jag inser en hel del småsanningar varje dag som gör rejält ont! Det känns som om jag först nu börjar vakna upp efter en period av dimma. Jag börjar inse att jag börjar bli "tant" snart och måste börja våga men framför allt orka ändra på mitt liv. Just nu känns livet otroligt lättsamt, jag trivs på nya jobbet, känner mig inspirerad av skolan, men, självklart ett jävla men ,här hemma går det åt helvete. Vi pratar knappt med varandra. Han sitter framför sin data medans jag städar, jobbar eller försöker planera framåt.
Jag kanske måste börja ta tag i mig och mitt liv? I allafall, jag har beslutat att sluta tjata om pengar. Jag fixar mitt sparande själv. Jag fixar ett tryggare liv åt mig själv. Eller som någon så smart uttryckte det, "fuck off pengar"
14 kommentarer:
Tyvärr känner jag igen den situationen du beskriver, där mannen i huset sitter vid datorn medan kvinnan i fråga gör allt som måste göras.
Jag känner flera tjejer som är i eller har varit i sådana förhållanden, och en sak har de gemensamt: ingen av dem är eller var lyckliga.
Men du har många bloggläsare som stöttar dig mentalt i vad du än beslutar dig för att göra, glöm inte det när det känns tungt!
Oj, jobbigt, inget vidare alls ju. Hoppas ni reder ut det snart!
fuck-off pengar eller ett "dra-åt-helvete-konto"
Har man bara det så kanske man känner sig tryggare och på det viset KANSKE förhållandet blir bättre också... sen får man nog vara tuff och låta honom betala minst lika mycket till räkningar, mat mm annars kanske en ica -kasse med med två par kalsonger, en deo och rakhyvel på ytterdörren med utbytt lås effektivt??? ;)
Ingen av er verkar trivas i förhållandet, ni behöver ta er ur svackan på ett eller annat sätt.
Här kommer en klyscha som hjälp :-)
"Livet är till för att levas, inte överlevas"
Vi håller på dig Minna.
Tycker du är grym, ett föredöme för andra som kanske tror att det är för sent för att ändra på sig och sitt liv! Låt inte din sambo stå ivägen för det, få honom att gå på samma väg åt samma håll eller knuffa ner karln i diket! =)
Jag håller med de tidigare inläägen. Ge honom en chans att utvecklas och växa med dig...om han inte vill eller kan, så kanske det är dags att fundera på hur du vill gå vidare med ditt liv, med eller utan honom? tyvärr är det ju ibland så att man växer ifrån varann. Den ena utvecklas, och den andre står still eller tom bromsar utvecklingen. Under min utbildning till psykolog var det många relationer bland mina klasskamrater som havererade. Under utbildningen så utvecklas man enormt, inte minst genom kravet på 1½ års egenterapi. Och tyvärr är det så att den man delat många år med står kvar och stampar och inte har något intresse av att följa med på den vägen man själv har börjat vandra. Kan du leva med att han fortsätter att vara den person han varit hela tiden och väljer att vara kvar där, eller utvecklas du såpass mycket på ditt håll att det som en gång förenade er inte finns kvar?? Det är frågor bara du själv kan svara på, men som är värda att ägna tid att fundera på så kommer svaret så småningom av sig själv.
Lycka till! Ansi
Tråkigt att ni inte är på samma bana så att säga. Det måste kännas förjävligt!
Men kör ditt eget race det tycker jag låter bra.Klart du bara ska spara åt dig själv när han inte är med på det. Rätt beslut enligt mitt tycke!
Ett sådant liv kan du inte acceptera!! Jag klarar inte av as-gubbar som inte gör sin del i hushållet. Släng ut skitgubben! (Det är iallafall bra att du har börjat spara i ditt eget konto bara för dig själv iallafall. Det är ett steg i rätt riktning!)
Kör ditt race Minna! Du har fixat så oerhört mkt, kommit så långt! Du är på rätt väg och ibland så tar det tid för andra att följa med, och ibland vill dem helt enkelt inte följa med i utvecklingen, men det kommer visa sig!
Tänker på dig!
Jag förstår inte varför folk börjar skrika om att "kasta ut honom"? Lite väl drastiskt efter så många år tillsammans. Svackor har väl alla? Det är bara att jobba sig igenom dem och OM det inte går.. ja, då är det en sak men det måste väl vara värt att försöka innan man börjar råda någon att slänga ut någon?
Ang ekonomin så tror jag att det är klokt att ha sina egna pengar. Ett eget sparande. Jag skulle bli helt tokig om jag inte hade egna pengar som jag kan göra vad jag vill med utan att min sambo lägger sig i, och jag antar att han känner samma sak. Tycker det är obehagligt med par som "delar allt". Sedan är det bra med ett eller flera gemensammma konton som båda bestämmer över tillsammans och där det inte går att ta ut pengar utan den andres medgivande. Sedan är det bra med någon rättvis överenskommelse vad gäller löpande utgifter. Sedan är det att betänka (för kvinnor) att inte vara den enda som lägger pengar på att piffa hemmet till högtider osv. Själv löser jag det genom att ge min sambo en lista på t ex dukar, blommor eller annat man vill ha till t ex jul så att det inte är bara jag som lägger "mina" pengar på sånt som vi båda vill ha men som bara jag tänker på att köpa. Likaså när det gäller barnens kläder, där brukar de flesta kvinnor vara den som får ha koll, men det är viktigt att man delar på utgifterna eftersom man lätt kan låta sig luras av att det inte handlar om så mycket pengar eftersom man ofta inte köper allt på ett bräde.
Sofia
Tänker på dig och hoppas att du har det bra och att saker och ting har lugnat ner sig lite.
Kram!
vackraste älsklingen, älskar din blogg!! Kom tillbaka nu! Vart har du tagit vägen?
Kul att du är tillbaka. Kämpa på bara. Du klarar dig bra själv!
http://www.köpstopp.se - den borde du testa!
Skicka en kommentar