Det är superhett! Varmt ,varmt ,och varmt! Hjärnan fungerar knappt och det enda jag just nu vill ha är ben och jerrys glass=)
Men jag jobbar på...betar av räkningar och sparar....
Må så gott alla i sommarhettan=)
Kram=)
tisdag 30 juni 2009
torsdag 25 juni 2009
Först vill jag tacka Spargrisens mor, Auri sacra fames, A, Ulrika Gabriel och Fru S för bra råd igår. Jag läste om era kommentarer om och om igen. Civilkurage måste man ha, och jag har ett ansvar som hennes chef.
Därav bad jag henne komma in till mitt kontor igår för att vi skulle få prata ostört. Jag frågade henne hur hon mådde och då brast det för henne. Hon sa att hon förstod att jag förstod. Hon berättade om misshandel i flera års tid. Att när hon först träffade mannen i fråga så varnade hennes föräldrar och syskon om honom då dom tyckte att han var en "bad boy"... Hon var ung och sååå kär och lyssnade inte. Dom flyttade snabbt ihop och första slaget kom när han hade druckit på deras inflyttningsfest. Hon hade blivit chockad, men hade inte velat göra något för att hon skämdes för att alla hade haft rätt. Samtidigt så var hon för kär för att lämna honom. Åren gick och varje gång han drack förvärrades misshandeln. Från blåtiror till brutna ben och sjukhus resor. Samtidigt tog den psykiska misshandeln över och hon kände att hon inte hade någonstans att ta vägen. Ingen egen bostad, inga vänner i staden, bara jobbet....
Förra året köpte han hus på sitt eget namn , och då började helvetet på riktigt för det fanns inga grannar att ta hänsyn till. Han knuffade henne nerför trapporna så hon bröt revbenen!!
Handen bröt hon mycket riktigt i en cykelolycka, efter att han plötsligt hade sparkat på cykeln när dom hade cyklat. Hon lämnade honom två gånger och polisanmälde. Inget hände, han jagade rätt på henne, lovade guld och gröna skogar och sökte psykolog hjälp. Förra helgen hade hon badat efter jobbet och då hade han kommit in skrikande att vem fan har du haft sex med på jobbet din smutsiga slyna? Ett slag och sedan försökte han dränka henne. Hon hade kämpat emot men tillslut orkade hon inte mer och hade tänkt att nu dör hon. Hon sa att hon hade tänkt på hur hon inte ens fick träffa sina föräldrar och syskon. Hon hade tänkt på hur mycket hon hade missat i livet. Det hade svartnat för ögonen men precis då släppte han och gick sin väg. Han hade inte ens åter vändit och kollat om hon levde utan gick ut, rivstartade bilen och stack. Det sista han hade skrikit innan han hade stängt bildörren var, äntligen är du död din jävla hora och mitt liv kan börja.
I panik hade hon börjat klä på sig , livrädd för att han skulle komma tillbaka. Hon hade sprungit genom skogen för att hon var rädd att möta hans bil på vägen. Tillslut hade hon vinkat in en taxi och åkt till jobbet och sovit här.
Vi har kontaktat polisen. Hon har ordnat besöksförbud, vilket gick otroligt snabbt! Nu har vi beslutat att hon får ta ledigt resten av sommaren och kanske umgås med sin familj. Dom är informerade. Han stred mot förbudet i morse då han stod utanför jobbet. Vi ringde polisen som kom och hämtade honom.... cirkusen lär fortsätta...det enda jag verkligen hoppas är att hon inte faller tillbaka. Det hoppas jag verkligen inte, fast jag vet tyvärr att det är vanligt!
Nu får vi ta en dag i taget...
Därav bad jag henne komma in till mitt kontor igår för att vi skulle få prata ostört. Jag frågade henne hur hon mådde och då brast det för henne. Hon sa att hon förstod att jag förstod. Hon berättade om misshandel i flera års tid. Att när hon först träffade mannen i fråga så varnade hennes föräldrar och syskon om honom då dom tyckte att han var en "bad boy"... Hon var ung och sååå kär och lyssnade inte. Dom flyttade snabbt ihop och första slaget kom när han hade druckit på deras inflyttningsfest. Hon hade blivit chockad, men hade inte velat göra något för att hon skämdes för att alla hade haft rätt. Samtidigt så var hon för kär för att lämna honom. Åren gick och varje gång han drack förvärrades misshandeln. Från blåtiror till brutna ben och sjukhus resor. Samtidigt tog den psykiska misshandeln över och hon kände att hon inte hade någonstans att ta vägen. Ingen egen bostad, inga vänner i staden, bara jobbet....
Förra året köpte han hus på sitt eget namn , och då började helvetet på riktigt för det fanns inga grannar att ta hänsyn till. Han knuffade henne nerför trapporna så hon bröt revbenen!!
Handen bröt hon mycket riktigt i en cykelolycka, efter att han plötsligt hade sparkat på cykeln när dom hade cyklat. Hon lämnade honom två gånger och polisanmälde. Inget hände, han jagade rätt på henne, lovade guld och gröna skogar och sökte psykolog hjälp. Förra helgen hade hon badat efter jobbet och då hade han kommit in skrikande att vem fan har du haft sex med på jobbet din smutsiga slyna? Ett slag och sedan försökte han dränka henne. Hon hade kämpat emot men tillslut orkade hon inte mer och hade tänkt att nu dör hon. Hon sa att hon hade tänkt på hur hon inte ens fick träffa sina föräldrar och syskon. Hon hade tänkt på hur mycket hon hade missat i livet. Det hade svartnat för ögonen men precis då släppte han och gick sin väg. Han hade inte ens åter vändit och kollat om hon levde utan gick ut, rivstartade bilen och stack. Det sista han hade skrikit innan han hade stängt bildörren var, äntligen är du död din jävla hora och mitt liv kan börja.
I panik hade hon börjat klä på sig , livrädd för att han skulle komma tillbaka. Hon hade sprungit genom skogen för att hon var rädd att möta hans bil på vägen. Tillslut hade hon vinkat in en taxi och åkt till jobbet och sovit här.
Vi har kontaktat polisen. Hon har ordnat besöksförbud, vilket gick otroligt snabbt! Nu har vi beslutat att hon får ta ledigt resten av sommaren och kanske umgås med sin familj. Dom är informerade. Han stred mot förbudet i morse då han stod utanför jobbet. Vi ringde polisen som kom och hämtade honom.... cirkusen lär fortsätta...det enda jag verkligen hoppas är att hon inte faller tillbaka. Det hoppas jag verkligen inte, fast jag vet tyvärr att det är vanligt!
Nu får vi ta en dag i taget...
onsdag 24 juni 2009
blåmärken och misshandel?
I morse åkte jag lite senare till jobbet, men andra ord jag var inte först på jobbet...normalt är det jag som alltid öppnar och kort därefter kommer min assistent och sätter på kaffet. Vi brukar småprata, gå igenom dagen, boka möten. Hon har jobbat för mig i åratal....ändå känner jag henne knappt....jag vet basic fakta, men vi lunchar aldrig, förutom när hon fyller år, då bjuder jag alltid på lunch och ger henne presenter.
Nu var hon först, och för första gången såg jag henne i ett annorlunda ljus. Jag tittade på klockan och märkte att jag hade ändå kommit i samma tid till jobbet som vanligt, säkert pga att det inte fanns några köer som det brukar. I allafall hon står framför spegeln och jag ser hur hon sminkar över ett blåmärke!!! Jag fick direkt en ond aning....det knöt sig i magen....
