Hela helgen höll familjen på i trädgården. Det kändes så skönt och avslappnande.
Jag älskar att påta i trädgården. Dock fick jag magsår , igen......
Jag har funderat massor i helgen. Jag har säkert ställt mig frågan "är det värt att ha ett jobb som långsamt knäcker en ?" säkert tusen gånger till mig själv. Ena delen av mig bara orkar inte mer, medans den andra delen vägrar sig låta knäckas, och försöker tänka positivt. Jag har ju trots allt ett välbetalt toppjobb.... så nu är det väldigt mycket fram och tillbaka, men vad gör det när man mest av allt är lite småtrött på allt?? Jag känner att jag inte kan lita på mig själv just nu när det gäller rationellt tänkande. Får avvakta.
Ska försöka lyda farfars råd och fokusera mer på nuet. Just idag. Idag jobbar jag och ska göra mitt jobb så bra det går. Jobba undan och inte låta saker växa på hög. Göra en ny actionlist för det var faktiskt bra.
Veckans actionlist:
1. Jobba undan saker på jobbet
2. Öppna mailkorgen på onsdag (har knappt vågat öppna)
3. Betala räkningar
4. Gå till teraupeten
5. Inte fatta viktiga beslut när jag inte kan tänka rationellt
6. fortsätta att äta nyttigt
7. Lyssna på the secret och få lite mer positiv energi igen
Det är en tuff dag idag...ingen energi och mest av allt vill jag åka hem, krypa in under täcket och strejka. Det är synd om mig idag. Jag behöver positiv energi!!!!!=)
tisdag 19 maj 2009
onsdag 13 maj 2009
Livet i Täby området....
På hemmaplan sysslas det med ett shoppingläger!!!!
http://www.e24.se/kvinna/balans/artikel_1310429.e24
Fyy och usch. Det värsta av allt är att förut hade jag tyckt om iden....
Kanske dags för mig att flytta? Det sägs att man blir som sin omgivning.
Det är det här ytliga livet som jag känner stressar mig, som har gjort mig till något
jag inte är. Man har ryckts med hela karusellen och nu har jag fortfarande en enorm
baksmälla. Men men, nu tänker vi mer på nuet...=)
Det kanske är lite tyst på bloggen ,men hjärnan arbetar på högvarv. Jag har en massa
synpunkter och upptäckter om mig själv! Jag har tagit ledigt i två dagar.....Minna ligger högst upp på schemat!!! Dags att leva i nuet och prioritera sig själv!
http://www.e24.se/kvinna/balans/artikel_1310429.e24
Fyy och usch. Det värsta av allt är att förut hade jag tyckt om iden....
Kanske dags för mig att flytta? Det sägs att man blir som sin omgivning.
Det är det här ytliga livet som jag känner stressar mig, som har gjort mig till något
jag inte är. Man har ryckts med hela karusellen och nu har jag fortfarande en enorm
baksmälla. Men men, nu tänker vi mer på nuet...=)
Det kanske är lite tyst på bloggen ,men hjärnan arbetar på högvarv. Jag har en massa
synpunkter och upptäckter om mig själv! Jag har tagit ledigt i två dagar.....Minna ligger högst upp på schemat!!! Dags att leva i nuet och prioritera sig själv!
tisdag 12 maj 2009
Det är bara i nuet jag kan agera
Hela helgen har gått till att utforska mig själv och mina rötter. Resan bar av mot farmor och farfar. När jag var liten var jag inte där så ofta. Som vuxen var det ett nödvändigt måste och vissa år åkte jag inte alls till gården.
Nu dras jag dit. Det känns som att jag precis nu har lärt känna farmor och farfar och deras "konstiga" livsstil. Mina farföräldrar har alltid varit lite knepiga. Annorlunda. Dom har en stor förmögenhet, men lever snålt. En kombination som jag har aldrig fattat. Och ärligt talat inte respekterat heller.
Jag lämnade sambon och sonen hemma och åkte själv. Det tar ett tag att komma fram och jag hade gott om tid att tänka och analysera på allt. Det var svårt att blockera alla orostankar om jobbet men tillslut efter en maktkamp i huvudet så gick även det.
Att starta hos min farmor och farfar faller sig naturligt. Det är det enda sättet att förstå min pappa, hur det kom sig att han övergav gården för att bli egen företagare och flytta ifrån byn.
