torsdag 12 juli 2012

ärren läker

Benjamin Franklin, sa Håll reda på små utgifterna! En liten läcka kan snart nog sänka ett stort skepp.

Jag håller fullständigt med. Vad jag önskar i dagens läge att jag hade förstått detta förut då jag spenderade pengar hejvilt omkring mig. När jag tänker på mitt shopaholic liv idag blir jag galen av ilska på mig själv. Hur fan kunde jag?
Tänk om jag hade sparat dessa pengar istället!
Det gör riktigt ont att inse hur dum man har varit. Att man har varit så naiv. Idag svider det även att veta att man har blivit utnyttjad för sina pengar. Speciellt med tanke på exet som i det stora hela inte jobbade utan stannade hemma med sonen och jag jobbade mest och slet. Jag har alltid jobbat hårt, men inte tagit ansvar för pengarna utan låtit någon annan göra detta. Som förut var det exet. Katastrof! Jag vill inte gå in på detaljer mer men kan säga att exet har blåst mig på riktigt mycket pengar. Av respekt för min son låter jag detta vara.  Idag har jag inte någon större kontakt med exet, han drog och flyttade långt från stan. Idag träffar han knappt sin son. Max två tre veckor om året.
Inte får jag någon ekonomisk hjälp heller. (förutom underhållet,som inte räcker till något)
Ibland kan jag bli bitter och tänka att jag delvis gav upp min karriär för familjens skull, för att få mer tid med familjen. Och när jag gjorde detta, dvs blev "vanlig" svensson , då var det plötsligt inte lika kul. Det finns ingen porsche i garaget längre. Ingen mercedes och inga lyx jeepar. Inga köporgier på Nk och semester på fem stjärniga lyxhotell. När allt det bekväma i livet försvann, vart det väldigt tydligt att allt annat också försvann.
Skillnaden är att jag drog inte, utan lämnades kvar ensam med sonen och alla kostnader för det stora boendet, för att inte nämna skulderna....
Det har gått ett tag sedan dess...vi repar oss varje dag, sonen och jag. Vi hade turen att träffa någon som hjälpte oss på vägen, någon som bryr sig om oss och hjälper och stöttar...
Idag bor vi tillsammans alla tre. Det var väldigt nervöst i början men allt har gått bra.  Vi har börjat om från början. Vi ska ur den här röran, vi ska bygga upp våra liv igen och få rätten till att kunna andas ut och leva ett normalt liv....
Jag är så glad över sonens fina förvandling...att han trots allt har tagit alla förändringar positivt och försöker se på livet med positiva ögon. Vi bor inte i gräddhyllan längre. Tvärtom bor vi i  ett vitt hyreshus ghetto. (starka ord, men så känns det nu, kanske tycker jag annorlunda i framtiden, men kontrasterna är som natt och dag mot förr jämfört med nu)
Det är svårt att förklara för sonen när någon bestämmer sig för att plocka isär hans moped och sno alla delar för eget bruk varför folk gör som dom gör i såna här områden. Ännu svårare blir det när man får inbrott i cykelförrådet och någon stjäl hans nya cykel. Sånt här är vi definitivt inte vana vid. Det är långt hem till bullerbyns trygga gator där man kunde bara slänga av sig cykeln i farten för att springa in och äta middag utan att bry sig om , ifall cykeln är låst eller inte. Tvätten har blivit stulen ur tvättstugan så många gånger att man tillslut måste antingen sitta där och vakta, eller köpa en egen tvättmaskin, vilket var en lyx vi var tvugna att unna oss. Sonen är fortfarande väldigt märkesfixerad och köper bara dyra kläder för sin månadspeng. Han säger att han hellre köper en fin tröja i taget som han kan ha i flera år (slutat växa nu) än några stycken tröjor som han ändå inte gillar. Och därav blir det viktigare att vara rädd om sina kläder. Själv är jag glad över mina gamla fina kläder. Har så mycket att jag slipper köpa nya. Det är fördelen med kläder av kvalité. Det syns inte att dom är gamla. Köper man klassiska kläder håller dom måttet år ut och in. Jag älskar mina odd molly och busnel koftor! Kläder jag är rädd om och tar hand om. Jag har en gammal  canada goose jacka och oavsett vad folk säger om hur den ser ut så håller den mig varm! Väldigt varm. Jag har kvar några av mina fina gamla väskor. Det är lyx som fortfarande gör att det känns som att jag har en bit av den gamla kakan kvar!
Jag antar att jag fortfarande är väldigt fäst vid vissa saker! Men alla förändras inte under en natt...en sak i taget...men det sker en förändring, sakta men säkert...
Jag försöker hålla upp humöret i dessa svåra tider. Det är inte bara på det ekonomiska planet det har hänt en massa jobbiga saker. Även själen är ärrad och måste få ta sin tid för att läka...jag har blivit så hårt sviken...
Men jag vet att mitt nya liv är ett steg i rätt riktning, även om det sägs att tiden läker alla sår, men vis av livet vet jag även att ärren stannar kvar. Och det är vad jag gör just nu, i dag och imorgon, som har en betydelse för hur fint mina ärr läker....

