Tiden bara flyger iväg,,,jag har så otroligt mycket på jobbet men samtidigt tar utbildningen massor av min tid. Jag känner mig jätte konstig. Ena delen av mig är slutkörd tack vare alla problem på jobbet medans den andra delen är helt fascinerad av all den nya kunskapen som jag får i mig från studerandet.
Jag studerar i Danderyd, och jag blir ganska chockad av det jag ser. Alla mina klasskamrater är duktiga. Alla kämpar hårt. Alla antingen driver eget eller ska satsa gärnet på sin nya karriär. Jag har nog aldrig blivit så mycket peppad eller fått goda råd som nu. Jag får helt andra råd än jag normalt skulle få. Det är inga klapp på kinden utan mer kör så det ryker tips! Vi diskuterade mitt tuffa jobb och dom flesta tyckte att jag skulle hänga kvar. "ge inte upp nu" "du har ju kommit så långt" "det är bara kämpa så länge du kan, även om det är tufft nu betyder det inte att det är tufft i framtiden" "se på den ljusa sidan" "jag skulle ha gjort mitt yttersta och först slutat om företaget hade konkat"....." hur skulle det se ut om alla gav upp så fort höga backen kommer" "vem är det som säger att man max får må dåligt ett år på sitt jobb" "om pengarna gör en viktig insats då håller du kvar jobbet" "lär dig se på problemen som uppgifter att krossa, få blodad tand och slåss" " ta dig till toppen om du så ska slåss, gråta i badrummet i fosterställning, vad som helst bara du fortsätter och inte står still i båten"
Jag vet inte om jag studerar med supermänniskor. Det känns lite så. Men ur ekonomisk synvinkel har dom allt. Dom verkar vara väldigt nöjda annars också. Är glada och trevliga och skrattar mycket. Ena kurskamraten sa, " det är inte jobbets fel, det är ett problem i ditt känsloliv. Gå någon ångestkurs och ge ångesten en smäll på käften, det är din kropp , du styr dina tankar och känslor, nu leker din kropp med dig, skippa känslorna"
På någott sätt har dom rätt. Det är nog lite mer Secret stuk på dom fina danderyd-djursholms människorna. Dom tar plats, vågar ta plats och är inte rädda för att misslyckas. Då kom jag att tänka på farfars ord...hur många gånger ramlar inte en bebis innan han lär sig gå? Tänk om han plötsligt skulle ge upp? Sen frågade min kurslärare, "varför tror vi per automatik alltid att det 'är oss det är fel på om datan eller något strular"
Nåja Danderyds människorna gör det inte. Det sägs att om man vill bli rik ska man umgås med eliten. Sveriges näringslivseliter bor i Djursholm, Danderyd mm. The secret säger lev med människor som redan har det du vill ha, lev och var med och fake it till u make it. Jag vill gärna hitta en spricka i fasaden hos dessa Djursholms människor. Men faktum är att dom har inte mer sprickor än den vanlige svensken. Nu har jag inte studerat detta fenomen tillräckligt länge, men det verkar som om dom har fin kontakt med släkt och vänner. Visserligen jobbar dom mer än normalsvensken, men samtidigt har dom råd att unna sig lyxiga semesterupplevelser tillsammans. Det är inte kvantiteten utan kvalitén verkar vara ett utmärkt ordspråk för att förklara danderysmänniskorna.
Jag har alltid vetat om att sverige har klass skillnader. Men det har inte bara med pengarna att göra. Det är även sättet hur dom stöttar varandra. Dom älskar att ge ut goda råd och tips. Frågar ofta hur går det och säger alltid, Säg till om det finns något jag kan göra! Tjänster och gentjänster. Hjärnan är så full med nya intryck=) Jag behöver nog analysera lite mer.....Ta inte mitt svammel på alvar ännu....det kommer säkert en massa negativt snart*skrattar*
Men en upplevelse är det allt! =)
På sparande fronten går det lite sakta. Det känns som om utgifterna är så större än inkomsterna. Men jag kämpar på och betar av räkning efter räkning och sparar en massa mynt. Varje dag. Jag amorterar lite extra och har även köpt lite aktier för någon futtig hundralapp. Jag har en så stor lust att bara skita i allt. Jag är lite shoppingsugen, vill trösta mig nu när det känns jobbigt...men jag gör det inte...Just nu känns livet pest när jag jobbar men samtidigt känns det som rena himmelriket dom dagarna jag studerar. Jag tycker inte att pengar kan köpa lycka, iallafall inte om man har ett jobb där man mår så dåligt. Friheten att få välja ,det ger lycka i min mening. Att man får må bra, det är lycka! Så dåligt som jag nu mår, det är inte lycka. Jag tror faktiskt att jag ger upp snart. Jag orkar inte mer...Jag antar att jag inte är någon supermänniska ala djursholm...