Jag kan inte påstå direkt att kontakten med mina farföräldrar är idealisk. Det är inte som med min mormor då vi bakade, lekte och stojade omkring nästan jämnt när jag var liten. Även idag har vi en underbar kontakt. Farmor är lite strikt, lite av en adelsdam som har väldigt bestämda åsikter och har gått i flickskola i frankrike. Hon växte upp i en förmögen familj som enda barnet och var väldigt bortskämd med både nannys och tjänstefolk. Hon tjänstgjorde i lottkåren som ung, men har inte delat med sig av sina upplevelser. Förutom nu på sistone då hon har börjat öppna upp sig och berätta om sina erfarenheter och om hennes liv. Något har hänt. Jag antar att det var samtalen om ekonomi som öppnade upp en gemensam intresse och efter detta har hon ringt mig då och då. Farmor äger massor av aktier och är enormt duktig. Hon köpte tex en massa nokia aktier då ingen trodde på bolaget. Hon investerade allt nästan på den finska marknaden och idag är hon minst sagt förmögen.
Hennes strategi har varit enkel sa hon. Något som bara hände. Hennes far var inte nöjd över det faktum att en kvinna skulle ensam ärva gården. Hon fick gång på gång överbevisa sin far och hon drevs av den lilla maktkampen. Vid vuxen ålder köpte hon upp gården av sin far istället för att få ärva!! Av ren stolthet sa hon. Hon började tidigt att köpa aktier och gifte sig med min farfar vars föräldrar också ägde en stor gård. I och med giftermålet blev det ett av landets största privata gårdar. Dom födde söner men alla flyttade tidigt från gården till stadens moderniteter. Ett stort svek enligt farfar som aldrig kunde smälta det faktumet att alla söner lämnade byn.
Och det har legat kvar som ett stort öppet sår. Och ibland känns det som att även min generation har fått sota för det. Relationerna har varit kalla och strikta. Kärlekslösa t.om.
Och detta har jag aldrig kunnat förstå......
Helgen hos mina farföräldrar var konstigt nog både varmt och kärleksfullt den här gången.
Jag fick en stor kram av farmor!!! Hon visade upp gamla fotoalbum och berättade om sina föräldrar. Farfar tog ut mig på en promenad och visade upp skogen och lärde mig massor!!!
Jag fick t.om provköra stora masey ferguson maskinerna och lära mig vad alla olika maskinerna användes för. Jag var med om att så och odla !!! Och gummistövlar inhandlades !!!!
Jag red och mockade hästarna. Matade kossorna och hönsen. På en gård kan man inte skjuta upp saker. Man måste leva i nuet och ta hand om dom olika uppgifterna och sköta om djuren väl. Man kan inte sia om framtiden och undra om frosten förstör första skörden. Man måste vara bered på det men leva för dagen säger farfar.
Hela vistelsen var fantastisk och jag stupade varje kväll i säng. Jag hann inte ens att tänka.
Mer än att jag inte ville åka hem.
Det var en mycket ledsen Minna som åkte hem. Och farmor och farfar.
Hem till stressiga sthlm. Ont i magen sthlm!
Mina farföräldrar gör något vettigt varje dag. Dom driver upp sin gård. Dom brukar det naturen ger. Allt under ekologiska former. Dom köper aktier, köper mark och lever av sin gård.
Dom är inte beroende av el och räntor och amorteringar. Varje dag tar dom hand om sina djur, respekterar sin gård och njuter av kroppsjobbet då dom vet att allt är deras och det är värt att kämpa hårt för!!! Dom säljer det som gården ger och lever gott på det trots att bönder har det svårt idag. Men mina farföräldrar har inga lån bara tillgångar.
Det känns som ett sår har läkt. Jag känner mig mer hel.´Och jag har även insett att det man kämpar för varje dag måste vara något värt att kämpa för!!!! Det ska ha en mening.
Det är okej att jag har skuldkänslor gällande förflutna. Det är okej att jag har gjort så mycket fel i mitt liv. Jag förlåter mig själv för det. Det är det förflutna och jag kan inte ändra det.