Våra blickar möttes och jag kunde se hur hon drog ett andetag, orolig över att jag hade sett blåmärket. "oj är du redan här sa hon, jag trodde att du skulle komma in senare som du sa igår, jag sätter genast på kaffe"
Hon ville inte möta min blick och jag började babbla om att det fanns mycket mindre trafik än normalt.
Jag gick in till mitt och började tänka efter....förra sommaren "ramlade" hon i trappan och bröt tre revben. Några veckor innan det så bröt hon armen när hon ramlade under en cykeltur.
Bägge gångerna jobbade hon, trots smärta. Vägrade vara sjukskriven och bad om ursäkt för sin klumpighet. Jag kan inte direkt påstå att hon är klumpig, hon som springer fram och tillbaka på sina 10cm jimmy choo klackar och aldrig tappar balansen.
Gör jag rätt i att fråga ut henne om mina misstankar? Har jag rätt att göra det? Jag bad ena kollegan komma in och han sa att han var övertygad om att hennes pojkvän misshandlar henne.
På min fråga varför han inte hade sagt något så sa han att jobb är jobb och privatlivet måste värnas så att jobbet inte blir lidande!!! Han fortsatte i snabb takt att förklara att en kvinna som blir misshandlad gång på gång för skylla sig själv. Att hans systers man misshandlade henne jämnt och varje gång han ingrep och försökte hjälpa sin syster så gick hon ändå tillbaka till honom. Gång på gång. ...Jag vet också såna kvinnor. Som väljer att förlåta. Som går tillbaka.
Men jag känner att jag måste säga något. Samtidgt skäms jag över att jag inte har fattat, att mitt jobb har tagit så mycket tid...
Jag ringde till mina vänner. Den ena varnade för att det kunde göra det jobbigt på jobbet ,men tyckte att jag ändå skulle fråga ifall att något hände . Ena frågade vad fan pratar du med mig för, ut och prata med henne genast!!
Vad ska jag göra? Hur ska jag ta upp det här?
Nu var hon först, och för första gången såg jag henne i ett annorlunda ljus. Jag tittade på klockan och märkte att jag hade ändå kommit i samma tid till jobbet som vanligt, säkert pga att det inte fanns några köer som det brukar. I allafall hon står framför spegeln och jag ser hur hon sminkar över ett blåmärke!!! Jag fick direkt en ond aning....det knöt sig i magen....
Våra blickar möttes och jag kunde se hur hon drog ett andetag, orolig över att jag hade sett blåmärket. "oj är du redan här sa hon, jag trodde att du skulle komma in senare som du sa igår, jag sätter genast på kaffe"
Hon ville inte möta min blick och jag började babbla om att det fanns mycket mindre trafik än normalt.
Jag gick in till mitt och började tänka efter....förra sommaren "ramlade" hon i trappan och bröt tre revben. Några veckor innan det så bröt hon armen när hon ramlade under en cykeltur.
Bägge gångerna jobbade hon, trots smärta. Vägrade vara sjukskriven och bad om ursäkt för sin klumpighet. Jag kan inte direkt påstå att hon är klumpig, hon som springer fram och tillbaka på sina 10cm jimmy choo klackar och aldrig tappar balansen.
Gör jag rätt i att fråga ut henne om mina misstankar? Har jag rätt att göra det? Jag bad ena kollegan komma in och han sa att han var övertygad om att hennes pojkvän misshandlar henne.
På min fråga varför han inte hade sagt något så sa han att jobb är jobb och privatlivet måste värnas så att jobbet inte blir lidande!!! Han fortsatte i snabb takt att förklara att en kvinna som blir misshandlad gång på gång för skylla sig själv. Att hans systers man misshandlade henne jämnt och varje gång han ingrep och försökte hjälpa sin syster så gick hon ändå tillbaka till honom. Gång på gång. ...Jag vet också såna kvinnor. Som väljer att förlåta. Som går tillbaka.
Men jag känner att jag måste säga något. Samtidgt skäms jag över att jag inte har fattat, att mitt jobb har tagit så mycket tid...
Jag ringde till mina vänner. Den ena varnade för att det kunde göra det jobbigt på jobbet ,men tyckte att jag ändå skulle fråga ifall att något hände . Ena frågade vad fan pratar du med mig för, ut och prata med henne genast!!
Vad ska jag göra? Hur ska jag ta upp det här?
tisdag 23 juni 2009
sån är jag=)
Sån är jag! Enligt ett roligt test som jag hittade på http://ulrikagabriel.blogspot.com/2009/06/san-ar-jag.html underbara blogg!
Kuligt=)
Törs ni testa???
Självständiga, originella, analytiska och bestämda. Besitter exceptionell förmåga att omsätta planer i handling. Värderar kunskap och kompetens högt. Vill förverkliga sina visoner. Tänker långsiktigt. Ställer mycket höga krav, både på sig själva och andra. Födda ledare, men kan underordna sig andra ledare de respekterar och litar på.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Forskare, ingenjörer, professorer, lärare, läkare, tandläkare, affärsstrateger, organisationsgrundare, företagsekonomer, affärsföreståndare, chefer, militärer, jurister, advokater, domare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, psykologer, fotografer, forskningsledare, utredare, professionella pokerspelare.
Kuligt=)
Törs ni testa???
Självständiga, originella, analytiska och bestämda. Besitter exceptionell förmåga att omsätta planer i handling. Värderar kunskap och kompetens högt. Vill förverkliga sina visoner. Tänker långsiktigt. Ställer mycket höga krav, både på sig själva och andra. Födda ledare, men kan underordna sig andra ledare de respekterar och litar på.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Forskare, ingenjörer, professorer, lärare, läkare, tandläkare, affärsstrateger, organisationsgrundare, företagsekonomer, affärsföreståndare, chefer, militärer, jurister, advokater, domare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, psykologer, fotografer, forskningsledare, utredare, professionella pokerspelare.
Med risk för att låta spydig eller dum idag så vill jag att ni försöker ha en open mind om mig ändå. Problemet rör min garderob idag också. Sen jag var liten har jag alltid gått omkring i bra märkeskläder av hög kvalite. Min familj handlade aldrig på HM eller kappahl. Mamma avskydde dessa butiker och kallade dessa för skitkläder som förstörde både ekonomin och miljön.
Hon tyckte att kvaliten var så pass dålig , att vi fick inte handla i dessa affärer.
Min pappa är av den åsikten att en jacka som är klassisk håller i åratal om den har bra kvalite.
Han har haft sin burberry kappa i åratal och den är fortfarande lika fin och cool på min brorsa idag. Min första filofax var av märket mulberry, som jag fick av pappa när jag började 7:an, och den är fortfarande fin....skinnet har blivit mjukare men annars är den som ny! Men ni förstår mönstret...
Jag har ibland handlat panik kläder förut på HM och jag måste ärligt säga att deras kläder håller inte lika länge. Redan efter andra tvätten blir text och logon "lite gamla" i utseendet. För att inte prata om färgen. Dom enda HM kläderna som jag gillar någorlunda är deras märke logg. Där är kvaliten högre.
I morse ringde jag min mamma som påpekade att Kappahl kläderna inte skulle hålla lika länge. Att köpa ner sig tyckte hon var superdumt. Istället tyckte hon att jag skulle gå till gant outleten där jag köpte kläder till min son. Sen påpekade hon att MQ (inte heller det mammas favorit) hade halva priset. Sen sa hon att Åhlens hade en jätte bra klädeslinje som hetter frk och att kvaliten på dom vanliga topparna var otroligt bra. Sen tyckte hon att jag skulle in till Esprit och köpa jeans för att dom hade också rea nu . Om jag nu var tvungen att välja en billig affär så tyckte hon att jag skulle välja lindex, för där handlade väldigt många sjuksköterskor sina kläder=) och tydligen är dom stora på att sälja hyfsade jeans för en bra summa!
