konsumtionshysteri

Har precis tittat på ett gammalt avsnitt av lyxfällan. Minns ni mannen som hade handlat allting på kredit? Det var allt från olika gps och väderleks stationer, till TV apparater och motorcyklar. Jag ställer mig genast frågande till varför köper man något som bara kostar två tusen kronor på kredit? Är det här ett vanligt förekommande scenario i vissa svenska familjer?
Då jag har jobbat utomlands en hel del, så lär man sig väldigt mycket om dom olika kulturerna.  I Asien, handlade man aldrig på kredit. Man betalade allting kontant, eller via bytes affärer. Inte ens hemmet man bor i är köpt med kredit. Ofta ärver man hemmet och varje generation vördar sin mark och försöker alltid förbättra till nästa generation. Ibland bor det flera generationer under samma tak. Jag ställde mig alltid frågan, varför är folk generellt så mycket gladare i Asien än i Sverige. Vi ska ha det så himla bra, men varför mår så många av oss så dåligt?
Kan det vara samvaron som glädjer så mycket? Kan det vara tryggheten i att man är så många i familjen som hjälper till. Det finns ingen dagis. Mormor tar hand om barnen.  Mannen eller frun i huset kan gå till jobbet i lugn och ro. Middagen står på bordet när paret kommer hem då mormor har lagat mat och städat huset. Morfar har tagit hand om djuren och tomten. Allting är i sin ordning. Familjerna har inte så mycket utgifter heller. Dom är ganska så självförsörjande. Min sista familj som jag bodde hos, hade t.om egen el i form av solpaneler! I början av vistelsen fick man en total kulturchock. Jag saknade en riktigt toalett och kylskåp! Men allt efter som tiden gick blev man mer och mer van vid det enkla och faktiskt väldigt bekväma livsstilen.
Det fanns ingen stress alls på samma sätt som här i Sverige. Och idag kan jag ibland längta tillbaka till det där enkla. Man satt tillsammans istället för att sitta framför datan eller tv:n. Man fick så mycket gjort på fritiden. Man läste böcker, besökte olika platser, tog hand om djuren, fikade och förbredde morgondagen.  Man tränade ofta både kropp och intellekt. Man hade mer tid att prata om det förflutna men samtidigt planera för framtiden. Helt enkelt, en livsstil som jag trivdes väldigt bra med. Det blev många tårar och jobbiga avsked på flygplatsen, men samtidigt en massa erfarenheter för livet.
Vad är det som gör att vi Svenskar är så fästa vid saker? Att den här konsumtionshysterin har blivit så stor att man riskerar att förlora hus och hem? Att man riskerar att förstöra sina relationer?  Varför har vi så mycket onödiga saker? Varför har vi så överdrivet mycket kläder som vi nästan aldrig använder? Vi har förråd, garage och källare full med en massa skräp. Vad hände med att om man äger över trettio saker, så äger inte du sakerna, men sakerna äger dig? Tänk efter, det är faktiskt så i dagens Sverige. Sakerna äger en.  Vi har nästan ingen frihet kvar. Om man tänker procentuellt  hur många procent av ens liv går inte ut på att ta hand om dessa saker? Hur många timmar sitter vi inte framför tv:n eller datan och bara slösurfar bort dyrbar tid? För i Sverige är vi inte särskilt effektiva längre....Har vi inte kört  fast nu och förvrängt meningen med livet? För det är väl ändå inte så att han med mest prylar innan döden vinner? Eller?