Det är även okej för mig att oroa mig lite för framtiden och undra om jag har valt dom rätta vägarna men egentligen har jag bara nuet! Just nu. Det är just nu jag kan besluta mig för vissa saker. Det är just nu jag kan bygga upp en tryggare framtid. Efter resan har jag förstått att min största utmaning ligger i att kunna leva idag och just nu och göra det så bra som jag kan. Och om jag lyckas med det, då tror jag att jag kommer att må mycket bättre psykiskt. För det är bara i nuet jag kan agera...
Nu dras jag dit. Det känns som att jag precis nu har lärt känna farmor och farfar och deras "konstiga" livsstil. Mina farföräldrar har alltid varit lite knepiga. Annorlunda. Dom har en stor förmögenhet, men lever snålt. En kombination som jag har aldrig fattat. Och ärligt talat inte respekterat heller.
Jag lämnade sambon och sonen hemma och åkte själv. Det tar ett tag att komma fram och jag hade gott om tid att tänka och analysera på allt. Det var svårt att blockera alla orostankar om jobbet men tillslut efter en maktkamp i huvudet så gick även det.
Att starta hos min farmor och farfar faller sig naturligt. Det är det enda sättet att förstå min pappa, hur det kom sig att han övergav gården för att bli egen företagare och flytta ifrån byn.
Jag kan inte påstå direkt att kontakten med mina farföräldrar är idealisk. Det är inte som med min mormor då vi bakade, lekte och stojade omkring nästan jämnt när jag var liten. Även idag har vi en underbar kontakt. Farmor är lite strikt, lite av en adelsdam som har väldigt bestämda åsikter och har gått i flickskola i frankrike. Hon växte upp i en förmögen familj som enda barnet och var väldigt bortskämd med både nannys och tjänstefolk. Hon tjänstgjorde i lottkåren som ung, men har inte delat med sig av sina upplevelser. Förutom nu på sistone då hon har börjat öppna upp sig och berätta om sina erfarenheter och om hennes liv. Något har hänt. Jag antar att det var samtalen om ekonomi som öppnade upp en gemensam intresse och efter detta har hon ringt mig då och då. Farmor äger massor av aktier och är enormt duktig. Hon köpte tex en massa nokia aktier då ingen trodde på bolaget. Hon investerade allt nästan på den finska marknaden och idag är hon minst sagt förmögen.
Hennes strategi har varit enkel sa hon. Något som bara hände. Hennes far var inte nöjd över det faktum att en kvinna skulle ensam ärva gården. Hon fick gång på gång överbevisa sin far och hon drevs av den lilla maktkampen. Vid vuxen ålder köpte hon upp gården av sin far istället för att få ärva!! Av ren stolthet sa hon. Hon började tidigt att köpa aktier och gifte sig med min farfar vars föräldrar också ägde en stor gård. I och med giftermålet blev det ett av landets största privata gårdar. Dom födde söner men alla flyttade tidigt från gården till stadens moderniteter. Ett stort svek enligt farfar som aldrig kunde smälta det faktumet att alla söner lämnade byn.
Och det har legat kvar som ett stort öppet sår. Och ibland känns det som att även min generation har fått sota för det. Relationerna har varit kalla och strikta. Kärlekslösa t.om.
Och detta har jag aldrig kunnat förstå......
Helgen hos mina farföräldrar var konstigt nog både varmt och kärleksfullt den här gången.
Jag fick en stor kram av farmor!!! Hon visade upp gamla fotoalbum och berättade om sina föräldrar. Farfar tog ut mig på en promenad och visade upp skogen och lärde mig massor!!!
Jag fick t.om provköra stora masey ferguson maskinerna och lära mig vad alla olika maskinerna användes för. Jag var med om att så och odla !!! Och gummistövlar inhandlades !!!!
Jag red och mockade hästarna. Matade kossorna och hönsen. På en gård kan man inte skjuta upp saker. Man måste leva i nuet och ta hand om dom olika uppgifterna och sköta om djuren väl. Man kan inte sia om framtiden och undra om frosten förstör första skörden. Man måste vara bered på det men leva för dagen säger farfar.
Hela vistelsen var fantastisk och jag stupade varje kväll i säng. Jag hann inte ens att tänka.
Mer än att jag inte ville åka hem.
Det var en mycket ledsen Minna som åkte hem. Och farmor och farfar.
Hem till stressiga sthlm. Ont i magen sthlm!