Man kan inte annat än skratta. =) Min mamma är härlig....hon muttrade något om att hon skulle ringa sambon och be honom att hosta upp lite stålar, med orden " jag sa till honom att du är dyr i drift"..... Nu när han är firmaägare och allt så är det nog bäst att han har råd att köpa kläder till dig....ännu en gång fick jag ta upp samtalsämnet köpstopp.
Nu ringde hon igen och sa att vi kunde gå till sundbyberg på lunchen och shoppa kläder. Hon skulle betala allt. Min mamma har alltid varit för frikostig. Jag tackade bestämt nej. Men känner jag min mamma så står hon här vid lunch och vi åker till sundbyberg.
Jag har i allafall tänkt till. Jag behöver:
2 par jeans/ byxor
4-5 tröjor/toppar (jag har otroligt många fina koftor från odd molly som jag kan använda)
Bekväma skor (står i listan att jag ska köpa bekväma arbetsskor till skolan)
Många Strumpor (har nästan bara nylonisar hemma)
Helt enkelt en bra bas.....
Jag rapporterar senare. Tack för alla tips....=)
Idag har jag köpt kinafonder för 100kr och norden selektiv fonder för 100 kr. Jag är inte så oroad över att börsen backade så mycket igår. Min sparplan är även långsiktig och nu ser jag det som om jag köper fonder/aktier på rea. Det känns tuffare att köpa dom dagarna då allt är på plus. Mina HM aktier har gått upp massor. Det enda jag ångrar är att jag inte vågade köpa mer.
Ibland känns det nästan lite löjligt att göra dessa små förändringar varje dag , vad spelar en 20:a
mer eller mindre för roll, men jag vet att på sikt spelar det en jäkla massa, över tiden är det viktigare att spara ofta och lite än mycket på en gång. Det känns ibland som om jag har hållt på i evigheter och jag ser inga stora nollor bakom siffrorna, jag blir lite lätt otålig,men faktum är att jag har inte ens sparat under ett år. Jag måste påminna mig om alla dom bra sakerna som köpstoppet och det faktum att jag har höjt amorteringarna. Själva amorteringarna är också ett sparsätt. Under Juli månad ska vi återigen ta ett litet privat race för att spara till bufferten istället. Det blir inga fond och aktie köp då utan vi sparar till bufferten istället. Vi har satt målet sex månadslöner som buffert. Efter juli ska vi spara 100 kr till bufferten och 100 kr till aktier och fonder. Snart månadsslut. Dags att uppdatera sparandet längst upp.
Hon tyckte att kvaliten var så pass dålig , att vi fick inte handla i dessa affärer.
Min pappa är av den åsikten att en jacka som är klassisk håller i åratal om den har bra kvalite.
Han har haft sin burberry kappa i åratal och den är fortfarande lika fin och cool på min brorsa idag. Min första filofax var av märket mulberry, som jag fick av pappa när jag började 7:an, och den är fortfarande fin....skinnet har blivit mjukare men annars är den som ny! Men ni förstår mönstret...
Jag har ibland handlat panik kläder förut på HM och jag måste ärligt säga att deras kläder håller inte lika länge. Redan efter andra tvätten blir text och logon "lite gamla" i utseendet. För att inte prata om färgen. Dom enda HM kläderna som jag gillar någorlunda är deras märke logg. Där är kvaliten högre.
I morse ringde jag min mamma som påpekade att Kappahl kläderna inte skulle hålla lika länge. Att köpa ner sig tyckte hon var superdumt. Istället tyckte hon att jag skulle gå till gant outleten där jag köpte kläder till min son. Sen påpekade hon att MQ (inte heller det mammas favorit) hade halva priset. Sen sa hon att Åhlens hade en jätte bra klädeslinje som hetter frk och att kvaliten på dom vanliga topparna var otroligt bra. Sen tyckte hon att jag skulle in till Esprit och köpa jeans för att dom hade också rea nu . Om jag nu var tvungen att välja en billig affär så tyckte hon att jag skulle välja lindex, för där handlade väldigt många sjuksköterskor sina kläder=) och tydligen är dom stora på att sälja hyfsade jeans för en bra summa!
Man kan inte annat än skratta. =) Min mamma är härlig....hon muttrade något om att hon skulle ringa sambon och be honom att hosta upp lite stålar, med orden " jag sa till honom att du är dyr i drift"..... Nu när han är firmaägare och allt så är det nog bäst att han har råd att köpa kläder till dig....ännu en gång fick jag ta upp samtalsämnet köpstopp.
Nu ringde hon igen och sa att vi kunde gå till sundbyberg på lunchen och shoppa kläder. Hon skulle betala allt. Min mamma har alltid varit för frikostig. Jag tackade bestämt nej. Men känner jag min mamma så står hon här vid lunch och vi åker till sundbyberg.
Jag har i allafall tänkt till. Jag behöver:
2 par jeans/ byxor
4-5 tröjor/toppar (jag har otroligt många fina koftor från odd molly som jag kan använda)
Bekväma skor (står i listan att jag ska köpa bekväma arbetsskor till skolan)
Många Strumpor (har nästan bara nylonisar hemma)
Helt enkelt en bra bas.....
Jag rapporterar senare. Tack för alla tips....=)
Idag har jag köpt kinafonder för 100kr och norden selektiv fonder för 100 kr. Jag är inte så oroad över att börsen backade så mycket igår. Min sparplan är även långsiktig och nu ser jag det som om jag köper fonder/aktier på rea. Det känns tuffare att köpa dom dagarna då allt är på plus. Mina HM aktier har gått upp massor. Det enda jag ångrar är att jag inte vågade köpa mer.
Ibland känns det nästan lite löjligt att göra dessa små förändringar varje dag , vad spelar en 20:a
mer eller mindre för roll, men jag vet att på sikt spelar det en jäkla massa, över tiden är det viktigare att spara ofta och lite än mycket på en gång. Det känns ibland som om jag har hållt på i evigheter och jag ser inga stora nollor bakom siffrorna, jag blir lite lätt otålig,men faktum är att jag har inte ens sparat under ett år. Jag måste påminna mig om alla dom bra sakerna som köpstoppet och det faktum att jag har höjt amorteringarna. Själva amorteringarna är också ett sparsätt. Under Juli månad ska vi återigen ta ett litet privat race för att spara till bufferten istället. Det blir inga fond och aktie köp då utan vi sparar till bufferten istället. Vi har satt målet sex månadslöner som buffert. Efter juli ska vi spara 100 kr till bufferten och 100 kr till aktier och fonder. Snart månadsslut. Dags att uppdatera sparandet längst upp.
måndag 22 juni 2009
tacksam för tips
Jag har inte haft mitt köpstopp så ruskigt länge, men nu har jag upptäckt hur hemsk min garderob är. Allt är så tråkigt och trist och trots enorma rensning ar så finns det inget som sitter bra på mig. 70% av alla mina kläder är sålda och det som finns kvar är rent ut sagt skit!!
Jag vet inte om jag känner så här pga att jag ska börja studera, men jag kan ju inte direkt studera i kostym och dräkter som jag har på jobbet. Jag har jätte ont om jeans som sitter bra. Jag har två par jeans kvar som sitter bra och i går gick mina favvo jeans sönder!!
Jag känner att jag verkligen vill börja om här. Jag tänker inte ha gucciskor och dylikt på mig.
Jag vill inte vara jobb Minna med strikta kläder. Jag ska ha håret hängandes fritt och jeans!
