiga. Annorlunda. Dom har en stor förmögenhet, men lever snålt. En kombination som jag har aldrig fattat. Och ärligt talat inte respekterat heller.
Jag lämnade sambon och sonen hemma och åkte själv. Det tar ett tag att komma fram och jag hade gott om tid att tänka och analysera på allt. Det var svårt att blockera alla orostankar om jobbet men tillslut efter en maktkamp i huvudet så gick även det.
Att starta hos min farmor och farfar faller sig naturligt. Det är det enda sättet att förstå min pappa, hur det kom sig att han övergav gården för att bli egen företagare och flytta ifrån byn.
Jag kan inte påstå direkt att kontakten med mina farföräldrar är idealisk. Det är inte som med min mormor då vi bakade, lekte och stojade omkring nästan jämnt när jag var liten. Även idag har vi en underbar kontakt. Farmor är lite strikt, lite av en adelsdam som har väldigt bestämda åsikter och har gått i flickskola i frankrike. Hon växte upp i en förmögen familj som enda barnet och var väldigt bortskämd med både nannys och tjänstefolk. Hon tjänstgjorde i lottkåren som ung, men har inte delat med sig av sina upplevelser. Förutom nu på sistone då hon har börjat öppna upp sig och berätta om sina erfarenheter och om hennes liv. Något har hänt. Jag antar att det var samtalen om ekonomi som öppnade upp en gemensam intresse och efter detta har hon ringt mig då och då. Farmor äger massor av aktier och är enormt duktig. Hon köpte tex en massa nokia aktier då ingen trodde på bolaget. Hon investerade allt nästan på den finska marknaden och idag är hon minst sagt förmögen.
Hennes strategi har varit enkel sa hon. Något som bara hände. Hennes far var inte nöjd över det faktum att en kvinna skulle ensam ärva gården. Hon fick gång på gång överbevisa sin far och hon drevs av den lilla maktkampen. Vid vuxen ålder köpte hon upp gården av sin far istället för att få ärva!! Av ren stolthet sa hon. Hon började tidigt att köpa aktier och gifte sig med min farfar vars föräldrar också ägde en stor gård. I och med giftermålet blev det ett av landets största privata gårdar. Dom födde söner men alla flyttade tidigt från gården till stadens moderniteter. Ett stort svek enligt farfar som aldrig kunde smälta det faktumet att alla söner lämnade byn.
Och det har legat kvar som ett stort öppet sår. Och ibland känns det som att även min generation har fått sota för det. Relationerna har varit kalla och strikta. Kärlekslösa t.om.
Och detta har jag aldrig kunnat förstå......

Helgen hos mina farföräldrar var konstigt nog både varmt och kärleksfullt den här gången.
Jag fick en stor kram av farmor!!! Hon visade upp gamla fotoalbum och berättade om sina föräldrar. Farfar tog ut mig på en promenad och visade upp skogen och lärde mig massor!!!
Jag fick t.om provköra stora masey ferguson maskinerna och lära mig vad alla olika maskinerna användes för. Jag var med om att så och odla !!! Och gummistövlar inhandlades !!!!
Jag red och mockade hästarna. Matade kossorna och hönsen. På en gård kan man inte skjuta upp saker. Man måste leva i nuet och ta hand om dom olika uppgifterna och sköta om djuren väl. Man kan inte sia om framtiden och undra om frosten förstör första skörden. Man måste vara bered på det men leva för dagen säger farfar.
Hela vistelsen var fantastisk och jag stupade varje kväll i säng. Jag hann inte ens att tänka.
Mer än att jag inte ville åka hem.
Det var en mycket ledsen Minna som åkte hem. Och farmor och farfar.
Hem till stressiga sthlm. Ont i magen sthlm!
Mina farföräldrar gör något vettigt varje dag. Dom driver upp sin gård. Dom brukar det naturen ger. Allt under ekologiska former. Dom köper aktier, köper mark och lever av sin gård.
Dom är inte beroende av el och räntor och amorteringar. Varje dag tar dom hand om sina djur, respekterar sin gård och njuter av kroppsjobbet då dom vet att allt är deras och det är värt att kämpa hårt för!!! Dom säljer det som gården ger och lever gott på det trots att bönder har det svårt idag. Men mina farföräldrar har inga lån bara tillgångar.