Mina farföräldrar gör något vettigt varje dag. Dom driver upp sin gård. Dom brukar det naturen ger. Allt under ekologiska former. Dom köper aktier, köper mark och lever av sin gård.
Dom är inte beroende av el och räntor och amorteringar. Varje dag tar dom hand om sina djur, respekterar sin gård och njuter av kroppsjobbet då dom vet att allt är deras och det är värt att kämpa hårt för!!! Dom säljer det som gården ger och lever gott på det trots att bönder har det svårt idag. Men mina farföräldrar har inga lån bara tillgångar.
Det känns som ett sår har läkt. Jag känner mig mer hel.´Och jag har även insett att det man kämpar för varje dag måste vara något värt att kämpa för!!!! Det ska ha en mening.
Det är okej att jag har skuldkänslor gällande förflutna. Det är okej att jag har gjort så mycket fel i mitt liv. Jag förlåter mig själv för det. Det är det förflutna och jag kan inte ändra det.
Det är även okej för mig att oroa mig lite för framtiden och undra om jag har valt dom rätta vägarna men egentligen har jag bara nuet! Just nu. Det är just nu jag kan besluta mig för vissa saker. Det är just nu jag kan bygga upp en tryggare framtid. Efter resan har jag förstått att min största utmaning ligger i att kunna leva idag och just nu och göra det så bra som jag kan. Och om jag lyckas med det, då tror jag att jag kommer att må mycket bättre psykiskt. För det är bara i nuet jag kan agera...
fredag 8 maj 2009
att lära känna mig själv, och våga bli jag..
VAD LÄTT DET ÄR ATT SE PÅ DE ANDRA
OCH GÖRA DE RÄTTA SAKERNA.
VAD SVÅRT DET ÄR ATT SE SIG SJÄLV
OCH GÖRA DET SOM ÄR RÄTT FÖR EN SJÄLV.
Har ni tänkt på hur lätt det är. Om man ska hjälpa en annan människa så är det så
lätt att ge råd. Men att våga förändra sitt eget liv och beteenden är jätte svårt.
Allt bottnar i rädslor. Men om man lyssnar noga på sig själv så vet man vad man måste göra.
Jag visste att det inte var bra att handla och spendera så som man gjorde. Det är inte bra att leva för dagen ifall att. Jag visste att jag borde spara till en buffert. Men det var tråkigt. Det var ingen kul. Istället levde jag livet och köpte och köpte det jag ville ha....men ärligt talat levde jag inte alls...den ständiga oron, och alla rädslor, det var inget liv...
Nu shoppar jag bara det jag behöver. Uppskattar mina saker mer. Och sakta men säkert växer en buffert fram. För varje sparad krona så blir jag lugnare. Jag är fokuserad, jag har ett mål att uppnå. Jag gör något varje dag som gör att jag kan bli tryggare och friare. Att ha en buffert det är frihet för mig. Friheten att välja.
Den sanna friheten är att släppa taget om att söka andras bekräftelse. Då behöver du inte hävda dig och kämpa för att få uppmärksamhet. Frihet är också att inte längre vilja ge igen när någon sårat dig. När du kan ge upp dessa två saker får du loss mycket energi!
- Sanna Ehdin-
Jag har ofta undrat vad höll mig tillbaka? Varför väntade jag så länge? Jag tror att jag var för trött för att orka bry mig. Jag var också rädd för att våga förändra mig och verkligen erkänna mina fel och brister. Det hade gjort mig för sårbar. Istället levde jag med en falsk självbild. Utåt var allt perfekt. Jag har ett respektabelt jobb och jag har lyckats över förväntan när det gäller karriären. Därför fick jag ett enormt press över mig även i privatlivet.
Jag föll för hela livstilen, att ständigt ha det nya, det fina, det exklusiva. Mitt jobb förändrade mig massor och jag lät det ske. Över en natt förvandlades jag till något som inte var jag.
Har ni tillexempel läst kontaktannonser? Enligt dom picknickar och reser medelsvensson jämnt och ständigt. Men gör vi verkligen det, eller är det bara en bild vi sänder ut?
"Jag är en tjej på trettio som älskar att resa och njuta av en picknick i parken"?? Är det det viktiga när vi letar efter en potentiell partner??? En picknick?
Människor "fastnar" och det gjorde jag med.