Vad ska jag göra?
Hur fixar jag detta? Några ider? Jag tänker inte gå och tokshoppa nu heller för då bryter jag mitt köpstopp....Men samtidigt måste jag kanske köpa något. Men vad? Hur? Rea? Vart går gränsen?
Ska jag sälja något för att det ska bli ok? Jag har ingen lust med det....
Tacksam för tips....
Jag vet inte om jag känner så här pga att jag ska börja studera, men jag kan ju inte direkt studera i kostym och dräkter som jag har på jobbet. Jag har jätte ont om jeans som sitter bra. Jag har två par jeans kvar som sitter bra och i går gick mina favvo jeans sönder!!
Jag känner att jag verkligen vill börja om här. Jag tänker inte ha gucciskor och dylikt på mig.
Jag vill inte vara jobb Minna med strikta kläder. Jag ska ha håret hängandes fritt och jeans!
Vad ska jag göra?
Hur fixar jag detta? Några ider? Jag tänker inte gå och tokshoppa nu heller för då bryter jag mitt köpstopp....Men samtidigt måste jag kanske köpa något. Men vad? Hur? Rea? Vart går gränsen?
Ska jag sälja något för att det ska bli ok? Jag har ingen lust med det....
Tacksam för tips....
alla killar måste ha en stamtavla
Jag har gjort karriär i raketfart. Från ett sommarjobb till toppjobb inom ett antal år. Tack vare detta så pluggade jag inte ens klart gymnasiets sista år utan då lockade ett fett lönekuvert mer.
Visst har jag studerat massor av företaget ledda kurser och vissa andra specialkurser. Jag har gått utbildningar i Asien , Australien och Ryssland. Men allt inom det området jag sysslar med.
Jag har startat en hel del fabriker från scratch i olika länder, ny sist i St petersburg. Mitt jobb har varit fantastiskt. Med en jäkla massa förmåner, men jag skulle nog aldrig kunna få ett liknande jobb någon annanstans pga av min dåliga utbildning.
"Vad löjligt sa kollegan, du är känd i branschen. Du skulle få jobb i morgon, men vill du verkligen jobba kvar i den här branschen"??
Om jag skulle bli av med mitt nuvarande jobb skulle svaret bli nej tack! Jag är trött på karriär nu! Jag vågar inte skaffa mer barn heller pga karriären. Hur mycket mer offrar jag inte?
Därav har jag nu beslutat mig för att plugga! Jag ska läsa omvårdnadslinjen med inriktning psykologi på distans, med studier en dag i veckan. Jag kan inte riktigt fatta att jag har sökt redan. Men gjort är gjort. Styrelsen gick med på detta. Varje torsdag ska jag plugga i Danderyd istället för att jobba. Det roliga var att ena kollegan tyckte det var utmärkt att jag pluggar psykologi. Han började genast att prata om affärspsykologi och hur framtidens smarta skulle lära sig dessa "knep" mer och mer......
Who cares! Låt honom tro vad han vill!!! Jag ska plugga. Äntligen ska jag göra något istället för att sitta och glo och vara orolig. Äntligen vågar jag prova på något nytt....
För första gången känner jag mig lite smått stolt över mig själv. Jag ska plugga in gymnasiet. Jag har verkligen tagit tag i det nu. När jag har utbildningen klar kommer jag att känna mig säkrare och mer trygg.....
Idag skall en räkning betalas på 1000 kr. (kom i fredags) Jag har 120 kr i tjugolappar som jag snodde från sambons plånbok. Dom ska jag lägga in på buffertkontot=)
Varje söndag går jag igenom sambons plånbok och finkammar efter 20 lappar och mynt!
Han muttrar lite men då påminner jag honom om att jag inte ens har närmat mig några affärer.
Men samtidigt säger bästa väninnan att jag har blivit slapp i min sambohantering. Hon påminner mig om guldåldern då ett förlåt från sambon var en shoppingtur inne på gucci eller lv!
Mitt motto då var ett det kostar att såra mig. =) Oj jisses vilka krokodiltårar man har ibland spillt för en väska! Min väninna har faktiskt lite rätt, jag har blivit för mycket av en vanlig radhus Svensson Det finns inga intriger och maktkamper hemma mer. Dessa kamper har servat mig bra genom åren..... det blir lite lätt tråkigt där hemma nuförtiden.... och nu muttrar han efter några tjugolappar....Jag undrar om jag har blivit tråkvuxen nu??? Enligt väninnan är det bara en tidsfråga innan sambon tröttnar. Män vill ha spänning säger hon. "Man måste plåga dom djävlarna ibland och nu har du helt tappat greppet. Innan du vet ordet av har han sex med grannen, och du och sonen sitter i en dimma av tårar på min uppfart"!
Man måste älska min bästis, men samtidigt förstå att det är ingen rök utan eld. En liten mikropoäng har hon. Jag har tappat greppet lite...men vad fan ska jag nu hitta på istället? Vad ska jag hota med? Fan, killar är ett märkligt släkte, jag tycker att vi inför en ny lag i Sverige
Alla av det manliga släktet ska ha en stamtavla och instruktionsbok ! Just stamtavla är något jag verkligen saknar. T.O.M voffsan där hemma fick stamtavla vid köp!!
Visst har jag studerat massor av företaget ledda kurser och vissa andra specialkurser. Jag har gått utbildningar i Asien , Australien och Ryssland. Men allt inom det området jag sysslar med.
Jag har startat en hel del fabriker från scratch i olika länder, ny sist i St petersburg. Mitt jobb har varit fantastiskt. Med en jäkla massa förmåner, men jag skulle nog aldrig kunna få ett liknande jobb någon annanstans pga av min dåliga utbildning.
"Vad löjligt sa kollegan, du är känd i branschen. Du skulle få jobb i morgon, men vill du verkligen jobba kvar i den här branschen"??
Om jag skulle bli av med mitt nuvarande jobb skulle svaret bli nej tack! Jag är trött på karriär nu! Jag vågar inte skaffa mer barn heller pga karriären. Hur mycket mer offrar jag inte?
Därav har jag nu beslutat mig för att plugga! Jag ska läsa omvårdnadslinjen med inriktning psykologi på distans, med studier en dag i veckan. Jag kan inte riktigt fatta att jag har sökt redan. Men gjort är gjort. Styrelsen gick med på detta. Varje torsdag ska jag plugga i Danderyd istället för att jobba. Det roliga var att ena kollegan tyckte det var utmärkt att jag pluggar psykologi. Han började genast att prata om affärspsykologi och hur framtidens smarta skulle lära sig dessa "knep" mer och mer......
Who cares! Låt honom tro vad han vill!!! Jag ska plugga. Äntligen ska jag göra något istället för att sitta och glo och vara orolig. Äntligen vågar jag prova på något nytt....
För första gången känner jag mig lite smått stolt över mig själv. Jag ska plugga in gymnasiet. Jag har verkligen tagit tag i det nu. När jag har utbildningen klar kommer jag att känna mig säkrare och mer trygg.....
Idag skall en räkning betalas på 1000 kr. (kom i fredags) Jag har 120 kr i tjugolappar som jag snodde från sambons plånbok. Dom ska jag lägga in på buffertkontot=)
Varje söndag går jag igenom sambons plånbok och finkammar efter 20 lappar och mynt!
Han muttrar lite men då påminner jag honom om att jag inte ens har närmat mig några affärer.
Men samtidigt säger bästa väninnan att jag har blivit slapp i min sambohantering. Hon påminner mig om guldåldern då ett förlåt från sambon var en shoppingtur inne på gucci eller lv!