Det känns som ett sår har läkt. Jag känner mig mer hel.´Och jag har även insett att det man kämpar för varje dag måste vara något värt att kämpa för!!!! Det ska ha en mening.
Det är okej att jag har skuldkänslor gällande förflutna. Det är okej att jag har gjort så mycket fel i mitt liv. Jag förlåter mig själv för det. Det är det förflutna och jag kan inte ändra det.
Det är även okej för mig att oroa mig lite för framtiden och undra om jag har valt dom rätta vägarna men egentligen har jag bara nuet! Just nu. Det är just nu jag kan besluta mig för vissa saker. Det är just nu jag kan bygga upp en tryggare framtid. Efter resan har jag förstått att min största utmaning ligger i att kunna leva idag och just nu och göra det så bra som jag kan. Och om jag lyckas med det, då tror jag att jag kommer att må mycket bättre psykiskt. För det är bara i nuet jag kan agera...

att lära känna mig själv, och våga bli jag..

VAD LÄTT DET ÄR ATT SE PÅ DE ANDRA
OCH GÖRA DE RÄTTA SAKERNA.
VAD SVÅRT DET ÄR ATT SE SIG SJÄLV
OCH GÖRA DET SOM ÄR RÄTT FÖR EN SJÄLV.


Har ni tänkt på hur lätt det är. Om man ska hjälpa en annan människa så är det så
lätt att ge råd. Men att våga förändra sitt eget liv och beteenden är jätte svårt.
Allt bottnar i rädslor. Men om man lyssnar noga på sig själv så vet man vad man måste göra.
Jag visste att det inte var bra att handla och spendera så som man gjorde. Det är inte bra att leva för dagen ifall att. Jag visste att jag borde spara till en buffert. Men det var tråkigt. Det var ingen kul. Istället levde jag livet och köpte och köpte det jag ville ha....men ärligt talat levde jag inte alls...den ständiga oron, och alla rädslor, det var inget liv...
Nu shoppar jag bara det jag behöver. Uppskattar mina saker mer. Och sakta men säkert växer en buffert fram. För varje sparad krona så blir jag lugnare. Jag är fokuserad, jag har ett mål att uppnå. Jag gör något varje dag som gör att jag kan bli tryggare och friare. Att ha en buffert det är frihet för mig. Friheten att välja.

Den sanna friheten är att släppa taget om att söka andras bekräftelse. Då behöver du inte hävda dig och kämpa för att få uppmärksamhet. Frihet är också att inte längre vilja ge igen när någon sårat dig. När du kan ge upp dessa två saker får du loss mycket energi!
- Sanna Ehdin-

Jag har ofta undrat vad höll mig tillbaka? Varför väntade jag så länge? Jag tror att jag var för trött för att orka bry mig. Jag var också rädd för att våga förändra mig och verkligen erkänna mina fel och brister. Det hade gjort mig för sårbar. Istället levde jag med en falsk självbild. Utåt var allt perfekt. Jag har ett respektabelt jobb och jag har lyckats över förväntan när det gäller karriären. Därför fick jag ett enormt press över mig även i privatlivet.
Jag föll för hela livstilen, att ständigt ha det nya, det fina, det exklusiva. Mitt jobb förändrade mig massor och jag lät det ske. Över en natt förvandlades jag till något som inte var jag.
Har ni tillexempel läst kontaktannonser? Enligt dom picknickar och reser medelsvensson jämnt och ständigt. Men gör vi verkligen det, eller är det bara en bild vi sänder ut?
"Jag är en tjej på trettio som älskar att resa och njuta av en picknick i parken"?? Är det det viktiga när vi letar efter en potentiell partner??? En picknick?
Människor "fastnar" och det gjorde jag med.
I helgen ska jag åka till mina rötter och se mig omkring. Jag ska kika på bilder när jag var liten. Analysera vem jag var då innan samhället formade om mig...
Vem vet, jag kanske byter gucci skorna mot gummistövlar och galonkläder?
Men hur som helst ska det bli kul att få träffa Minna....=) Den riktiga Minna, sen får vi hoppas att hon inte blir för besviken på mig över hur illa jag har behandlat henne....

kuratorn och styrelsemöte

Jag var hos kuratorn och kan inte ärligt talat säga om det gav så mycket, men jag ska ge det ett par försök till. Jag tyckte att vi knappt pratade om shoppingen alls, och det var mest hon som pratade. Vi tog inte heller upp något gällande stressen på mitt jobb. Dock pratade hon mycket om kosten och motion!!!!??!!
Hur samtalet handlade om detta har jag ingen aning om. Hon undrade om jag var deprimerad eller kände mig utbränd. Jag fick göra ett test men hon kommenterade inte resultatet mer än att jag befann mig nära den riskzonen. Sen pratade hon om dagsljusets positiva effekter och om diabetes. Hon babblade vidare om frukostar! Hon bad mig göra en fruktsmoothie till frukost varje dag! Så det var råden, en fruktsmoothie till frukost och sen slängde hon med ett faktahäfte om depressioner!!!
Men men, nu ger jag inte upp så lätt. Allt kanske har en poäng, jag får ge henne minst två gr till...