I helgen ska jag åka till mina rötter och se mig omkring. Jag ska kika på bilder när jag var liten. Analysera vem jag var då innan samhället formade om mig...
Vem vet, jag kanske byter gucci skorna mot gummistövlar och galonkläder?
Men hur som helst ska det bli kul att få träffa Minna....=) Den riktiga Minna, sen får vi hoppas att hon inte blir för besviken på mig över hur illa jag har behandlat henne....
OCH GÖRA DE RÄTTA SAKERNA.
VAD SVÅRT DET ÄR ATT SE SIG SJÄLV
OCH GÖRA DET SOM ÄR RÄTT FÖR EN SJÄLV.
Har ni tänkt på hur lätt det är. Om man ska hjälpa en annan människa så är det så
lätt att ge råd. Men att våga förändra sitt eget liv och beteenden är jätte svårt.
Allt bottnar i rädslor. Men om man lyssnar noga på sig själv så vet man vad man måste göra.
Jag visste att det inte var bra att handla och spendera så som man gjorde. Det är inte bra att leva för dagen ifall att. Jag visste att jag borde spara till en buffert. Men det var tråkigt. Det var ingen kul. Istället levde jag livet och köpte och köpte det jag ville ha....men ärligt talat levde jag inte alls...den ständiga oron, och alla rädslor, det var inget liv...
Nu shoppar jag bara det jag behöver. Uppskattar mina saker mer. Och sakta men säkert växer en buffert fram. För varje sparad krona så blir jag lugnare. Jag är fokuserad, jag har ett mål att uppnå. Jag gör något varje dag som gör att jag kan bli tryggare och friare. Att ha en buffert det är frihet för mig. Friheten att välja.
Den sanna friheten är att släppa taget om att söka andras bekräftelse. Då behöver du inte hävda dig och kämpa för att få uppmärksamhet. Frihet är också att inte längre vilja ge igen när någon sårat dig. När du kan ge upp dessa två saker får du loss mycket energi!
- Sanna Ehdin-
Jag har ofta undrat vad höll mig tillbaka? Varför väntade jag så länge? Jag tror att jag var för trött för att orka bry mig. Jag var också rädd för att våga förändra mig och verkligen erkänna mina fel och brister. Det hade gjort mig för sårbar. Istället levde jag med en falsk självbild. Utåt var allt perfekt. Jag har ett respektabelt jobb och jag har lyckats över förväntan när det gäller karriären. Därför fick jag ett enormt press över mig även i privatlivet.
Jag föll för hela livstilen, att ständigt ha det nya, det fina, det exklusiva. Mitt jobb förändrade mig massor och jag lät det ske. Över en natt förvandlades jag till något som inte var jag.
Har ni tillexempel läst kontaktannonser? Enligt dom picknickar och reser medelsvensson jämnt och ständigt. Men gör vi verkligen det, eller är det bara en bild vi sänder ut?
"Jag är en tjej på trettio som älskar att resa och njuta av en picknick i parken"?? Är det det viktiga när vi letar efter en potentiell partner??? En picknick?
Människor "fastnar" och det gjorde jag med.
I helgen ska jag åka till mina rötter och se mig omkring. Jag ska kika på bilder när jag var liten. Analysera vem jag var då innan samhället formade om mig...
Vem vet, jag kanske byter gucci skorna mot gummistövlar och galonkläder?
Men hur som helst ska det bli kul att få träffa Minna....=) Den riktiga Minna, sen får vi hoppas att hon inte blir för besviken på mig över hur illa jag har behandlat henne....
torsdag 7 maj 2009
kuratorn och styrelsemöte
Jag var hos kuratorn och kan inte ärligt talat säga om det gav så mycket, men jag ska ge det ett par försök till. Jag tyckte att vi knappt pratade om shoppingen alls, och det var mest hon som pratade. Vi tog inte heller upp något gällande stressen på mitt jobb. Dock pratade hon mycket om kosten och motion!!!!??!!
Hur samtalet handlade om detta har jag ingen aning om. Hon undrade om jag var deprimerad eller kände mig utbränd. Jag fick göra ett test men hon kommenterade inte resultatet mer än att jag befann mig nära den riskzonen. Sen pratade hon om dagsljusets positiva effekter och om diabetes. Hon babblade vidare om frukostar! Hon bad mig göra en fruktsmoothie till frukost varje dag! Så det var råden, en fruktsmoothie till frukost och sen slängde hon med ett faktahäfte om depressioner!!!
