lördag 22 juni 2013

Skulle ni klara av en recession/depression?

Om det värsta tänkbara hände er familj, precis som det har gjort för tusentals familjer i USA, dvs att vi får en stor ekonomisk kris i landet, skulle ni överleva då, och hur länge?

Såg ett väldigt intressant program häromdagen med Suze Orman i Oprah show där dom pratade om ämnet recession/depression. Suze Orman hade varnat flera år tidigare det amerikanska folket om att en recession var snart på väg, och att folk måste ändra sina ekonomiska planer från att spara i aktier till att spara pengar till en ordentlig buffert först  på minst 8 månader. Och sedan ta bort alla småskulder, men även att extra amortera på sina hem.
Dom flesta ignorerade detta råd, och fortsatte som vanligt att köpa aktier och fonder för glatta livet. Samtidigt spenderades det en hel del pengar på bilar och lyxliv ,  och detta oftast med kreditkort.

Man ignorerade hennes tips på att minst ha en 8 månaders nöd buffert på banken, för det var alldeles för mycket pengar att lägga på ett konto med minimala räntor.

När krisen i USA kom, lamslog den medelklassen. Dom som jobbade som mellanchefer, dom som jobbade inom försäljning osv. Arbetarklassen klarade sig ganska bra. Även dom som var rika klarade krisen väldigt bra, men medelklassen blödde mest. Varför?
Medelklassen är ett folk som väldigt lätt sätter sig på sina höga hästar och vägrar att lyssna på andra. Speciellt den typen av människor som handlar med aktier, och som trodde att en aktiemarknad var lösningen för framtiden, för att kunna pensionera sig tidigt och leva ett liv utan krav. Det visade sig vara en katastrof.

Varför?

Alla vet att den amerikanska bostadskraschen lamslog landet. Och vilka drabbades hårdast?
 Arbetarklassen, hade oftast kvar sina jobb och därmed hade dom en stabil inkomst. Dom bodde inte i dyra hus med en massa lån. Dom rika hade oftast amorterat klart sina hem, eller amorterat så pass mycket extra att dom klarade sig på att leva med en lön , eller a kassa och diverse inkomstförsäkringar. Deras utgifter vart inte så stora, fast dom blödde massor av pengar på börsen, men dom behövde inte sälja något i krisens tider utan satt kvar med sina aktier lugnt och stilla och de hade en enorm buffert på kontanta medel.

Men medelklassen begick alla klassiska misstag. Man hade köpt ett för dyrt hem, kontant insatsen hade varit minimal. Man hade köpt för ett väldigt högt pris, men framför allt, så amorterade man endast det minsta möjliga!!! Och när bostadskraschen kom, rasade huspriserna.....

Men det gör väl inget? Så länge man inte måste sälja så sitter man väl tryggt i båten?
Som jag sa tidigare var det en riskfaktor att ha ett medelklass yrke. När krisen började , ökade arbetslösheten enormt och många blev av med sina jobb. Och vid det här laget hade många levt över sina tillgångar. Det var dessa mellanchefer och försäljare med bra löner, som hade satsat mycket av sina pengar på börsen, amorterat minimalt och hade max en tre månaders buffert på banken. Man hade även kreditkortsskulder. Men medelklassen, hade innan krisen haft ett annat resonemang. Nämligen att betala av alla sina kreditkortsskulder, för det hade man hört överallt i media att man skulle göra!!
Många såg dessa kreditkort som en buffert! Att om det krisar sig, ja då har jag pengar på det kortet ifall att!
Men ingen tänkte på att öka sin buffert!  Och när Suze Orman uppmanade alla att ha minst en åtta månaders buffert, och att alltid extra amortera på sitt boende, så skrattade många.

Men vad händer när man blir arbetslös vid en recession/depression?

Oftast blir en i familjen först arbetslös. Det finns a kassa, och familjen lider endast lite,.. partnern letar efter jobb, men det finns inga. Vid en recession/depression kan det lätt hända att man blir arbetslös i månader, ibland kan det ta år innan man som mellanchef får ett lika högt betalt jobb som man hade innan. Alla slåss om samma yrken. Det som hände i många familjer i USA var att även den andra partnern blev arbetslös!!!
Det är nu det börjar bli tufft! Efter ett år, är a kassan slut! Vad gör man då? Förhoppningsvis har man en buffert! Men hur länge räcker den? För att täcka hela familjens utgifter?
Det är nu som dom flesta inser att dom måste sälja sina aktier. Och dom förlorar enorma summor på att göra detta. Vid en kris, där allt har rasat är det , det sämsta man kan göra. Men när banken knackar på om att dom vill ha sitt lån på huset betalt gör man vad som helst. Man säljer för en enorm förlust!!!
Och då har jag inte ens tagit upp dom stackars människor som blev av med alla sina investeringar. Alla pensioner som rasade i värde, och plötsligt tvingades pensionärer se sina hem tvångsförsäljas. Och varför? För att dom hade handlat på börsen, men inte extra amorterat sina huslån! Och som pensionär, kan man bara göra en sak. Lyda banken, se sitt hem tvångsförsäljas och hoppas att ens barn låter en bo hos dem. Efter åratal av hårt slit, är det så  som pensionärslivet ser ut för tusentals amerikaner.