Mitt motto då var ett det kostar att såra mig. =) Oj jisses vilka krokodiltårar man har ibland spillt för en väska! Min väninna har faktiskt lite rätt, jag har blivit för mycket av en vanlig radhus Svensson Det finns inga intriger och maktkamper hemma mer. Dessa kamper har servat mig bra genom åren..... det blir lite lätt tråkigt där hemma nuförtiden.... och nu muttrar han efter några tjugolappar....Jag undrar om jag har blivit tråkvuxen nu??? Enligt väninnan är det bara en tidsfråga innan sambon tröttnar. Män vill ha spänning säger hon. "Man måste plåga dom djävlarna ibland och nu har du helt tappat greppet. Innan du vet ordet av har han sex med grannen, och du och sonen sitter i en dimma av tårar på min uppfart"!
Man måste älska min bästis, men samtidigt förstå att det är ingen rök utan eld. En liten mikropoäng har hon. Jag har tappat greppet lite...men vad fan ska jag nu hitta på istället? Vad ska jag hota med? Fan, killar är ett märkligt släkte, jag tycker att vi inför en ny lag i Sverige
Alla av det manliga släktet ska ha en stamtavla och instruktionsbok ! Just stamtavla är något jag verkligen saknar. T.O.M voffsan där hemma fick stamtavla vid köp!!
torsdag 18 juni 2009
varje dag göra en ekonomisk förändring
Dom senaste dagarna har sambon och jag betalat alla räkningar så fort vi har öppnat posten. Vi väntar altså inte till månadsslutet. Vi har ju vår lilla buffert av två månadslöner på kontot och det gör inget om det blir lite plus och minus. Tanken är att betala genast, så fort vi öppnar. Ingen ide att våndas och oroa sig till månadsslutet. Det betalas bums. Tack vare detta har vi börjat inse att nästan varje dag ramlar det in en räkning till oss. (usch)Ibland kommer det lite roligare post som kontoutdrag på något sparkonto eller som igår, coopbladet med ett plussaldo på nästan 4000 kr!
Tack vare detta hade vi tjänat hela elva kronor i ränta denna månad=) Så då betalde vi bums in 300 kr till på coopkontot. Vi har beslutat oss för att vi vill ha mer positiv post in än negativ.
Nästa månad när coopbladet kommer har vi 300 kr mer än sist och förhoppningsvis även lite fjuttig ränta. Alla bäckar små.
Lika så med räkningar. Vi fick en mindre elräkning denna månad=) Nu ska vi försöka få ner kostnaden på telefonin. Vi har även extra amorterat på alla lån, och så fort vi får in en extra slant så extra amorterar vi. Det är gratis att gå in på banken och extra amortera på ett lån.
Nu ska vi även försöka få in mer bra post. Som man tillexempel får hem om man har köpt aktier.
Vi ska försöka förvandla posten till något positivt och rensa bort allt det negativa så fort som möjligt. Det blir inga jobbiga månadsslut längre där vi sitter och svär vid köksbordet. Istället tar vi itu med räkningen på en gång, betalar bort den och berömmer oss själva för det! =)
Vi har sysslat med detta i en vecka nu och det är så skönt! Faktiskt riktigt kul! Nu längtar jag hem till posten. Jag längtar efter att slakta räkningen på en gång och sedan kasta bort den.
Jag lägger den positiva posten i en fin pärm och kikar på den lite då och då. Där kan jag se nu hur vi har kämpat bit för bit. Jag kan även se att lånen minskar för varje månad i den fula pärmen.
Det kanske låter löjligt, men denna procedur ger ett sånt tillfredställelse, man känner sig ren på något sätt. Skuldfri nästan. Inga räkningar som lurar på en runt hörnet utan vi har järnkoll nu!
Just järnkoll har vi aldrig haft tidigare. Det har vi nu och jag njuter av det. Det känns tryggt.
Inga mardrömskökslådor eller pärmar. Allt är upp to date betalt. Och vi extra amorterar på varje lån.
Idag pantade jag lite burkar på lunchen (från luncrummet, som ingen tar hand om) och stövlade ner till banken och extra amorterade panten, 150 kr på ett lån! =) Jag skiter i om bankmannen tycker att jag är knäpp! Vilket som, så har jag just nu i talandets stund en mindre skuld till banken i dag än jag hade igår. Jag vill ha dessa positiva framsteg varje dag. Inte en gång i månaden, utan jag ska sprida mina risker precis som jag gör när jag köper fonder och aktier varje vardag för 200 kr om dagen. Jag vill somna på kudden med gott samvete varje kväll och veta att jag har påverkat min situation varje dag. Dag ut och dag in, ska mina skulder minska och mina aktier och fonder stiga i värde! Kontona ska fyllas på, om så med bara en tia i min kaffekanna eller några mynt i colaflaskan! Varje dag (dvs må-fredag) ska göra en lite skillnad.
Varje kväll ska något ha blivit bättre.
Jag ringde och berättade om detta till min farmor och farfar, och då sa farfar, äntligen har hon börjat förstå vikten av att leva i nuet. Han förklarade att så har han gjort hela livet. Direkt betalt alla räkningar. Att redan som ung hade han den principen att så fort som möjligt betala bort tex ett lån till banken och slippa onödig ränta.....
Det här känns jätte kul....Från slarver till någon som har koll....och det roligaste av allt är att jag pantar flaskor!!! Jisses....
Idag har jag köpt lite fonder för 100 kr och lagt in 100 kr på sparkontot. Jag har även extra amorterat 150 kr på lån. Jag har betalt bort elräkningen och just nu har jag noll antal räkningar som skall betalas=) jag har lite smågrus i fickan (7,50kr) som ska in i colaflaskan. Jag är stolt och nöjd över dagen=) Jag har gjort någon nytta och med tiden blir det en positiv förändring....
Allt för att shopaholicen inte ska ta över=)
Det blir inga dyra dumma bilar mer, det blir inga gucciväskor och skor i år. Inga nya gardiner och krukor. Inga onödiga resor till affären för att köpa godis eller chips till tv:n ikväll. Och absolut inga hyrfilmer i sommar. Jag har gett strikta order till sambon att kasta ut mig med en spade i handen på baksidan om jag börjar konstra. Att han ska sätta mig i trädgårdsjobb och inte släppa in mig hur mycket jag än skriker och gråter där ute! Någon jävla måtta måste det vara och nu är det slut på alla dumma ursäkter om ekonomin. Inga halvmesyrer och slösbetenden.
Varje dag ska bli bättre..... I allafall må-fredag.....på helgerna tar jag det easy=)
Tack vare detta hade vi tjänat hela elva kronor i ränta denna månad=) Så då betalde vi bums in 300 kr till på coopkontot. Vi har beslutat oss för att vi vill ha mer positiv post in än negativ.
Nästa månad när coopbladet kommer har vi 300 kr mer än sist och förhoppningsvis även lite fjuttig ränta. Alla bäckar små.
Lika så med räkningar. Vi fick en mindre elräkning denna månad=) Nu ska vi försöka få ner kostnaden på telefonin. Vi har även extra amorterat på alla lån, och så fort vi får in en extra slant så extra amorterar vi. Det är gratis att gå in på banken och extra amortera på ett lån.
Nu ska vi även försöka få in mer bra post. Som man tillexempel får hem om man har köpt aktier.
Vi ska försöka förvandla posten till något positivt och rensa bort allt det negativa så fort som möjligt. Det blir inga jobbiga månadsslut längre där vi sitter och svär vid köksbordet. Istället tar vi itu med räkningen på en gång, betalar bort den och berömmer oss själva för det! =)
Vi har sysslat med detta i en vecka nu och det är så skönt! Faktiskt riktigt kul! Nu längtar jag hem till posten. Jag längtar efter att slakta räkningen på en gång och sedan kasta bort den.