Men men, nu ger jag inte upp så lätt. Allt kanske har en poäng, jag får ge henne minst två gr till...
Annars löper allt på som vanligt med jobb, hem och familjen. Jag sparar fortfarande till bufferten och köpstopp råder! Stenhårt!
Nu ska jag för en gångs skull åka hem tidigt och städa. Har slutat 8-9 tiden hela veckan.
Styrelsen accepterade mitt förslag! JIPPIEE!! Så nu fortsätter vi att kämpa! =)
Hur samtalet handlade om detta har jag ingen aning om. Hon undrade om jag var deprimerad eller kände mig utbränd. Jag fick göra ett test men hon kommenterade inte resultatet mer än att jag befann mig nära den riskzonen. Sen pratade hon om dagsljusets positiva effekter och om diabetes. Hon babblade vidare om frukostar! Hon bad mig göra en fruktsmoothie till frukost varje dag! Så det var råden, en fruktsmoothie till frukost och sen slängde hon med ett faktahäfte om depressioner!!!
Men men, nu ger jag inte upp så lätt. Allt kanske har en poäng, jag får ge henne minst två gr till...
Annars löper allt på som vanligt med jobb, hem och familjen. Jag sparar fortfarande till bufferten och köpstopp råder! Stenhårt!
Nu ska jag för en gångs skull åka hem tidigt och städa. Har slutat 8-9 tiden hela veckan.
Styrelsen accepterade mitt förslag! JIPPIEE!! Så nu fortsätter vi att kämpa! =)
tisdag 5 maj 2009
unga thailändskor och gamla gubbar
Stor varning för alla känsliga personer att läsa dagens bloginlägg!
Detta inlägg är inte på något sätt rasisitiskt. Jag bara undrar hur svenska män
fungerar??!!
Jag var på migrationsverket igår. Oh my god!! Jag förväntade mig att se flyktingar, en och annan europe och t.om några lyckliga par som hade hittat kärleken på en annan kontinent.
Och någ fasiken såg jag par. Äldre män med unga thailändskor. Massor av såna par. Inte en, inte tre, och inte tio utan minst 50 såna par!
Det var ganska underhållande att sitta där och glo. Lååånga väntetider.
Dom thailändska tjejerna var i 20 års åldern. Dom hade minikjolar och högklackat.
Gubbarna var i 40-50-60-70 års åldern. Tjejerna hängde som lerhalmar över gubbarna. Strök dom på pannan, kramade och skrattade hela tiden. Äkta kärlek. Garanterat. Pengar har ingenting med detta att göra. Vacker kärlek. Trygg kärlek.
Migrationskvinnan frågar mannen runt 65 år om sin flickväns namn. Hon kan inte stava. Han vet inte exakt vad hon heter. Dom kikar i passet efter ledtrådar! Något med mjau eller var det mjiau? Intervjun fortsätter. Hur många barn har hon? Mannen vet inte. Tror att hon har två.
Det visar sig finnas tre barn. Ålder på mjau kissen blir 24 år enligt passet.
En massa fler pinsamma frågor, och en massa fler pinsamma svar.
Jag tittar fashinerat på. Det här är äkta såpunderhållning och jag har första parkett plats.
Efter detta går jag till ett växlingskontor brevid. Det är proppfullt! Frågar min vänninna att hur kan det vara lågkonjuktur om det är så många som ska resa. Hon skrattar till småsurt. Säger "western union" . Jag fattar ingenting. Tar en kölapp. Och efter en minut ramlar bollen ner!
Det är samma thailändskor och samma gamla gubbar. Det skickas ner pengar hejvilt till Thailand och Kambodja. Har jag sagt att kramarna och leenden har blivit större nu. Männen krafsar nervöst efter plånboken. Plötsligt hör jag engelska ord från tjejerna. "more money, mamma no food, baby hungry, mamma angry, no good husband"
Efter ca 30 minuter är det min tur. Jag går till luckan och säger "hej, jag vill växla till Euro"
Kvinnan i luckan ser på mig frågande. "vänta "säger hon. En annan man kommer in. Han tittar på mig som om jag vore värsta jobbiga kunden och tillslut säger han, vi har inte så mycket euro!!!
