och så kommer ångesten krypande igen....

Nu har det varit tyst igen ett tag. Kanske för att det har varit lättare att sopa undan alla dessa problem under mattan igen. Kanske för att ekonomin är i värre skick än någonsin...
Precis som i början så skapar bloggandet mycket ångest. Minns ni när jag införde köpstopp hur dåligt jag mådde. Jag tror på fullaste alvar att folk inte förstod hur shoppingberoende jag var. Det var ärligt talat riktigt illa !!
Jag har som sagt tidigare gjort enorma förändringar. Jag valde efter mycket om och men att avsluta relationen med min sons pappa. Det gjorde ont och var väldigt smärtsamt att inse att våra vägar måste skiljas. Det fanns ingen återvändo mer. Han var om möjligt ännu mer shoppingberoende än vad jag var. Han ville inte se och höra på om förändringar. Jag kämpade och kämpade medans han drog ner oss djupare och djupare i skuldträsket.  Droppen kom nog när han valde att köpa en bil i miljonklassen när jag precis hade sagt upp mig.
I samband med detta kom även alla gamla minnen upp av svek, som hans otrohet som jag hade försökt att förlåta. I och med bloggandet kunde jag inte längra dölja mina känslor utan jag var tvungen att ta tag i alla jobbiga saker. Och där stod jag mitt i bloggandet och hela mitt liv raserades som ett korthus....
Som ni förstår är det här jobbigt. Min son blev ett skilsmässobarn...
Men som sagt livet går vidare. Nu några år senare har jag träffat en underbar man. Han har haft ett trasigt förflutet, men är precis som jag fast besluten att ändra sitt liv....och det gör vi...dag efter dag...månad efter månad. Vi har börjat ta tag i den jobbiga ekonomin. Tillsammans. Jag är inte ensam längre....
För första gången i mitt liv har jag någon i mitt liv som förstår hur viktigt det är med trygghet för mig. Någon som prioriterar rätt! Äntligen!
Vi har flyttat långt bort från stureplanskretsarna och dom fina sportbilarna. Vi veckohandlar och har gjort en budget. Vi har en gemensam dröm om en bättre framtid och drömmer om att köpa hus. Min son mår bra och utvecklas varje dag till en fin ung man..... så trots att det är mycket svårigheter kvar, så kan vi alla fall se ljuset där långt bortom horisonten...sakta men säkert... en dag i taget...