Jag lägger den positiva posten i en fin pärm och kikar på den lite då och då. Där kan jag se nu hur vi har kämpat bit för bit. Jag kan även se att lånen minskar för varje månad i den fula pärmen.
Det kanske låter löjligt, men denna procedur ger ett sånt tillfredställelse, man känner sig ren på något sätt. Skuldfri nästan. Inga räkningar som lurar på en runt hörnet utan vi har järnkoll nu!
Just järnkoll har vi aldrig haft tidigare. Det har vi nu och jag njuter av det. Det känns tryggt.
Inga mardrömskökslådor eller pärmar. Allt är upp to date betalt. Och vi extra amorterar på varje lån.
Idag pantade jag lite burkar på lunchen (från luncrummet, som ingen tar hand om) och stövlade ner till banken och extra amorterade panten, 150 kr på ett lån! =) Jag skiter i om bankmannen tycker att jag är knäpp! Vilket som, så har jag just nu i talandets stund en mindre skuld till banken i dag än jag hade igår. Jag vill ha dessa positiva framsteg varje dag. Inte en gång i månaden, utan jag ska sprida mina risker precis som jag gör när jag köper fonder och aktier varje vardag för 200 kr om dagen. Jag vill somna på kudden med gott samvete varje kväll och veta att jag har påverkat min situation varje dag. Dag ut och dag in, ska mina skulder minska och mina aktier och fonder stiga i värde! Kontona ska fyllas på, om så med bara en tia i min kaffekanna eller några mynt i colaflaskan! Varje dag (dvs må-fredag) ska göra en lite skillnad.
Varje kväll ska något ha blivit bättre.
Jag ringde och berättade om detta till min farmor och farfar, och då sa farfar, äntligen har hon börjat förstå vikten av att leva i nuet. Han förklarade att så har han gjort hela livet. Direkt betalt alla räkningar. Att redan som ung hade han den principen att så fort som möjligt betala bort tex ett lån till banken och slippa onödig ränta.....
Det här känns jätte kul....Från slarver till någon som har koll....och det roligaste av allt är att jag pantar flaskor!!! Jisses....
Idag har jag köpt lite fonder för 100 kr och lagt in 100 kr på sparkontot. Jag har även extra amorterat 150 kr på lån. Jag har betalt bort elräkningen och just nu har jag noll antal räkningar som skall betalas=) jag har lite smågrus i fickan (7,50kr) som ska in i colaflaskan. Jag är stolt och nöjd över dagen=) Jag har gjort någon nytta och med tiden blir det en positiv förändring....
Allt för att shopaholicen inte ska ta över=)
Det blir inga dyra dumma bilar mer, det blir inga gucciväskor och skor i år. Inga nya gardiner och krukor. Inga onödiga resor till affären för att köpa godis eller chips till tv:n ikväll. Och absolut inga hyrfilmer i sommar. Jag har gett strikta order till sambon att kasta ut mig med en spade i handen på baksidan om jag börjar konstra. Att han ska sätta mig i trädgårdsjobb och inte släppa in mig hur mycket jag än skriker och gråter där ute! Någon jävla måtta måste det vara och nu är det slut på alla dumma ursäkter om ekonomin. Inga halvmesyrer och slösbetenden.
Varje dag ska bli bättre..... I allafall må-fredag.....på helgerna tar jag det easy=)
ni är helt otroliga!
Nu har jag dribblat runt på dessa ekonomi bloggar ett tag. (och ett par andra bra bloggar)
Den här resan att läsa andras bloggar har varit oerhört nyttig för mig. Jag har blivit så inspirerad av era mål och era framsteg , men även känt mig orolig och ledsen för er när det inte har gått så bra. Jag läser era bloggar nästan dagligen. Och ni verkar läsa min, för varje gång jag faller så finns ni där. Stöttar och pushar! Gång på gång. Ni är helt fantastiska!( Ni vet vilka ni är! ) Jag undrar hur det kommer sig att världens finaste och bästa människor finns här? Det brukar inte vara normalt med sådan uppbackning och stöd i det normala samhället!
Det här har fått mig att tänka om...tänk om samma stöd fanns för mig på jobbet! Hur mycket bättre skulle jag inte kunna bli? Hur mycket bättre skulle inte alla mina kolleger må? Jag tror att om samma mentalitet fanns på dom olika arbetsplatserna så skulle kriser och dåliga resultat snabbt kunna vändas. För med er känner jag mig trygg, och jag känner er inte ens. Men vi stöttar, hjälper och ger bra råd till varandra. Det känns nästan som vi alla är ny tänkare i samhället. Vi vill något mer, och försöker nå dessa mål, och ibland med knappa resurser. Vi är bara svensson i vardagen, men här blir vi något mer, eller hur? För jag får gratis terapi hela tiden. sakta men säkert har jag börjat bli lite stadigare. Jag har börjat känna efter vad min roll ska vara i hela samhällscirkuset. Det finns tusen saker att säga om er som kommenterar och stöttar mig, men det enklaste är det bästa, Så tusen tack till er alla. Hoppas att ni får en kanon fin midsommar!
Den här resan att läsa andras bloggar har varit oerhört nyttig för mig. Jag har blivit så inspirerad av era mål och era framsteg , men även känt mig orolig och ledsen för er när det inte har gått så bra. Jag läser era bloggar nästan dagligen. Och ni verkar läsa min, för varje gång jag faller så finns ni där. Stöttar och pushar! Gång på gång. Ni är helt fantastiska!( Ni vet vilka ni är! ) Jag undrar hur det kommer sig att världens finaste och bästa människor finns här? Det brukar inte vara normalt med sådan uppbackning och stöd i det normala samhället!
Det här har fått mig att tänka om...tänk om samma stöd fanns för mig på jobbet! Hur mycket bättre skulle jag inte kunna bli? Hur mycket bättre skulle inte alla mina kolleger må? Jag tror att om samma mentalitet fanns på dom olika arbetsplatserna så skulle kriser och dåliga resultat snabbt kunna vändas. För med er känner jag mig trygg, och jag känner er inte ens. Men vi stöttar, hjälper och ger bra råd till varandra. Det känns nästan som vi alla är ny tänkare i samhället. Vi vill något mer, och försöker nå dessa mål, och ibland med knappa resurser. Vi är bara svensson i vardagen, men här blir vi något mer, eller hur? För jag får gratis terapi hela tiden. sakta men säkert har jag börjat bli lite stadigare. Jag har börjat känna efter vad min roll ska vara i hela samhällscirkuset. Det finns tusen saker att säga om er som kommenterar och stöttar mig, men det enklaste är det bästa, Så tusen tack till er alla. Hoppas att ni får en kanon fin midsommar!
tisdag 16 juni 2009
fokuseringar på vardagen
Jag mår lite bättre i kroppen idag. Har haft lättare att andas och kroppen återhämtar sig sakta.
Dock har jag fortfarande ont och är stel i kroppen...
Jag har inte hunnit tänka så mycket på jobbet i sig. Har haft så mycket att göra för att komma ikapp efter semestern. Men så länge jag velar kommer jag att fortsätta. Har dock funderat lite i andra banor. Ska titta på vissa utbildningar och även kontakta någon arbetscoach från kommunen som kan säga hur mina chanser kan se ut på arbetsmarknaden. Sakta men säkert kika in på andra möjliga vägar också....några beslut kan jag inte fatta i dagsläget. När det råder kaos ska man inte ändra på något utan vänta tills stormen lugnat ner sig och sedan utvärdera.