Nehe!
Okej!
Jag går ut! Det pussas och kramas hejvilt där inne! Unga thailändskor och gamla svenska
gubbar.
Jag frågar min vänninna, "drömde jag nyss om att jag var med i en gubbsjuk dröm eller vad"??
Nej hjärtat säger hon, "me love u very much long time me pregnant give me money my baby reality var det där"
Jaha.
Jag kan bara konstatera, jag är i helt fel bransch! =) Det råder ingen lågkonjuktur där inte!!!
Detta inlägg är inte på något sätt rasisitiskt. Jag bara undrar hur svenska män
fungerar??!!
Jag var på migrationsverket igår. Oh my god!! Jag förväntade mig att se flyktingar, en och annan europe och t.om några lyckliga par som hade hittat kärleken på en annan kontinent.
Och någ fasiken såg jag par. Äldre män med unga thailändskor. Massor av såna par. Inte en, inte tre, och inte tio utan minst 50 såna par!
Det var ganska underhållande att sitta där och glo. Lååånga väntetider.
Dom thailändska tjejerna var i 20 års åldern. Dom hade minikjolar och högklackat.
Gubbarna var i 40-50-60-70 års åldern. Tjejerna hängde som lerhalmar över gubbarna. Strök dom på pannan, kramade och skrattade hela tiden. Äkta kärlek. Garanterat. Pengar har ingenting med detta att göra. Vacker kärlek. Trygg kärlek.
Migrationskvinnan frågar mannen runt 65 år om sin flickväns namn. Hon kan inte stava. Han vet inte exakt vad hon heter. Dom kikar i passet efter ledtrådar! Något med mjau eller var det mjiau? Intervjun fortsätter. Hur många barn har hon? Mannen vet inte. Tror att hon har två.
Det visar sig finnas tre barn. Ålder på mjau kissen blir 24 år enligt passet.
En massa fler pinsamma frågor, och en massa fler pinsamma svar.
Jag tittar fashinerat på. Det här är äkta såpunderhållning och jag har första parkett plats.
Efter detta går jag till ett växlingskontor brevid. Det är proppfullt! Frågar min vänninna att hur kan det vara lågkonjuktur om det är så många som ska resa. Hon skrattar till småsurt. Säger "western union" . Jag fattar ingenting. Tar en kölapp. Och efter en minut ramlar bollen ner!
Det är samma thailändskor och samma gamla gubbar. Det skickas ner pengar hejvilt till Thailand och Kambodja. Har jag sagt att kramarna och leenden har blivit större nu. Männen krafsar nervöst efter plånboken. Plötsligt hör jag engelska ord från tjejerna. "more money, mamma no food, baby hungry, mamma angry, no good husband"
Efter ca 30 minuter är det min tur. Jag går till luckan och säger "hej, jag vill växla till Euro"
Kvinnan i luckan ser på mig frågande. "vänta "säger hon. En annan man kommer in. Han tittar på mig som om jag vore värsta jobbiga kunden och tillslut säger han, vi har inte så mycket euro!!!
Nehe!
Okej!
Jag går ut! Det pussas och kramas hejvilt där inne! Unga thailändskor och gamla svenska
gubbar.
Jag frågar min vänninna, "drömde jag nyss om att jag var med i en gubbsjuk dröm eller vad"??
Nej hjärtat säger hon, "me love u very much long time me pregnant give me money my baby reality var det där"
Jaha.
Jag kan bara konstatera, jag är i helt fel bransch! =) Det råder ingen lågkonjuktur där inte!!!
söndag 3 maj 2009
uppdatering kaffekannan
kaffekannan innehåller 1000 kr i tiokronor. Jag älskar guldtior=)
Bara tanken att spara smått hade aldrig fallit mig in. 1000 kr är en helt okej hemmabuffert i nöd. Målet är dock att ha hela kaffekannan full. Jag hoppas att det ska rymmas en hel månadslön i guldtior=)
Cola flaskan är nästan full=) kanske en månad eller två till=)
Bara tanken att spara smått hade aldrig fallit mig in. 1000 kr är en helt okej hemmabuffert i nöd. Målet är dock att ha hela kaffekannan full. Jag hoppas att det ska rymmas en hel månadslön i guldtior=)
Cola flaskan är nästan full=) kanske en månad eller två till=)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)