Annars löper allt på som vanligt med jobb, hem och familjen. Jag sparar fortfarande till bufferten och köpstopp råder! Stenhårt!

Nu ska jag för en gångs skull åka hem tidigt och städa. Har slutat 8-9 tiden hela veckan.
Styrelsen accepterade mitt förslag! JIPPIEE!! Så nu fortsätter vi att kämpa! =)

unga thailändskor och gamla gubbar

Stor varning för alla känsliga personer att läsa dagens bloginlägg!
Detta inlägg är inte på något sätt rasisitiskt. Jag bara undrar hur svenska män
fungerar??!!
Jag var på migrationsverket igår. Oh my god!! Jag förväntade mig att se flyktingar, en och annan europe och t.om några lyckliga par som hade hittat kärleken på en annan kontinent.
Och någ fasiken såg jag par. Äldre män med unga thailändskor. Massor av såna par. Inte en, inte tre, och inte tio utan minst 50 såna par!
Det var ganska underhållande att sitta där och glo. Lååånga väntetider.
Dom thailändska tjejerna var i 20 års åldern. Dom hade minikjolar och högklackat.
Gubbarna var i 40-50-60-70 års åldern. Tjejerna hängde som lerhalmar över gubbarna. Strök dom på pannan, kramade och skrattade hela tiden. Äkta kärlek. Garanterat. Pengar har ingenting med detta att göra. Vacker kärlek. Trygg kärlek.
Migrationskvinnan frågar mannen runt 65 år om sin flickväns namn. Hon kan inte stava. Han vet inte exakt vad hon heter. Dom kikar i passet efter ledtrådar! Något med mjau eller var det mjiau? Intervjun fortsätter. Hur många barn har hon? Mannen vet inte. Tror att hon har två.
Det visar sig finnas tre barn. Ålder på mjau kissen blir 24 år enligt passet.
En massa fler pinsamma frågor, och en massa fler pinsamma svar.
Jag tittar fashinerat på. Det här är äkta såpunderhållning och jag har första parkett plats.
Efter detta går jag till ett växlingskontor brevid. Det är proppfullt! Frågar min vänninna att hur kan det vara lågkonjuktur om det är så många som ska resa. Hon skrattar till småsurt. Säger "western union" . Jag fattar ingenting. Tar en kölapp. Och efter en minut ramlar bollen ner!
Det är samma thailändskor och samma gamla gubbar. Det skickas ner pengar hejvilt till Thailand och Kambodja. Har jag sagt att kramarna och leenden har blivit större nu. Männen krafsar nervöst efter plånboken. Plötsligt hör jag engelska ord från tjejerna. "more money, mamma no food, baby hungry, mamma angry, no good husband"
Efter ca 30 minuter är det min tur. Jag går till luckan och säger "hej, jag vill växla till Euro"
Kvinnan i luckan ser på mig frågande. "vänta "säger hon. En annan man kommer in. Han tittar på mig som om jag vore värsta jobbiga kunden och tillslut säger han, vi har inte så mycket euro!!!
Nehe!
Okej!
Jag går ut! Det pussas och kramas hejvilt där inne! Unga thailändskor och gamla svenska
gubbar.
Jag frågar min vänninna, "drömde jag nyss om att jag var med i en gubbsjuk dröm eller vad"??
Nej hjärtat säger hon, "me love u very much long time me pregnant give me money my baby reality var det där"
Jaha.
Jag kan bara konstatera, jag är i helt fel bransch! =) Det råder ingen lågkonjuktur där inte!!!

uppdatering kaffekannan

kaffekannan innehåller 1000 kr i tiokronor. Jag älskar guldtior=)
Bara tanken att spara smått hade aldrig fallit mig in. 1000 kr är en helt okej hemmabuffert i nöd. Målet är dock att ha hela kaffekannan full. Jag hoppas att det ska rymmas en hel månadslön i guldtior=)
Cola flaskan är nästan full=) kanske en månad eller två till=)