Jag fokuserar nu på ekonomin. Den dagliga ekonomin som omfattar mitt köpstopp och fortsätta med mina myntsamlingar och även börja med att köpa aktier/fonder för 200kr om dagen. Jag har även långt kvar till mitt sparmål och det finns bara sex månader kvar så jag får sätta fart här lite. Det roliga är att jag njuter av att köpa fonder för 200 kr om dagen. Det känns bra. Idag tog jag även en glasspaus i solen och sprang in på banken och extra amorterade på ett lån. Ynka 400 kr men alltid något. Dessa 400 kr vart över från förra månaden. Sedan upptäckte jag att jag hade kvar lite euro och turkiska lira. Jag shoppade en hel del i turkiet men inte så mycket som jag normalt hade shoppat. Men redan där märkte jag hur lätt det är att fastna i gamla vanor. Ruset som själva shoppingen ger. Mycket vill ha mer och det gäller att sätta band på sig själv.
Kanske därför jag också har mått dåligt. Själva shoppandet väcker enorma skuldkänslor hos mig fortfarande. Och mycket skam och ilska....
I morgon ska jag växla resten av valutan och lägga in dom på sparkontot. Nu kommer jag att lägga extra krut på att extra amortera lån, spara pengar och köpa aktier och fonder. Annars kommer jag inte att nå sparmålet som gällde att antingen extra amortera eller spara....
Det har varit lite tufft med bara en bil men gudars vad det känns i plånboken! Inga bensinutgifter. Inga verkstadsbesök. Inga skatter och inga försäkringar. Det är otroligt hur mycket det kostar att ha en bil. Så som det känns idag så kommer jag inte att köpa en ny bil på åratal!!! Sen blir det inga extra turer till kompisar mm utan man stannar hemma och får något gjort. Det är så lätt att bli bekväm och lat när man har bil. I snitt spar vi ca 2000kr i månaden på detta. Pengar som vi kan spara eller använda till renovering i huset eller hemma. Just nu lär jag spara dom pengarna...
http://troistrivialia.blogspot.com/2009/06/penningslukaren.html
Trois tankar om deras bil!! Jäklar vad dyrt det lätt blir!
Dock har jag fortfarande ont och är stel i kroppen...
Jag har inte hunnit tänka så mycket på jobbet i sig. Har haft så mycket att göra för att komma ikapp efter semestern. Men så länge jag velar kommer jag att fortsätta. Har dock funderat lite i andra banor. Ska titta på vissa utbildningar och även kontakta någon arbetscoach från kommunen som kan säga hur mina chanser kan se ut på arbetsmarknaden. Sakta men säkert kika in på andra möjliga vägar också....några beslut kan jag inte fatta i dagsläget. När det råder kaos ska man inte ändra på något utan vänta tills stormen lugnat ner sig och sedan utvärdera.
Jag fokuserar nu på ekonomin. Den dagliga ekonomin som omfattar mitt köpstopp och fortsätta med mina myntsamlingar och även börja med att köpa aktier/fonder för 200kr om dagen. Jag har även långt kvar till mitt sparmål och det finns bara sex månader kvar så jag får sätta fart här lite. Det roliga är att jag njuter av att köpa fonder för 200 kr om dagen. Det känns bra. Idag tog jag även en glasspaus i solen och sprang in på banken och extra amorterade på ett lån. Ynka 400 kr men alltid något. Dessa 400 kr vart över från förra månaden. Sedan upptäckte jag att jag hade kvar lite euro och turkiska lira. Jag shoppade en hel del i turkiet men inte så mycket som jag normalt hade shoppat. Men redan där märkte jag hur lätt det är att fastna i gamla vanor. Ruset som själva shoppingen ger. Mycket vill ha mer och det gäller att sätta band på sig själv.
Kanske därför jag också har mått dåligt. Själva shoppandet väcker enorma skuldkänslor hos mig fortfarande. Och mycket skam och ilska....
I morgon ska jag växla resten av valutan och lägga in dom på sparkontot. Nu kommer jag att lägga extra krut på att extra amortera lån, spara pengar och köpa aktier och fonder. Annars kommer jag inte att nå sparmålet som gällde att antingen extra amortera eller spara....
Det har varit lite tufft med bara en bil men gudars vad det känns i plånboken! Inga bensinutgifter. Inga verkstadsbesök. Inga skatter och inga försäkringar. Det är otroligt hur mycket det kostar att ha en bil. Så som det känns idag så kommer jag inte att köpa en ny bil på åratal!!! Sen blir det inga extra turer till kompisar mm utan man stannar hemma och får något gjort. Det är så lätt att bli bekväm och lat när man har bil. I snitt spar vi ca 2000kr i månaden på detta. Pengar som vi kan spara eller använda till renovering i huset eller hemma. Just nu lär jag spara dom pengarna...
http://troistrivialia.blogspot.com/2009/06/penningslukaren.html
Trois tankar om deras bil!! Jäklar vad dyrt det lätt blir!
måndag 15 juni 2009
en natt på akuten
Wow, det har varit ett par hektiska veckor. Turkiet resan var kanon, vi hade jätte kul, men inte fööör kul=) (bara jobbet spökade) Men mellan varven hann jag andas och slappna av...
Sedan åkte vi direkt till brorsan och sommarhuset, och kunde faktiskt betala huset. Men det har inte varit smärtfritt. Sambon sålde sin älskade fyrhjuling inkl släp. Bilen såldes vilket var lite skönt också. Nu slipper vi skatter och försäkringar vilket bara gynnar vår vardagliga ekonomi men det blir lite meckigt med att bara ha en bil!
Sen sålde vi bort en himla massa verktyg, däcklyft och maskiner som sambon fick en bra slant för. Till sist var vi tvugna att ta lite av sonens sparkonto, men vi värderar huset som mer värt än lite pengar på ett sparkonto.
Det har varit mycket fart och fläkt och jag har varit superstressad....inte fick jag direkt vara ifred i turkiet heller, utan fick i snitt fem samtal om dagen från jobbet. Tillslut vart jag helt gråtfärdig.
Mina vänner vart chockade och frågade om och om igen hur jag kan stå ut med sånt? Att en bra lön kan inte vara värt allt?
Jag har pendlat, minst sagt i humöret. Ena stunden känns allt toppen för att i nästa stund känns det som botten är nådd. Jag har varit lite småförkyld fram och tillbaka och i går natt fick jag ett astmaanfall och hamnade på akuten med dropp, kortisoner och andningsmask. Och det enda jag lyckades flämta fram var att jag hade ett superviktigt möte klockan åtta idag och kunde inte missa det. Och det räckte att jag tittade på doktorns blick för att inse hur dumt det lät.
"det var dumt sagt va" Frågade jag och då svarade hon "jag har jobbat akut i Huddinge och karolinska, och en kort vända i Göteborg, men det är bara här i Danderyd jag hör den frasen nästan dagligen".....
Dom orden kändes så träffande. Sambon vart skräckslagen och grät. Nu jävlar fick det vara nog.
Han vill att jag ska sluta och vips så har vi nu tagit upp det "förbjudna ämnet" som gjorde att vi tog en paus sist, eller rättare sagt han drog. Mitt jobb!
Jag skulle ha stannat för natten för observation men lyckades övertala om att jag mådde toppen!
Klockan var tre när vi var hemma. Jag sov i tre timmar. Gick upp och duschade och övertalade sambon att skjutsa mig till jobbet. Jag kunde inte ha missat mötet i morse. Det var superviktigt och hela styrelsen skulle närvara. Inget möte utan mig....