10 kommentarer:

Per Penning sa...

Du fixar det här. Ingen fara. :)

nonhosonno sa...

Håller med Per, detta fixar du!

Beatrice sa...

Du är stark Minna och det här blir bra. Det gör säkert ont i själen att erkänna att man gjort mindre bra saker men då kändes det förmodligen som rätt beslut. Det var dåtid och nu gäller framtiden. En framtid som kommer att bli bra och du/ni går mot den med en helt annan styrka och målmedvetenhet. Försök att se guldkanten i vardagen om det så gäller fågelkvittret eller ett barns skratt. Det finns små positiva händelser om vi är uppmärksamma på dem. Att det sedan finns människor som försöker förpesta tillvaron för en är trist men tyvärr verkar det ofrånkomligt. Försök att inte låta dessa händelser gå in under skinnet på er.

Var rädda om er!

Kram

Galten sa...

Det är svårt när man har dragit på sig stora skulder men du verkar jobba på bra!

Det är kul att se att du har en så positiv inställning. Tyvärr kan det redan vara försent men vi får hoppas att du löser det. Det blir nudlar för dig och sonen nu tyvärr, du får sota för de misstag du har gjort förr

Per Penning sa...

Grisen borde stanna i stian och grymta.

Anonym sa...

Det är lätt att vara efterklok(tänker på Galtens kommentar), men det är aldrig försent för en förändring! För varje amortering ni gör är ni ett steg närmare målet, glöm aldrig det. Ibland kan det kännas som om det inte händer något, men det gör det!

Att göra stora förändringar i både familjen och ekonomin samtidigt kommer aldrig vara lätt. Men vill man så kan man!=)

Hälsningar,
G

Slut på pengar sa...

Du kommer att klara det här. Jag kan inte förstå vilken vändning det måste ha blivit i ditt ligg. Kämpa vidare

Catwalkqueen sa...

Hej Minna!
Nu har jag lusläst din blogg från början till slut och jag är galet imponerad av dig! Du skriver bra och du har varit öppenhjärtad och har delat med dig. Jag är dock nyfiken på lite vad som hände under de två åren du hade uppehåll, om du fortsatte med köpstopp eller vad som hände.
Jag själv har blivit väldigt strikt i mitt konsumerande och har märkt stor skillnad på utgifter och sparande. Från att ha haft en otrolig ( i mina ögon) mängd utgifter till att helt plötsligt ha väldigt få räkningar med relativt små summor känns otroligt skönt. Det har även botat mitt shoppingberoende jag hade, den enda jag handlar till nu är bebisen i magen och då bara nödvändiga saker/kläder.

Jag kommer fortsätta att följa din blogg och jag hoppas att du bloggar mer frekvent nu än förut. =)

Stor kram
Maria

Ekonomiskt Sinne sa...

hej hej.
kämpa på,allt ordnar sig.
vi är med dig på resan.
/Ekonomiskt sinne.

minna sa...

tack för alla snälla och fina kommentarer! Det känns som om att man inte är helt ensam i vida världen! =)
Du har väldigt rätt Beatrice, det gör ont att erkänna att man har varit dum och naiv, men jag måste erkänna mina misstag om jag ska kunna rätta dessa längs vägen....

Galten,det viktigaste för mig är att förändra mig, och den resan har jag redan börjat,så det är aldrig försent. Sen om jag lyckas är en annan femma, men själva inställningen har jag redan lyckats med...ekonomi , rätt ekonomi, börjar med rätt inställning till pengar!