9 kommentarer:
Precis! Vägen till lycka är just att själv kunna, och vilja, välja sin väg. Det tror jag med bestämdhet!
jag känner faktiskt så. Jag ser inte vitsen ärligt talat med att jag ska må dåligt på jobbet dag ut och dag in...pengar kan inte vara det viktigaste...
Jag håller med Per Penning. Man kan lyssna på andra och ta intryck av andras åsikter, men till syvende och sist så är det ju jag som måste fatta mina beslut och leva med de besluten jag fattar.
Egentligen är väl det du beskriver inte bara ett fenomen som finns bland "djursholmsmänniskorna". När jag studerade i Linköping upplevde jag en stor framåtanda och positiv framtidstro. Men visst är det fantastiskt att få vara med och befinna sig i sådana miljöer då och då? Jag brukar glädjas med mina minnen, eller som de säger utomlands, I count my blessings... För att jag hade möjlighet att vara med där och då...
Intressant! Jag tror också på The Secret och att välja att kämpa och att umgås med andra framgångsrika människor. På det sättet blir man själv lättare framgångsrik.
Däremot tror jag inte på "kvalitet för kvantitet" vad gäller människor. Jag tror att kvantitet ger kvalitet när man har med mänskliga relationer att göra, särskilt när det gäller sin fru/man och barn.
Det är alltså det jag skall göra för att lyckas: Börja plugga i danderyd ;).
Om jag skall vara ärlig hade jag hellre haft ett jobb där jag mår skit än att gå hemma och må skit över att jag inte hittar något jobb alls.
Vägen till lycka är inte bara pengar, men pengar hjälper en på traven.
Nu skall jag iväg och hämta "the secret" på posten. Sen skall jag läsa den och ta till mig allt. :)
Hur har det gått med VD jobbet o.s.v Tog du det? Jag känner mig lite efter och seg i hjärnan. Vet inte om du skrivit något om det.
Jag säger som mig kära man brukar säga: Varför byta sin tid mot pengar när pengar kan jobba åt en så man får massor med fritid? (Det är där dina fonder och aktier kommer in i bilden) :D
(Lika vimsig som vanligt) Suck...
Jorå, det finns sprickor där också. Tro inget annat. Men klart det kanske finns goda förutsättningar. Livet är inte rättvist. Bara att acceptera. Men man kan själv göra j-vligt mkt för att förändra sin situation och göra något bra av sitt liv. Men du måste ha tålamod och ge det tid.
Men ja, i skolan finns ofta två typer av folk. Dels hungriga människor men även folk som är där för att de inte tycker sig ha något val, men sen finns de dem som älskar att lära sig saker. Och det är dessa du ska umgås med. För där finns det mkt klokhet, och det GER verkligen något att prata med dem till skillnad från dussinet som bara drar självklarheter.
Kom igen nu, du har det i dig, du är bara för otålig verkar det som. Måste ha tåålaaamod..
\Thaman
Det finns inget som är så psykist påfrestande som att arbeta någonstans där man inte trivs (känner att man aldrig räcker till!?), så där håller jag inte med djursholmarna och Fru S. Även om jag håller med om att man kan välja sin inställning till mycket här i livet, så är det inte lätt att gå från att ha 240% ansvar (vilket jag tar mig friheten att tro att du ibland har Minna när jag läst dina inlägg?) och bara glatt rycka på axlarna när mer ansvar dimper ner på en och "hugga tag i det". Det finns ingen lön i världen som är värt det... och Nej, pengar är inte det viktigaste. Jag har lärt mig den hårda vägen att det måste finnas balans... och det svåra är att börja säga nej när man väl är "känd" för att vara den personen som fixar allt. Jag valde att hoppa av jobbet jag hade, och har i princip inga pengar alls nu, men det var ändå längesedan jag mådde så bra. Jag är övertygad om att rätt "sak/jobb/utmaning" dykter upp i framtiden bara jag öppnar mig för möjligheterna! Kämpa på Minna, oavsett om du väljer att fortsätta att jobba eller ej...
Kram //Cassidys
För egen del tycker jag människor som har förändrats och utvecklats genom motgångar är spännande. Underdogs. De som varit ute i verkliga livet och inte bara haft flyt hela livet och rätt kontakter.
Att må dåligt på ett jobb, där man försökt att förändra det man kan till det bättre eller att ha försökt tänka i andra banor, är inte värt att vara på, enligt min mening. Varför ska man välja att må dåligt då man kan välja att må bra?
Statusjobb och mycket pengar är inte allt. Kan vara bättre och mer utvecklande att vara arbetsledig och hitta sig själv.
Var och en gör det som de vill när de är redo.
Mvh
Viola
Skicka en kommentar