Tillslut satte han sig i bilen och körde mig till jobbet utan ett ord. Det första chefen sa var att
"herregud vi hörde, vad jobbigt....jajjaja det är nackdelen med semester, så fort man varvar ner får man antingen en hjärtinfarkt eller astmaanfall. Men du ser ändå solbränd och fräsch ut för alla japaner idag som väntar på dig. "Och så började mötet.... och för första gången så kändes det som hela jag var bara en jävla fejkmänniska. Undrade flera gånger om det syntes. Tänk om jag har tappat min gnista, min glöd....jag har aldrig känt så förut. Borta var självsäkerheten och kaxiga attityden men det verkade som det gick bra ändå. Men å andra sidan är japaner ett finkänsligt folkslag...
Jag grät så mycket igår att jag är helt tom idag. Allt går i något slags vakum. Jag vet att jag måste ta tag i saker och ting men vad gör man när orken är slut...och ju mer jag gräver inom mig själv desto mer inser jag att jag lever inte. Läskig känsla det här. De känns som om någon annan har tagit över min kropp. Hjärtat och själen vill sluta på jobbet. Hjärnan säger fy faan vilket självömkeri, jävla sissy upp och hoppa och gör dig inte själv till ett offer utan agera! Gör något. Jobba jobba jobba och braina ider. En sak håller jag med om. Hur illa den är så är jag ett offer men jag har själv satt mig i den sitsen för vem annars styr mitt liv? Det är av feghet vi inte vågar göra dom rätta valen.... eller så är det så att jag på rikigt, äkta riktigt håller på att bli knäpp...psyket nästa... eller å andra sidan är det alla mediciner jag också fick, lite kortison, lite ventoline och antibiotika. Och jag antar att Cocillana kan jag göra en lagom flummig.(morfin)
Men en sak som har hänt det var att vi fick huset. En tillflyktsort, sann lycka var det.
Och en plan har sakta börjat forma sig i huvudet. Jag ska försöka jobba fem år till. Sen är sonen så pass gammal (myndig) att jag kan sluta jobba. Om sambon och jag sparar duktigt under den tiden, och sen säljer allt vi har i sthlm så är en flyt dit inte omöjlig....då är huset betalt...och vi kan ha en bra buffert på banken. Och ta ett lättare jobb....
Men innan dess gäller det att hitta en plan att jobbet ska överleva i fem år. Men också som jag nu har insett så gäller det nog också att få mig att överleva....
Ni får ursäkta att jag skriver lite konstigt idag. Jag skyller på morfinet! Jag ska försöka åka hem tidigt idag och vila lite...idag struntar jag i disken och städningen....jag är helt slut...
Sedan åkte vi direkt till brorsan och sommarhuset, och kunde faktiskt betala huset. Men det har inte varit smärtfritt. Sambon sålde sin älskade fyrhjuling inkl släp. Bilen såldes vilket var lite skönt också. Nu slipper vi skatter och försäkringar vilket bara gynnar vår vardagliga ekonomi men det blir lite meckigt med att bara ha en bil!
Sen sålde vi bort en himla massa verktyg, däcklyft och maskiner som sambon fick en bra slant för. Till sist var vi tvugna att ta lite av sonens sparkonto, men vi värderar huset som mer värt än lite pengar på ett sparkonto.
Det har varit mycket fart och fläkt och jag har varit superstressad....inte fick jag direkt vara ifred i turkiet heller, utan fick i snitt fem samtal om dagen från jobbet. Tillslut vart jag helt gråtfärdig.
Mina vänner vart chockade och frågade om och om igen hur jag kan stå ut med sånt? Att en bra lön kan inte vara värt allt?
Jag har pendlat, minst sagt i humöret. Ena stunden känns allt toppen för att i nästa stund känns det som botten är nådd. Jag har varit lite småförkyld fram och tillbaka och i går natt fick jag ett astmaanfall och hamnade på akuten med dropp, kortisoner och andningsmask. Och det enda jag lyckades flämta fram var att jag hade ett superviktigt möte klockan åtta idag och kunde inte missa det. Och det räckte att jag tittade på doktorns blick för att inse hur dumt det lät.
"det var dumt sagt va" Frågade jag och då svarade hon "jag har jobbat akut i Huddinge och karolinska, och en kort vända i Göteborg, men det är bara här i Danderyd jag hör den frasen nästan dagligen".....
Dom orden kändes så träffande. Sambon vart skräckslagen och grät. Nu jävlar fick det vara nog.
Han vill att jag ska sluta och vips så har vi nu tagit upp det "förbjudna ämnet" som gjorde att vi tog en paus sist, eller rättare sagt han drog. Mitt jobb!
Jag skulle ha stannat för natten för observation men lyckades övertala om att jag mådde toppen!
Klockan var tre när vi var hemma. Jag sov i tre timmar. Gick upp och duschade och övertalade sambon att skjutsa mig till jobbet. Jag kunde inte ha missat mötet i morse. Det var superviktigt och hela styrelsen skulle närvara. Inget möte utan mig....
Tillslut satte han sig i bilen och körde mig till jobbet utan ett ord. Det första chefen sa var att
"herregud vi hörde, vad jobbigt....jajjaja det är nackdelen med semester, så fort man varvar ner får man antingen en hjärtinfarkt eller astmaanfall. Men du ser ändå solbränd och fräsch ut för alla japaner idag som väntar på dig. "Och så började mötet.... och för första gången så kändes det som hela jag var bara en jävla fejkmänniska. Undrade flera gånger om det syntes. Tänk om jag har tappat min gnista, min glöd....jag har aldrig känt så förut. Borta var självsäkerheten och kaxiga attityden men det verkade som det gick bra ändå. Men å andra sidan är japaner ett finkänsligt folkslag...
Jag grät så mycket igår att jag är helt tom idag. Allt går i något slags vakum. Jag vet att jag måste ta tag i saker och ting men vad gör man när orken är slut...och ju mer jag gräver inom mig själv desto mer inser jag att jag lever inte. Läskig känsla det här. De känns som om någon annan har tagit över min kropp. Hjärtat och själen vill sluta på jobbet. Hjärnan säger fy faan vilket självömkeri, jävla sissy upp och hoppa och gör dig inte själv till ett offer utan agera! Gör något. Jobba jobba jobba och braina ider. En sak håller jag med om. Hur illa den är så är jag ett offer men jag har själv satt mig i den sitsen för vem annars styr mitt liv? Det är av feghet vi inte vågar göra dom rätta valen.... eller så är det så att jag på rikigt, äkta riktigt håller på att bli knäpp...psyket nästa... eller å andra sidan är det alla mediciner jag också fick, lite kortison, lite ventoline och antibiotika. Och jag antar att Cocillana kan jag göra en lagom flummig.(morfin)
Men en sak som har hänt det var att vi fick huset. En tillflyktsort, sann lycka var det.
Och en plan har sakta börjat forma sig i huvudet. Jag ska försöka jobba fem år till. Sen är sonen så pass gammal (myndig) att jag kan sluta jobba. Om sambon och jag sparar duktigt under den tiden, och sen säljer allt vi har i sthlm så är en flyt dit inte omöjlig....då är huset betalt...och vi kan ha en bra buffert på banken. Och ta ett lättare jobb....
Men innan dess gäller det att hitta en plan att jobbet ska överleva i fem år. Men också som jag nu har insett så gäller det nog också att få mig att överleva....
Ni får ursäkta att jag skriver lite konstigt idag. Jag skyller på morfinet! Jag ska försöka åka hem tidigt idag och vila lite...idag struntar jag i disken och städningen....jag är helt slut...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)