Och kreditkorten som många hade sparat till en nöd buffert? Det som händer vid kris är att kreditkortsbolagen blir livrädda, och dom flesta familjerna såg sina kort bli spärrade när dom förlorade sitt jobb eller fick sämre kreditbetyg.
Suze Orman rekommenderar att vid en kris endast betala in minimi beloppet på dessa skulder, och istället hamstra pengar!

Kontentan av det hela blev att många såg sina hem gå till tvångsförsäljning. Man förlorade allt. Och i krisens spår ökade skilsmässorna dramatiskt.
En kvinna frågade Suze Orman om råd hur hon skulle kunna fortsätta betala på sin livförsäkring, för hon var värd mer död än levande för familjen.
Det som var hemskt att se,var  att dessa medelklass människor hade verkligen gjort allting dom trodde var rätt. Dom hade en liten buffert, dom hade en hel del pengar investerade i aktier och ett fint hem. Dom hade avbetalat bort sina kreditkortsskulder. Men allt raserades när krisen kom. Huset sjönk kraftigt i värde. Och tack vare att dom inte hade extra amorterat någonting, var bankerna väldigt snåla med att låta familjerna ha amorteringsfria lån i efterskott, inte ens för ett par månader , bara för att komma ikapp. Och börsen rasade totalt.

Så om vi drabbades av samma kris idag, hur skulle er familj klara sig om bägge två vart arbetslösa i 24 månader?

Klarar ni av ett litet test? Lev på hälften är Suzes rekommendation. Klarar ni av att sätta in en lön på banken under en 6-8 månaders period? Om inte , skulle ni knappast klara av en svår recession/depression.
Bor ni själva, spar 50% av lönen på banken. Testet är väldigt enkelt, men väldigt effektivt. Svaret blir ett kvitto på hur pass bra ni har löst er ekonomiska situation. Klarar ni av att leva på en lön, då är ni på rätt väg!











6 kommentarer:

Pengar och cash sa...

Jag skulle klara mig i många år som mitt upplägg är nu. Hyresrätt och sparar mycket av min lön. Har en bra buffert på banken. Inga lån eller kreditkortsskulder.

Var lite läskigt att läsa det där måste jag säga, livet kan gå utför snabbt om man inte har en viss framförhållning. Bra inlägg! Hoppas det når mer folk än oss ekonomibloggare..

Anonym sa...

Jag är ekonomiskt lagd och tycker absolut att det är viktigt att ha en buffert och en rimlig belåningsgrad på sin bostad.

Men det är vanskligt att direkt jämföra med den amerikanska marknaden. Dels har vi ett bättre socialt skyddsnät i Sverige, dels starkare lagstiftning som skydd för arbetstagare.

Sedan är den ekonomiska situationen annorlunda. I USA måste man i princip ha kreditkort för att bygga upp sin kreditvärdighet, kunna ta abonnemang, osv. Här i Sverige har vi inte samma system och därför är det inte lika många svenska hushåll som har krediter.

Anonym sa...

fast där håller jag inte med anonym. Idag har det sociala skyddsnätet krympt massor. Råkar man förlora sitt hem, då hjälper socialen inte till med ett nytt som förut. Du får bo på gatan eller hamna i andrahand träsket om du ens kommer så långt. Krediterna i Sverige ökar lavinartat. Vi är snart värre än USA. Bara en tidsfråga. Har precis flyttat från USA tillbaka till Sverige igen, och jag vart förvånad över hur alla handlar med kredit här. Läskigt.För att inte prata om hur dyra våra bostadsrätter har blivit. Det är rent sagt ut livsfarligt när vår bobubbla spricker. Frågan är bara när den spricker.

Ann-Christin sa...

Jag kombinerar lågt belånad bostadsrätt, sparande iform av extra amorteringar + en kortsiktig och en långsiktig buffert. Den sistnämnda är långtifrån den årslön på banken som Wibble förespråkade men bättre än inget. Är ensamstående med barn så jag satsar på hängslen och livrem :-)

minna sa...

Allt är bättre än ingenting Ann Christin. Du är på god väg låter det som. Och ett lågt belånat hem är guld värd idag! Sen som läsare av din bok och blogg vet jag att du har ett rätt ekonomiskt tänk! Det var faktiskt din bok som öppnade mina ögon! =)

Lagnöviken sa...

Intressant inlägg som ger en tankeställare. Jag tror vi skulle klara 2 år, men det skulle vara tungt att se besparingar försvinna när a-kassan tar slut.

Jag står inför en stor förändring inkomstmässigt inom ett par månader, vilket skall bli en spännande utmaning.

//Mia